Det stora narrativet inför dagens jättematch på Anfield är vilket lag som egentligen är det bästa laget mellan Liverpool och Man City. Ett narrativ som får sitt bränsle mer eller mindre enbart från de tre matcher under vintern och våren då Liverpool tog tre raka segrar mot Man City, blev de första att besegra Man City i ligan och därefter besegrade dem i Champions Leagues kvartsfinal på vägen till finalen i Kiev.
Dessa tre matcher hade alla en gemensam nämnare. Nämligen ett Liverpool med en Mohamed Salah i toppform. En Mohamed Salah som vad förra säsongen led med all rätt beskrevs i termer som en av världens absolut bästa spelare, en spelare som försatte varje motståndare i ett tillstånd av skräck. En spelare av en kaliber vi tidigare i Premier League bara sett i spelare som Cristiano Ronaldo, Luis Suarez, Eden Hazard med några få fler.
Mohamed Salah var fantastisk i var och en av de tre matcherna mot Man City. Både i termer av vad han uträttade för egen hand och i termer av det utrymme hans blotta närvaro gav andra spelare. Det är frestande att tänka att det faktum att Mohamed Salah var så fantastisk i dessa matcher var det kanske främsta skälet att Liverpool lyckades vinna dessa tre matcher mot Man City.
Men Mohamed Salah har varit allt annat än fantastisk hittills den här säsongen. Vilket i så fall kan ses som ett skäl varför Liverpool inte kommer vinna mot Man City på Anfield den här gången. Men framför allt har det lett till lite oro i de egna leden och även till en mer generell fundering om Salah kanske var någon slags one hit wonder, en spelare som hade en fantastisk säsong men nu är tillbaka i verkligheten. Stämmer detta?
Det finns intuitiva skäl som skulle kunna tyda på det. Det var alltid en risk att Salahs andra säsong i Premier League skulle bli betydligt tuffare med motståndare som mycket mer systematiskt försöker stoppa just honom. Om räknenissarna dessutom visade på något förra säsongen var det att Salahs faktiska mål- och poängskörd vida översteg hans förväntade, vilket förmodligen gjorde en återgång till ett tänkt medelvärde väntad.
Men många skäl tyder också på motsatsen. Framför allt är det Mohamed Salahs breda register och mångsidighet som talar till hans långsiktiga fördel. En spelare som gör mängder av mål mer eller mindre på samma sätt kan ha en fantastisk säsong där allt stämmer men inte lyckas upprepa bedriften. Salah gör mål på alla möjliga sätt, från alla möjliga positioner och har betydligt fler verktyg i sin låda.
Det är sant att det hittills den här säsongen inte alls har sett lika glädjefullt och naturligt ut i hans aktioner som det gjorde under stora delar av förra säsongen. Bollträffen är inte lika självklar, avsluten inte lika klockrena. Vad som däremot kanske lätt glöms bort, efter euforin av framför allt förra säsongens andra halva, är att Mohamed Salah faktiskt började även förra säsongen relativt trögt.
Jamie Carragher gör själv lite av samma poäng. Jämfört med förra säsongen har Salah i själva verket bara gjort ett mål mindre än vad han då gjort vid samma tid. Carragher påpekar dessutom en sak värd att hålla i åtanke, att Salah fastän han gjorde över 40 mål förra säsongen också missade en hel del stora chanser. Att Salah missar chanser även den här säsongen betyder alltså inte att han därför är sämre den här säsongen.
Den främsta poängen som Jamie Carragher gör om Mohamed Salah är däremot den att Salah inte gör en dålig säsong bara för att han eventuellt inte råkar göra 40 mål igen den här säsongen. Om Mohamed Salah i själva verket avslutar säsongen med 25-30 mål så är det i sig en väldigt bra säsong, väl i paritet med vad som normalt brukar anses som en fantastisk säsong, och det är med den utgångspunkten det är rimligt att bedöma Salah.
Det säger någonstans sig självt. Att mena att Mohamed Salah gör en svag säsong enbart för att han gör 30 mål den här säsongen istället för 40 mål vore ungefär som att hävda att ett Man City som vinner ligan på cirka 90 poäng gör en dålig säsong bara för att de inte tog 100 poäng. Det vill säga befängt. Det vore att i alldeles för hög utsträckning göra det perfekta till det godas fiende. Dessutom att alldeles för stelbent stirra sig blind på mål.
Om det finns skäl till oro gällande Mohamed Salah så handlar det kanske snarare än i fråga om mål och assists om hans effektivitet i själva uppbyggnadsspelet. Där var han många gånger fenomenal förra säsongen. Den här säsongen har han vid ett flertal tillfällen tappat boll i olyckliga positioner, något som försatt det egna laget i stora problem. Det är desto mer oroväckande.
Det kan diskuteras vad det beror på. Det kan självfallet mycket väl vara något som motståndarna har läst in sig på och satt i system. Att mer intensivt försöka störa Salah i just det momentet, inte minst som ett sätt att hellre förekomma än förekommas. Det kan även tänkas vara en funktion av att Salah inte spelar med riktigt samma pondus och samma självklarhet som förra säsongen, kanske just för att går lite trögt framåt.
Hur som helst är det självfallet något som Man City och Pep Guardiola med största säkerhet har observerat och lagt en hel del tanke på, i synnerhet som detta med att sätta hög press är en central del i deras spelidé. Det är förvisso inte något nytt med den saken, och det var ju utan tvekan något de faktiskt försökte även förra säsongen. Men den här gången har det kanske bättre förutsättningar att faktiskt fungera.
Eller är detta matchen då Mohamed Salah blommar ut och rensar denna säsongens grus ur ögonen? Han har som sagt haft för vana att göra bra matcher mot Man City, han har självfallet positiva associationer från att möta Man City från förra säsongen, inte minst då på Anfield som naturligtvis kommer koka den här matchen mer än vad Anfield kanske kokat tidigare den här säsongen. En stor match för stora spelare helt enkelt.
Det finns de som menar att det fortfarande är en öppen fråga om Liverpool egentligen är ett för närvarande bättre eller lika bra fotbollslag som Man City, eller om det bara är så att Liverpool råkar vara utformade att just att möta Man City. Det är en tankegång som går att förstå, även om det är svårare att se hur det är något som skulle kunna avgöras av dagens match när Liverpool möter just Man City.
Sedan finns de som menar att frågan är nonsens, givet att Man City vann ligan hela 25 poäng före Liverpool. Invändningen är naturligtvis att Liverpool under säsongen blev ett allt bättre fotbollslag, något inte minst Man City alltså fick erfara. Hur som helst, svaret på frågan oavsett vad man tycker om den kommer vi inte få ikväll, utan svaret kommer till sin natur besvaras under säsongen som helhet.
Kanske vore det dessutom mest respektfullt mot Mohamed Salah att också ge honom säsongen på sig innan man börjar avfärda honom som ett one hit wonder, snarare än att börja hävda sådana saker efter bara någon månad eller två?!