INTRYCK, UTTRYCK OCH AVTRYCK
(1) – Leicester. Känslomässigt värre naturligtvis för Leicester exakt en vecka efter att Vichai Srivaddhanaprabha förolyckats. Det saknas knappast exempel på genom den engelska historien när den här typen av känslomässigt laddade fotbollsmatcher leder till att det är svårt att prestera någon vettig fotboll, alltså måste det kännas desto skönare för Leicester att faktiskt lyckas vinna bortamatchen mot Cardiff. Onekligen starkt gjort under svåra omständigheter.
(2) – Wolves. Det vore alldeles för tidigt och förhastat att börja prata om några slags problem för Wolves, och det måste rimligen kunna förväntas att det kommer några svackor under deras första säsong i Premier League, men det kan heller inte bortses från att det ju har varit en olycklig period för Wolves. Tre raka förluster, hemmamatcher mot Watford och Tottenham samt bortamatch mot Brighton, var knappast alldeles väntat och kanske inte minst den relativa oförmågan att göra mål. Noll mål mot Watford, noll mot Brighton, två mål mot Tottenham men båda på straff.
(3) – West Ham. Det har inte varit någon dundersuccé för West Ham så här långt den här säsongen, men det kan åtminstone kallt konstateras att steg för steg blir West Ham åtminstone bättre och bättre. Att vinna hemma mot Burnley är kanske inte en seger som skickar chockvågor genom den engelska fotbollen, men sättet det skedde på var ändå imponerande, där det framför allt måste vara glädjande för West Ham och Manuel Pellegrini att spelare som är tänkta att vara lagets nyckelspelare faktiskt börjar prestera. Positivt för West Ham som även har många bra spelare på skadelistan.
OMGÅNGENS VINNARE
Newcastle. Det finns knappast något lag som vann den här omgången som behövde vinna riktigt lika mycket som Newcastle. Det var Newcastles och Rafa Benitez allra första seger den här säsongen och den ägde rum framför hemmasupportrarna på St James Park. Det var kanske ingen klang och jubel-föreställning men det kan man inte heller förvänta sig när läget är som det är för Newcastle.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Southampton. Mark Hughes blev dead man walking i Stoke efter att ha förlorat stort borta mot Man City förra säsongen, och frågan är väl om han inte blev dead man walking i Southampton nu efter att återigen ha förlorat stort borta mot Man City. Vilket möjligen visar den gamla sanningen att det sällan är att man förlorar fotbollsmatcher som beseglar ödet utan hur man förlorar fotbollsmatcher. Svårt att säga om det var måltavlan eller spelet på planen som var mest pinsamt för Southampton den här gången.
OMGÅNGENS SPELARE
Raheem Sterling, Man City. Spottar såväl mål som assists för Man City och har gjort så under ett drygt år. Ytterligare två mål och två assists i den här matchen hemma mot Southampton. Det kan naturligtvis diskuteras i vilken utsträckning Sterling tjänar på att laget i sig är så bra, och att många spelare hade presterat mål och assists i ungefär samma utsträckning, men det betyder naturligtvis inte att Sterling därför på något sätt vore mindre bra. Fyller sin funktion i Man City alldeles utmärkt.
OMGÅNGENS MÅL
Alexandre Lacazette, 1-1 Arsenal. Vissa mål förtjänar ett speciellt omnämnande kanske inte för att det är så fantastiskt svårt eller snyggt, utan för att det ställer speciella krav på andra värden såsom kyla och precision. Det här är ett sådant mål. Att lyckas hålla huvudet så kallt som Lacazette gjorde vid den tidpunkten och det läget i matchen, och samtidigt lyckas pricka den enda möjliga luckan, är beundransvärt och något bara en riktigt bra anfallare hade lyckats med.
BTW…
Mark Hughes har lägst vinstprocent av alla permanenta managers i Southamptons historia.
Pet peeve – detta att utse nya ligaledare innan en omgång faktiskt är klar och alla topplag har spelat.
Redigt bottenmöte på måndag kväll.
Bernd Leno såg en aning labil ut, eller instabil, men i alla fall inte ostabil.
Har någon manager i Premier League ”fått ordning” på sitt lag lika snabbt som Maurizio Sarri har fått med Chelsea?!