INTRYCK, UTTRYCK OCH AVTRYCK
(1) – Watford. Jaha, tänkte man att det skulle bli intressant att se hur Watford egentligen studsade tillbaka efter att ha förlorat med 0-4 mot Bournemouth så fick man onekligen svar på tal här. Förvisso kändes förra matchen alltid mer som en abhorration än något mer generellt. Ändå är det imponerande att vinna med 2-0 på bortaplan mot Wolves, ett annat lag som imponerat under säsongsinledningen. Väldigt väl genomförd match av Watford som lag och Roberto Pereyra fortsätter att visa samma form som får diverse ljushuvuden att säga att han är ”för bra för Watford”.
(2) – Man Utd. Ett resultat att vara nöjda med eller ett resultat att vara missnöjda med? Hade man sagt oavgjort innan matchen är det nog ett resultat de flesta tagit, men när man har ledningen ända in i den sjätte tilläggsminuten går det att hålla sig från att le. Tre punkter känns relevanta gällande Man Utd. För det första att det är ett lag som i alla fall verkar vara på väg att ta sig samman. För det andra om de någonsin övar på defensiva fasta situationer. För det tredje, inte minst givet svaret på den andra frågan, om inte anfall ändå är bästa (eller enda) försvar för Man Utd och José Mourinho.
(3) – West Ham. Omöjligt att egentligen säga var någonstans vi har West Ham hittills den här säsongen, annat än att de definitivt känns starkare än förra säsongen. Inte gick det att bli så värst mycket klokare av matchen mot Tottenham, en match där det långa stunder kändes som att de kontrollerade matchen och skapade flera chanser utan att riktigt komma till skott, samtidigt som de till sist förlorade matchen. Å ena sidan starkt att kunna styra matchbilden mot ett lag som Tottenham. Å andra sidan negativt att trots detta ändå förlora matchen.
OMGÅNGENS VINNARE
Cardiff. Det är första matchen Cardiff vinner den här säsongen. Det är även första gången någonsin som Cardiff gör fyra mål i en och samma match i Premier League. Cardiff var verkligen i skrikande behov av att vinna en fotbollsmatch, i synnerhet på hemmaplan, i synnerhet mot övriga klubbar i den tänkta nedflyttningsstriden. Läget är fortfarande långt från rosor och solsken för Cardiff, men det hade sett helt hopplöst ut om de förlorat även den här matchen. Härifrån har de i alla fall något att bygga vidare på.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Newcastle. Två poäng på nio matcher. Det börjar se riktigt, riktigt mörkt ut för Newcastle som ännu inte vunnit en enda match i ligan den här säsongen. Vilket de nu är ett av endast två lag att ännu inte ha gjort. Det kan inte längre sägas vara frågan om en svag säsongsinledning för Newcastle, utan här är något mer strukturellt fel, och det är väl egentligen inte så svårt att säga vad som faktiskt är fel. Inga matcher vinns på beställning i Premier League, men börjar man förlora hemmamatcher mot Brighton, utan att göra mål, då är det dags att dra i nödbromsen och trycka på alarmknappen. Frågan är om Newcastle har träffar rock bottom, eller om det kan bli ännu sämre än så här.
OMGÅNGENS SPELARE
Riyad Mahrez, Man City. Strålande insats överlag för Man City hemma mot Burnley, ständigt öppen för att få bollen, ser ständigt passningsmöjligheterna och är definitivt inte rädd för att slå den långa, svåra bollen som öppnar upp ett helt motståndarförsvar. En väldigt värdefull spelare. Kaxigt med en sådan insats efter förra omgångens straffmiss och kontrovers. Visar förvisso på det temat i samband med sitt mål att han knappast saknar ego då han först visar med handen att han helst firar ensam. Vissa spelare gillar strålkastarljuset lite mer än andra, inget fel med det när det backas upp på planen. Vilket den här gången var fallet.
OMGÅNGENS MÅL
André Schürrle, 1-0 Fulham. Finfint sätt att inleda målskyttet på för Fulham med vad som kanske bäst beskrivs som ett mellanting mellan screamer och curler från väldigt långt avstånd upp mot bortre krysset. Om det var det snyggaste målet av den typen under en omgång med rätt många sådana mål kan diskuteras, men det var definitivt det svåraste av dem.
WTF!
Ianni. Chelseas coach Marco Ianni får alltså för sig att fira Chelseas sena kvitteringsmål rätt ”in your face” på José Mourinho och Man Utds bänk för att sedan fly ned i tunneln när handskarna kastades. Chelsea var tydligen ursinniga på Ianni och det kan jag för all del gott förstå. Det hade jag också varit. Kanske inte så mycket för själva firandet, som väl är vad det är, det är vuxna människor, men för den ryggradslösa flykten efteråt.
LOL!
Kappvändning. Liverpool vinner ännu en match med uddamålet utan att imponera och med ett spel som ser klart trögt ut. Och plötsligt som från ingenstans har nu Jürgen Klopp kommit på att det trots allt är resultaten som är viktigast i fotboll, att man vinner. Inget fel med den saken så klart, eller att han säger det, men kanske hade det varit smart då att inte självförhärligande hävda något annat tidigare de gånger man inte vann. Återigen skriver egot checkar som saknar täckning.
BTW…
Fortsätter Fulham släppa in mål i samma takt kommer de släppa in 107 mål den här säsongen, vilket vore nytt ”rekord” med 17 måls marginal.
Domaren Jonathan Moss hade rätt mycket ”otur” i en och samma sekvens på Etihad.
Det är åtminstone en väldans tur att varje gång man rattar in Liverpool får man se en rolig och underhållande fotbollsmatch.
West Hams Andriy Yarmolenko förväntas vara borta i ett halvår på grund av skadan han drog på sig mot Tottenham. Tungt.
Jadu Julen Lopetegui, ibland fattar man beslut man snabbt får ångra.
Tusan vet om det inte gick att ana en smula sympati för José Mourinho efter matchen. Å andra sidan förnekade sig vissa inte: ”Even when Mourinho is right, he’s wrong!”
Ketchupeffekt på Goodison Park när Everton 2-0-vinner mot Crystal Palace.
Undrar om den här engelska fotbollssöndagen hade blivit bättre av att även klara av Arsenal vs Leicester, inte bara en enda match.
Vad är motsatsen till rekord?