Utan tvekan har Portsmouth sett större dagar, dagar som ristat in sig i klubbens historia som oförglömliga ögonblick. Omspelet i FA-cupsemifinalen 1992 mot Liverpool. Den härliga säsongen 2002-03 när Portsmouth vann Football League. Fem år senare när Sol Campbell lyfte FA-cuppokalen mot skyn. Det europeiska cupäventyret säsongen därefter som gav Portsmouth några oförglömliga matcher.
Det var samtidigt dagar och framgångar byggda som på sand. Något som skulle visa sig med förskräckande tydlighet kort därefter när Portsmouth såldes och såldes vidare till ett koppel av bluffmakare och bedragare som skulle sätta klubben på obestånd, få den att rasa genom seriesystemet ända ned i League Two, och sätta klubbens hela framtid och existens på spel. Ett supporterövertagande för fem år sedan skulle rädda klubben.
Portsmouth skådade alltså för inte alls länge sedan ned i avgrunden, ytterst mörk där den bredde ut sig framför deras fötter. Det går därför lätt att förstå varför Portsmouth just nu är en klubb som studsar av glädje och entusiasm igen, efter att precis ha svarat för vad som är Portsmouths bästa säsongsinledning på 57 år, och med 30 poäng på 13 matcher ha gått upp i övertygande serieledning i League One.
Det är kanske inte en så hisnande framgång som att vinna Football League, vinna FA-cupen eller spela i Europa League. Men jämfört med att stirra ned i avgrunden av sin egen existens är det naturligtvis ett enormt framsteg. Dessutom, till skillnad från flera av klubbens tidigare framgångar, är klubben inte längre byggd på sand. Portsmouth står nu för första gången på väldigt länge på fast mark och ett stadigt fundament.
Berömmet för detta måste inte minst riktas till Portsmouth Supporters Trust (PST) som lyckades ta över klubben i dess mörkaste stund. Det var ett supporterövertagande som stabiliserade klubben, fick upp den på rätt köl igen och inte bara lyckades stoppa dess finansiella förfall utan också deras fall i seriesystemet. Portsmouth återfann sina fötter i League Two och 2017 lyckades de även vinna League Two.
Men kanske var det i vad som skedde därefter som PST verkligen visade sin storhet, då styrelsen sade ja till att låta klubben köpas av investmentbolaget Tornante med Michael Eisner som frontfigur. Det hade självfallet varit väldigt lätt för PST att, med tanke på den fortfarande färska historien, blint säga nej till alla köpare. Istället lyckades de lyfta blicken och se vad Portsmouth faktiskt behövde för att fortsätta utvecklas.
Post hoc, ergo propter hoc. Det vore naturligtvis en smal sak att hävda att Portsmouth nu leder League One tack vare Tornante och Michael Eisner och sina nya ägare, eftersom det sker efter uppköpet. Men Portsmouths framsteg och framgång följer en trendlinje som redan hade inletts under PST, även om det inte innebär att det ska blundas för att de nya ägarna har gett Portsmouth både större resurser och en mer professionell struktur.
Grunden hade med andra ord redan lagts, och trendlinjen fanns redan på plats för Portsmouth, men med Tornante har utvecklingen tagit högre fart och trendlinjen börjat peka ännu mer brant uppåt. Vilket visar på en hälsosam symbios och ett uppköp som håller vad det lovar. Vilket måste vara något av en ny upplevelse för Portsmouth, det är inte precis vad de har varit vana vid de senaste tio åren.
Något positivt fotbollsmässigt som ändå kom ur den existentiella krisen i Portsmouth är att klubben till sist lyckades få fart på sin akademi igen. Om inte annat så av det rent praktiska skälet att de inte längre hade råd att värva spelare, alltså fick de fylla ut laget med egna produkter. Jack Whatmough, Ben Close, Bradley Tarbuck, Jed Wallace och Conor Chaplin är spelare som kommit fram de senaste fem åren i Portsmouth.
Jack Whatmough, 22 år gammal, råkar nu samtidigt vara Portsmouths mest långvariga spelare. Ben Close är kvar i Portsmouth även han. Brad Tarbuck släpptes av Portsmouth för några år sedan, Conor Chaplin såldes i somras till Coventry, samtidigt som Wolves för två år sedan värvade Jed Wallace. Ändå ett minst sagt bra facit för en akademi på den nivå som Portsmouth har befunnit sig på under dessa fem år.
Men kanske är det ändå en värvning som har visat sig mest värdefull för Portsmouth den här säsongen. Från Derry City köpte Portsmouth för £100,000 den offensive yttern Ronan Curtis, som gjort stor succé den här säsongen. Sex mål och lika många assists på elva ligamatcher har bidragit stort till Portsmouths framgångar. Curtis har imponerat i sådan utsträckning att han blivit uttagen av Martin O’Neill i Irlands landslag.
Att flytta från League of Ireland och Derry City, med ett publiksnitt om under 2,000 åskådare, till League One och Portsmouth där Fratton Park har en kapacitet om strax över 32,000 åskådare, är naturligtvis ett stort kliv. Ronan Curtis har däremot visat sig kapabel att ta det klivet, och det mesta talar för att Curtis de närmaste åren kommer flytta uppåt i det engelska seriesystemet. Med eller utan Portsmouth.
Andra värvningar har inte gått lika bra. Framför allt fyra lån från EFL Championship har haft mycket liten effekt för Portsmouth. Ben Thompson från Millwall är den som har fått mest speltid. Men de övriga tre spelarna i form av Joe Mason från Wolves, Andre Green från Aston Villa och David Wheeler från QPR har tillsammans bara spelat 167 minuter för Portsmouth i ligan den här säsongen. Där finns betydligt mer att hämta.
Kenny Jackett har skapat ett välorganiserat och defensivt sammanhängande Portsmouth, som klarar av att absorbera motståndarnas anfall. Men vad som framför allt har gjort dem så svåra att stå emot den här säsongen, och som fört upp dem i toppen av tabellen, är lagets offensiva styrka med en väldigt stark anfallstrio i form av Ronan Curtis, den andre forwarden Jamal Lowe, samt rutinerade anfallaren Brett Pitman från Bournemouth.
Mycket talar för att Portsmouth kommer slåss med framför allt Barnsley och möjligen Sunderland om seriesegern i League One och om automatisk uppflyttning till EFL Championship. Det kommer bli en tuff kamp men en glädjefylld och lustfylld kamp för Portsmouths del. Inte alls som den dödskamp som präglade Portsmouth för så sent som för bara fem år sedan.
Portsmouth är på väg tillbaka uppåt i det engelska seriesystemet. Kanske är det inte längre helt osannolikt att vi om några år får se Portsmouth göra Southampton, Brighton och Bournemouth sällskap i Premier League. Att vi redan nästa säsong får se Portsmouth i EFL Championship börjar i alla fall kännas troligt.