Normalt sett brukar jag så klart fokusera på en match eller en klubb. Men vilken match eller vilken klubb ska man egentligen fokusera på den här dagen? Jag skickade iväg en twitterfråga om vilken match som egentligen var störst mellan Chelsea vs Man Utd och West Ham vs Tottenham där cirka 70% svarade den ena och 30% den andra, ändå klart jämnare än vad det nog hade varit för bara några år sedan.
Nu var i och för sig det i sig en rätt begränsad frågeställning. För det är en lördag som knappast saknar matcher av såväl kaliber som intresse därutöver. Bournemouth vs Southampton är exempelvis ett sydkustderby, en het match mellan en klubb som övertygar i toppen av tabellen och en annan klubb som frustrerar i botten av samma tabell. Dessutom två klubbar som de senaste åren bytt position med varandra.
Newcastle vs Brighton är en intressant match av en mängd skäl. För det första så klart på grund av det sociala missnöjet i Newcastle och på St James Park. För det andra eftersom Newcastle fortfarande inte vunnit en enda match den här säsongen, ligger illa till i tabellen och verkligen behöver vinna den här matchen. För det tredje eftersom Chris Hughton återvänder till St James Park, om än som Brightons manager.
Ett annat mycket spännande möte är Wolves mot Watford, två klubbar som båda överraskat positivt under säsongsinledningen och som båda skuggar tabelltoppen, och där det lag som går segrane ur den här matchen kan anses ha minst sagt goda chanser att fortsätta göra det. Wolves har gått från klarhet till klarhet. Kring Watford finns frågan om de kommer lyckas skaka av sig den senaste stjärnsmällen mot Bournemouth.
Cardiff vs Fulham är kanske inte en fotbollsmatch som får det att vattnas i munnen annat än för de främsta puristerna. Men det är så klart en intressant match mellan två klubbar som båda är nykomlingar och som båda representerar helt olika fotboll. Det är dessutom minst sagt en match mellan två lag som båda verkligen behöver vinna, där exempelvis Cardiff ännu inte vunnit en match den här säsongen.
Kvällsmatchen spelas mellan Huddersfield och Liverpool, och frågan är om Huddersfield lyckas hitta gaspedalen den här säsongen, som de gjorde förra året. Då var det Man Utd, den här gången kan det bli Liverpool. Den typ av motstånd som brukar kunna få sådana här arenor att mullra igång. För Liverpool handlar det om att fortsätta vinna. Samt om alla spelare som blivit skadade utan att faktiskt ha blivit skadade kommer spela eller ej.
Man Citys hemmamatch mot Burnley känns kanske som en match med ett tämligen säkert utfall. Den mest upphetsande punkten på dagordningen inför matchen verkar vara Kevin De Bruynes återkomst. Helt säker kan man dock inte vara på utfallet, som alltid när det gäller Burnley är det bäst att sätta dit en asterisk. Har de en bra dag kan de fälla vem som helst, och de har börjat få bättre dagar. Även om just Etihad är mycket begärt.
Derbyt på London Stadium är naturligtvis fascinerande. Det är lätt att glömma bort just detta Londonderby bland övriga, men detta är verkligen ett derby med hetta mellan två klubbar av jämförbar storlek som definitivt inte gillar varandra. Det är även ett derby som har gett oss några riktigt klassiska matcher de senaste säsongerna, inte sällan med minst sagt uppseendeväckande resultat – och mål.
Det finns matcher man hellre har som första match efter ett landslagsuppehåll än en bortamatch mot West Ham, i synnerhet om man är Tottenham. Förmodar jag. West Ham inledde säsongen svagt men har sannerligen börjat hitta formen rejält de senaste gångerna, även om förlusten borta mot Brighton senast kanske var en missräkning. En hemmavinst mot Tottenham vore så klart balsam på den sårade själen.
Chelsea klarade 0-0 med ett nödrop borta mot West Ham. Man Utd fick dyngstryk med 1-3 borta mot West Ham. Detta alltså bara under den senaste månaden. West Ham är alltså bra hemma på London Stadium mot de förväntade topplagen. Tottenham kan inte förvänta sig att vara något undantag i det avseendet. Ska Tottenham vinna den här matchen måste de göra deras säsongs kanske hittills bästa match.
Om Man Utd ska vinna sin match, borta mot Chelsea, så råder det ingen som helst tvekan om att de måste göra sin bästa match hittills den här säsongen. För om de spelar som de har gjort i varenda match hittills så kan den här matchen bara sluta på ett enda sätt, med Chelsea som klara segrare. Enda frågan i så fall är om Man Utd kan komma undan med att bara förlora utan att bli förnedrade.
Ungefär som väntat blev vändningen mot Newcastle precis innan landslagsuppehållet en slags respit för Man Utd och för José Mourinho. Men om det råder någon slags illusion om att saker och ting trots allt börjar stå rätt till med Man Utd den här säsongen så är ju det en illusion ur vilken Man Utd riskerar väckas mycket bryskt och väldigt snabbt, med matcher mot Chelsea, Juventus, Everton och Man City de närmaste veckorna.
Normalt sett när José Mourinho återvänder till Stamford Bridge med Man Utd brukar det handla mycket om relationen mellan honom och supportrarna, varvat med tuppfäktning med sin efterträdare i Chelsea. Nu verkar inte relationen till Maurizio Sarri lika sur som med Antonio Conte i och för sig. Men att fansen på Stamford Bridge nog gärna skulle se Chelsea slå ännu en spik i Mourinhos kista känns (något märkligt kan tyckas) givet.
Uppsnacket för matchen handlar naturligtvis till mesta delen om vad den betyder för José Mourinhos mer eller mindre omedelbara framtid. Några frågar sig om en förlust mot Chelsea innebär att Mourinho får sparken, men det är så klart frågor som kommer dyka upp inför varenda match härifrån fram till dess att han faktiskt får sparken, varmed alla kommer dunka sig själva i ryggen om hur rätt de hade!
Andra valde att måla med betydligt bredare penslar och spekulerade lite i om en förlust mot Chelsea skulle vara förödande för José Mourinhos hela karriär. Men vem vet, kanske är det ändå lite samma fråga givet att de flesta nog ändå antar att Mourinhos karriär är mer eller mindre över om eller snarare när han får sparken av Man Utd. Ytterligare andra har så klart valt att analogisera Mourinho med den medeltida pesten.
Det är ett bättre läge för Chelsea. Hemmamatch till att börja med, men framför allt är det ju för dem betydligt mer bara en fotbollsmatch. Visst, en stor match, och en viktig match för dem att vinna för att haka på i titelstriden, men ändå bara en match. Förmodligen betyder det att de kan koncentrera sig på rätt saker i större utsträckning än Man Utd. Typiskt för ett lag som fungerar, jämfört med ett lag som inte fungerar.
Vad nu det säger om min funktionalitet som hade så svårt att koncentrera mig på en enda match den här gången.