Det finns en välkänd och för all del välförståelig benägenhet att upphöja varenda match mellan storklubbarna till avgörande betydelse, matcher i vilket det ena eller det andra eller båda lagen påstås ha något att bevisa. Låt oss försöka undvika det den här gången, det säger egentligen ingenting alls om Liverpools titelchanser hur det går i kvällens match mot Chelsea på Stamford Bridge. De har t ex redan vunnit borta mot Tottenham.
En aspekt med kvällens stormatch på Stamford Bridge är däremot viktig för Liverpool, och det var en aspekt som uppstod och blev viktig i onsdags. Momentum! Liverpool hade vunnit varenda match den här säsongen. Samtliga deras sex matcher i ligan, dessutom deras första gruppspelsmatch i Champions League. De hade ingen aning om att de ens kunde förlora, eller för den delen att de kunde tappa poäng.
Det vill säga, fram tills i onsdags. Då kom Liverpools första förlust för säsongen när just Chelsea av alla klubbar besegrade dem på Anfield i Ligacupen. Det var en tung förlust, i synnerhet då Liverpool tappade en ledning i andra halvlek. Det där kan man försöka vifta bort bäst man vill med att det bara är Ligacupen så klart, men det är nonsens. Det var två lag som klart och tydligt ville vinna matchen. Som sig bör.
Alla lag förlorar fotbollsmatcher under en säsong. En enda förlust måste alltså inte ha någon avgörande eller ens större betydelse för Liverpool den här säsongen. Men en viktig egenskap för alla potentiella mästarlag är förmågan att hantera förluster inom laget, att omedelbart studsa tillbaka och inte låta den enskilda förlusten bli till en svit av förluster eller onödiga poängtapp. Att inte låta en förlust stoppa lagets momentum.
Vad betyder egentligen onsdagens förlust för Liverpool, eller vinst för Chelsea om vi nu vill vända på steken, för kvällens match på Stamford Bridge? Det är frestande att säga att den förmodligen betyder ingenting alls och peka på de helt annorlunda startelvorna som bevis för den ståndpunkten. Men det vore att förenkla saken i onödan. Visst har matchens dynamik påverkats av vad som skedde i onsdags.
Det skulle kunna hävdas att Liverpool kommer ha ett revanschbegär de inte hade haft om de vunnit i onsdags. Vad vi kan säga är att Chelsea kan gå in till kvällens match med ett större självförtroende än annars, nu vet de att de kan besegra Liverpool, de har det till och med i muskelminnet. Den här gången har de till och med fördelen av hemmaplan vilket ger dem extra råg i ryggen. Det blir inte lätt för Liverpool.
Inte för att det kommer bli någon lätt match för Chelsea. De möter en formidabel motståndare i form av Liverpool som är fullt kapabla att utnyttja Chelseas blottor och brister i försvarsspelet. På hemmaplan kommer trycket för ett eget anfallsspel vara större och blottorna därför kanske tydligare. Resultatet på Anfield var kanske inte helt och hållet heller en rättvisande reflektion av matchbilden. Allt detta vet så klart Chelsea.
Rubrikerna under veckan har framför allt handlat om Eden Hazard. Inte så konstigt kanske när en sådan spelare gör ett sådant mål som han gjorde för att avgöra matchen på Anfield. Hazard är en gudabenådad spelare och kanske är det Maurizio Sarris viktigaste drag så här i början av sin tid i Chelsea, att ha satt ett taktiskt system som ger Hazard största möjliga frihet, kreativitet och utväxling.
Det är ju lite så det har sett ut för Chelsea de senaste åren. Det är en slags varannan säsong-princip. Eden Hazard är fantastisk ena säsongen och Chelsea vinner ligan, nästa säsong är Hazard inte längre lika hungrig och arbetsvillig och Chelsea faller tillbaka i tabellen, managerbyte och historien upprepar sig. Vad som talar till Chelseas fördel den här säsongen är att de befinner sig i rätt ände av denna cykel.
Vad som talar för att Maurizio Sarri är kapabel att bryta denna cykel, och på så vis göra både Chelsea och Eden Hazard till mer än bara varannan säsong-fenomen, är att han är betydligt mer offensiv i sin grundfilosofi än både José Mourinho och Antonio Conte, och till skillnad från dessa båda inte tillämpar en taktik som kommer ställa några större krav på Eden Hazard att jobba defensivt.
Maurizio Sarri vore inte den första managern i Chelsea att göra succé redan under sin första säsong med Chelsea, men han vore den första managern åtminstone under 2010-talet om han lyckades förlänga succén efter ett år. Att Chelsea har hittat sin ideolog i Maurizio Sarri har påpekats förut, och kanske kan inte timingen vara bättre givet att det går så många rykten om att Chelsea är uppe för försäljning. Då är stabilitet att föredra.
Kvällens match är naturligtvis viktig för Chelsea. De tappade sina första poäng förra omgången mot West Ham och tappade därför mark till just Liverpool i toppen av tabellen. Att förlora på hemmaplan mot Liverpool i nästa omgång, vilket skulle innebära att Liverpool öppnar upp ett försprång om fem poäng, vore illa. Desto bättre att ge ett omedelbart svar med att besegra Liverpool och passera dem i tabellen.
Det skulle få det att ryka ännu mer ur öronen på Jürgen Klopp än vad det gjorde i onsdags kväll då Klopp efter matchen knappast såg ut att vara på det mest strålande av humör. Maurizio Sarri bekymrar sig nog mest över att det inte längre ryker ur munnen på honom, röksuget verkar plågsamt. Premier League och den ständiga pressen i engelsk fotboll är kanske inte den bästa miljön att försöka sluta röka i.
I synnerhet inte en match mellan Chelsea och Liverpool på Stamford Bridge.
:::
Man Utd beger sig till West Ham för att ta nästa steg mot vad som alltmer framstår som den oundvikliga slutpunkten.
:::
Många anspelningar på cojones inför Arsenals match mot Watford idag, vilket visar att det är få klubbar det finns sådan långsinthet runt som Arsenal.