Den första akten av Rocky 3 är rätt enkel i sitt upplägg. Rocky Balboa är nybliven världsmästare efter att ha besegrat Apollo Creed i förra filmen och livet leker, inte minst med ett montage av dominanta segrar i allehanda titelförsvar över en längre tid, samt en och annan uppvisningsmatch. Bakom fasaden lurar däremot ett annalkande hot i form av Clubber Lang, och när han utmanar Rocky visar det sig att Micky, hans tränare, dittills har matchat Rocky mot lätta motståndare.
Alldeles olikt första akten av Arsenals säsong är så klart inte detta. Även Arsenal har gått obesegrade igenom ett montage av lättare motståndare och utifrån det kanske i någon utsträckning byggt upp en illusion kring sig själva. Men bakom fasaden lurar även ett annalkande hot för dem. Clubber Lang för Arsenal är de övriga storklubbarna i Premier League och mer specifikt är det den här dagen Liverpool som kommer på besök till Emirates. Hur står sig Arsenal mot dem?
Vilar Arsenals vinstsvit och långa rad av matcher utan förlust (eller ”förlustfrisvit” som jag fick veta att det hette för en knapp vecka sedan) på ett hus av kort eller bygger den på stabil grund? Hur långt har Unai Emery egentligen kommit i sitt lagbygge och för vilka påfrestningar håller det egentligen? Det går inte att blunda för att det är den här typen av matcher som Arsenal har byggt upp sig för de senaste månaderna, och det är nu de helt enkelt måste visa vad de faktiskt går för.
De senaste månaderna, och Arsenals första tio ligamatcher, har gett vissa tydliga besked om framsteg i Arsenal, men även upphov till vissa frågetecken. Och det är både med dessa besked och dessa frågetecken i bagaget som Arsenal går in till kvällens match mot Liverpool på Emirates.
Är det Petr Cech eller Bernd Leno som har förstatröjan? Det här var ett av de tidiga frågetecknen i Arsenal under säsongen. Arsenal värvade Bernd Leno inför säsongen och de flesta tog för givet att han var tänkt som förstamålvakt. Men när väl säsongen började så stod där fortfarande Petr Cech. Först nu mot slutet ser Leno ut att ha tagit över. Kan Unai Emery ha gjort med Cech ungefär som José Mourinho gjorde med Wayne Rooney, det vill säga ge senior spelare chansen att så att säga spela bort sig själv?! Hårt i så fall, för Cech har varit bra och räddat flera poäng för Arsenal, men har kanske inte spelet med fötterna som Emery önskar sig.
Håller Arsenals försvar organisationen? En fråga som under många år har haft ett givet och tyvärr negativt svar för Arsenal. Nu för tiden är inte svaret riktigt lika givet. Samtidigt fortsätter Arsenal att vara oroväckande öppna, och många gånger under säsongen har målvakterna tvingats rädda laget. Framför allt har Arsenal visat sig sårbara från kanten, med motståndare som utmanar deras ytterbackar, och det här har inte minst visat sig vara ett problem under senare matcher då Unai Emery har matchat Granit Xhaka som vänsterback. Det här är en huvudvärk för Arsenal som riskerar bli till migrän mot ett Liverpool som knappast saknar spelarna att utnyttja detta.
Finns det tillräckligt med oompf på Arsenals mittfält? Granit Xhaka är en talangfull mittfältare om än misstagsbenägen, om han nu alls spelar mittfältare. Lucas Torreira ses inte utan anledning som en blivande världsspelare men är trots allt ännu otestad i sådana här matcher. Matteo Guendouzi är uppenbart talangfull men i yngsta laget. Aaron Ramsey verkar vara på kant med hierarkin. Hur man än ställer upp Arsenals mittfält mot vilken som helst kombination av Georginio Wijnaldum, Jordan Henderson, James Milner, Naby Keita, Fabinho med flera i Liverpool så är det svårt att komma ifrån känslan att det blir ett mittfält som Arsenal får mycket svårt att dominera.
Kan Mesut Özil dominera en matchbild även mot storlagen? Diskussionen om Mesut Özil och om hur bra han är egentligen kan pågå hur länge som helst, men en ständig och i högsta grad befogad kritik av Özil är att han i just sådana här matcher, som dagens match mot Liverpool, har haft en tendens att försvinna ur matchbilden, helt enkelt bli bortplockad på planen. Det är naturligtvis oroväckande för Arsenal, det är så klart en sak att kunna prestera mot Ludogorets, Fulham eller Brentford hemma på Emirates, men om Arsenals tänkte bästa spelare inte presterar i stora matcher blir det svårt för Arsenal att vinna dessa matcher. Kan Özil komma mer till sin rätt i dessa matcher under Unai Emerys taktiska system?
Hur offensiva vågar Arsenals forwards vara? En fråga som onekligen hänger samman med den andra frågan, och då i synnerheten utsattheten för Arsenals ytterbackar. Arsenal har varit offensiva med sina forwards hittills den här säsongen, där framför allt Pierre-Emerick Aubameyang nästan gjort om sin forwardroll till en roll som andra anfallare. Men det här har också lämnat Arsenals ytterbackar väldigt ensamma och lätta att utnyttja för skickliga motståndare. Det här har ändå hållit ihop skapligt mot Premier Leagues och Europa Leagues mindre tuffa motståndare, men kan visa sig mycket dyrbart och kanske till och med ohållbart mot ett lag som Liverpool.
Klarar Arsenal av att bevara effektiviteten även mot de bästa lagen? Det är inte för inte som Arsenal har två väldigt skickliga anfallare och målskyttar i laget i form av Alexandre Lacazette och Pierre-Emerick Aubameyang. Ingen av dessa har gjort någon besviken i termer av målskytte hittills den här säsongen men det är också i sådana här matcher de måste prestera, det vill säga matcher där Arsenal inte kommer få lika många chanser som i andra matcher. Vi går tillbaka till matchen mot Chelsea där Arsenal, mer specifikt Aubameyang, missade några helt fantastiska målchanser av ett slag som Arsenal helt enkelt inte har råd att missa om de ska vinna mot Liverpool ikväll.
När jag i förra helgens hörna sammanfattade Arsenals oavgjorda match mot Crystal Palace med att det var bra att deras vinstsvit var över så missuppfattades det på vissa håll, ungefär som väntat, men grundtanken var hur som helst den att det inte növändigtvis var något negativt för Arsenal att få en slags reality check innan exempelvis den här matchen mot Liverpool. Att utöver pressen med en stormatch slippa brottas med allt tjafs om den där vinstsviten vars betydelse alltid var mycket mindre än dess uppmärksamhet.
Dessutom inbillar jag mig att det kan ha varit ett poängtapp som kan ha fått Arsenal att få tillbaka lite hunger igen, återfinna sitt eye of the tiger och stå upp inför utmaningen från deras rivaler. För det var ju läxan med Rocky 3, betydelsen av ”the eye of the tiger”. Och om Arsenal hittar det i den här matchen är det så klart fullt möjligt att deras match mot Liverpool slutar precis som Rocky 3 slutade för Rocky Balboa.