Varje lag har ett mentalt och psykologiskt bäst före-datum, även om det rent fysiskt fortfarande kan vara helt piggt. Detta förklarar behovet av och värdet med att ständigt förnya laget och med hjälp av nya spelare få in ny energi i spelartruppen. Kanske var detta det främsta argumentet för varför Tottenham behövde värva spelare i somras, inte att Tottenhams spelartrupp i sig nödvändigtvis inte håller måttet.
Det är ett nästan ofrånkomligt faktum att ett lag bestående av samma spelare efter att några år har passerat kommer börja gå lite mer på rutin, rulla i uppkörda hjulspår, släppa koncentrationen några procent och börja känna sig lite för bekvämt. Det är som vilken som helst relation egentligen. Varje dag är inte som en ny dag, varje match är inte längre som en ny match. Det är fotbollens variant av kontorsdöden.
Riktigt där befinner sig kanske inte Tottenham ännu, men det går heller inte att blunda för att Tottenham har kört ett antal år redan nu under Mauricio Pochettino med i största delen samma kärna av nyckelspelare. Rent mentalt borde alltså Tottenham nu vara ett lag som befinner sig mot slutet av sin teoretiska livscykel. Och om vi ska vara helt ärliga är det också något som faktiskt börjar synas i lagets prestationer på planen.
Det är inget som sker fullt ut över en enda natt, eller ens över en enda sommar, och Tottenham visar att de onekligen fortfarande är fullt kapabla att vinna fotbollsmatcher de senaste veckorna. Men de tre raka 1-2-förlusterna runt förra månadsskiftet visade också upp ett Tottenham som inte längre spelade med riktigt samma koncentration eller riktigt samma precision egentligen i något ställe av planen.
Tottenham visade under dessa tre matcher upp mer eller mindre alla tecken som ett lag brukar visa upp när det är inte riktigt på tårna. Mot Watford tappade Tottenham i onödan en ledning. Mot Liverpool var Tottenham onödigt sårbara på fasta situationer, något som till sist stod dem dyrt. Mot Inter spökade fasta situationer igen samtidigt som Tottenham släppte in ett sent mål i onödan. Ett slarvigt passningsspel var en genomgående röd tråd.
Om Tottenham visar upp samma tecken ikväll är det väldigt svårt att se dem besegra Barcelona, och om de förlorar mot Barcelona börjar det bli besvärligt att i slutänden se Tottenham ta sig vidare till slutspel i Champions League. Pressen skulle i så fall bli enorm både på matcherna mot PSV Eindhoven och på hemmamatchen mot Inter, samtidigt som Tottenham måste lita på att Barcelona vinner båda sina matcher mot Inter.
Det blir självfallet svårt för Tottenham att vinna mot Barcelona i vilket fall som helst, men att Tottenham kan vinna mot sådant motstånd om de spelar en fotboll de faktiskt är kapabla till såg vi klart och tydligt förra säsongen. En vinst mot Barcelona skulle inte bara ge Tottenham vind i seglen i Champions League, utan vara en rejäl injektion i säsongen som helhet för Tottenham. Det skulle skingra många tvivel.
Ändå är det av de skäl som redan tagits upp svårt att den här säsongen se Tottenham göra en seriös utmaning i både Premier League och i Champions League. Inte för att laget inte är bra nog utan mer för att laget helt enkelt ser lite för mentalt trött ut att lyckas med den saken. Normalt sett, när en klubb inte förväntas klara av att utmana på två fronter samtidigt, brukar rådet vara att fokusera enbart på ligan.
Det var ju exempelvis precis den synpunkten som framfördes om Liverpool strax inför gruppspelet i Champions League startade. Det vill säga att de borde strunta i Champions League och istället fokusera helhjärtat på ligaspelet. En inte helt begåvad tankegång. För Tottenham känns det däremot relevant att fundera på om de gjorde klokt i att göra det precis motsatta – det vill säga fokusera hela sin energi på Champions League!
Det där kommer förmodligen inte hända av flera skäl. För det första eftersom ligan av hävd alltid är det viktigaste som finns i England. För det andra eftersom hur trötta än Tottenham är så är de mer än bra nog att ta någon av de fyra topplatserna, och så länge den chansen att hålla sig kvar i Champions League finns kommer Tottenham göra allt de kan för att ta den.
Det finns däremot mycket som talar för att Tottenham borde lägga maximal energi på Champions League. Det är i ligaspelet som effekterna av en mentalt trött spelartrupp blir som mest påtagliga. Champions League är en större och mer glamourös turnering, som är lätt även för en mentalt trött spelartrupp att hitta energi för. Framför allt kan det vara helt rätt läge för Tottenham att gå för fullt för ett riktigt europeiskt cupäventyr.
Det är kanske inte helt och hållet troligt att Tottenham kommer kunna blanda sig i den slutliga titelstriden i ligan. Det är en säsong som har blivit lite upphackad på grund av Tottenhams egna förseningsproblem med sin nya arena. Tottenham befinner sig heller inte riktigt i positionen att de så att säga kan budgetera med Champions League-spel varje säsong, men det ger dem också viss frihet i det här avseendet.
Det betyder att det heller inte är någon katastrof för Tottenham att missa någon säsong här eller där i Champions League. Kanske har de i själva verket mer att vinna på att göra en säsong där de verkligen går all out i Champions League, snarare än att behöva lägga så mycket energi bara på att ta sig till Champions League. Därefter kan de göra ett rejält omtag och nystart inför nästa säsong.
Ärligt talat känns det även något som Tottenham måste göra om de ska ge sig själva bästa möjliga chans att faktiskt gå vidare i Champions League. De har inte lottats i någon lätt grupp tillsammans med Barcelona, Inter och PSV Eindhoven och de gav dessutom sig själva ett mycket svårt utgångsläge genom att förlora mot Inter i matchens slutminuter i första omgången, efter att ha kontrollerat matchen som helhet.
Frågan är alltså vad som betyder mest för Tottenham specifikt den här säsongen. Att ta sig vidare och gå långt i Champions League, vilket detta lag arguably ännu inte riktigt har lyckats göra, eller sikta på att sluta bland de fyra bästa i Premier League, vilket om än inte oviktigt ändå är något de nu har gjort flera säsonger i rad. Fotboll handlar om att jaga drömmar. Vad får Tottenhams spelare och supportrar att drömma mest?
Det finns två naturliga invändningar mot detta sätt att resonera. För det första att det är alltför cyniskt att räkna bort Tottenham från titelstriden i ligan så länge de trots allt bara ligger några få poäng back. För det andra att ett fokus på Champions League inte alls behöver innebära att Tottenham ger upp vare sig titelstriden eller fjärdeplatsen. Må så vara, det senare är väl då snarare ännu ett argument för att ge järnet i Europa.
Tottenham är en klubb som behöver göra framsteg och som framför allt behöver känna att de gör framsteg, för att behålla momentum i klubbens utveckling och kanske även spelarnas tilltro till klubbens utveckling. Frågan är alltså vad som är deras bästa chans att verkligen göra och känna framsteg den här säsongen. Min bestämda uppfattning är att det är Champions League som är Tottenhams allra bästa chans.
Allt annat måste komma i andra hand.