Tottenham står inför en vecka som på gott eller på ont kommer att definiera större delen av deras säsong. Det är en vecka som innehåller tre matcher. Först kvällens match mot Chelsea på Wembley, veckans match mot Inter på Wembley, och därefter bortaderbyt mot Arsenal nästa söndag. Och visst drabbas man lite av intrycket att den här gången finns inga mellanlägen för Tottenham, det är allt eller inget som gäller.
Den första matchen mot Chelsea känns helt avgörande för vad som i slutänden kommer vara Tottenhams målbild den här säsongen. Vinn mot Chelsea och Tottenham placerar dem i tabellen men, kanske viktigare, kan trots att de har haft en bökig och besvärlig start på säsongen ändå känna att de är med i titelstriden och toppen av tabellen. Förlora mot Chelsea och resten av säsongen kommer gå ut på att slåss om smulorna som blir över.
Den andra matchen mot Inter handlar naturligtvis om Champions League och det halmstrå som Tottenham fortfarande har kvar att greppa efter där. Tottenham måste vinna mot Inter, och vinna med ett bättre resultat än Inters 2-1 på San Siro i gruppens första omgång, för att på så vis kunna säkra avancemang till slutspelet genom att vinna borta mot Barcelona i den sista omgången.
Den tredje matchen mot Arsenal är kanske den på pappret tuffaste matchen. Men det är en viktig uppföljning för Tottenham, oavsett om de tidigare har vunnit eller förlorat mot Chelsea. Har de vunnit mot Chelsea kan de ytterligare markera sin plats i tabelltoppen, samt ytterligare distansera bland andra just Arsenal, genom att vinna på Emirates. Har de förlorat mot Chelsea blir denna match desto viktigare för kampen om fjärdeplatsen.
Ändå känns det som att det mesta faller med den första matchen mot Chelsea. Att förlora den matchen skulle få mycket av luften gå ur ligaspelet för Tottenham. Förvisso är det fortfarande viktigt att kvalificera sig till Champions League, men det känns inte som en riktigt lika akut frågeställning som tabelltoppen. Champions Leagues slutspel känns just i detta läge som föga mer än ett långskott, om än inte omöjligt.
Det har varit en återkommande kritik mot Tottenham under Mauricio Pochettinos tid med klubben att de lite för sällan har lyckats vinna mot övriga storklubbar. Men detta har främst gällt på bortaplan. Därefter har Tottenham förvisso lyckats vinna både mot Chelsea och mot Man Utd borta, men å andra sidan har Tottenham däremot börjat förlora dessa matcher på hemmaplan istället, inte minst den här säsongen mot Liverpool och Man City.
Att vinna mot Chelsea är så klart allt annat än en lätt uppgift dessa dagar. Maurizio Sarri har i själva verket ännu inte förlorat någon match med Chelsea, och i och med förra omgångens oavgjorda match med Everton så slog Sarri i själva verket rekordet för antal matcher i rad utan förlust i den engelska högstadivisionen. Men Tottenham har å andra sidan viss erfarenhet av att knäcka sådana sviter.
Det var Tottenham med Mauricio Pochettino som för två säsonger sedan förorsakade Man City deras första förlust med Pep Guardiola som manager. Det var Tottenham med Mauricio Pochettino som samma säsong förorsakade Chelseas första förlust sedan deras taktiska skifte med Antonio Conte som manager, och därtill avslutade deras vinstsvit. En tredje sådan skalp i form av Maurizio Sarri skulle helt säkert sitta fint för Tottenham.
En grundläggande skillnad för Tottenham är emellertid att den säsongen visade Tottenham regelbundet upp sig från sin allra bästa sida i de riktigt stora matcherna, i synnerhet på hemmaplan. Hittills den här säsongen har Tottenham tvärtom lyckats visa sig från sin svagare sida i dessa matcher. Även om vissa kanske skulle säga att detta handlar mer om Tottenhams kvalitet än form, samt om Liverpools och Man Citys kvalitet.
Den som letar efter skillnader och orsaker till dessa skillnader skulle förmodligen även med lätthet kunna framhäva följande: Att Tottenhams matcher den säsongen spelades på White Hart Lane, inte på Wembley. Wembley fungerade acceptabelt som ett substitut förra säsongen, då det var något alla ställt in sig på och det sågs som en tillfällig grej. Den här säsongen fungerar det inte alls, mycket på grund av besvikelsen över arenastrulet.
Hur som helst måste det från och med den här veckan vara slut för Tottenham med att inte dyka upp till de största matcherna. Det måste från och med den här veckan vara slut för Tottenham med alla dessa onödiga misstag och dumheter som inte minst stått dem så väldigt dyrt i Champions League. Om inte kommer resten av Tottenhams säsong handla om att tröstmåla i Europa League samt att fajtas om fjärdeplatsen.
En positiv sak för Tottenham är att flera viktiga spelare åtminstone är på väg tillbaka från sina långa skadeuppehåll. Jan Vertonghen har varit borta i två månader men har nu börjat träna för fullt igen. Christian Eriksen har varit besvärad av magproblem under säsongen men sägs nu vara redo för spel igen. Tottenham är fortsatt tungt skadedrabbade, men det här är onekligen goda tecken för dem.
Kanske talar tecknen ett annat språk för Chelsea? Det kan tyckas lite hårt för ett lag som trots allt är obesegrat hittills den här säsongen, men deras oavgjorda resultat hemma på Stamford Bridge senast var ändå en liten missräkning. Ett resultat som visade att de nog kan få det lite svårt att hänga med i tabelltoppen hela säsongen ut. En typ av poäng som inte får tappas om man ska vinna ligan över Man City eller Liverpool den här säsongen.
Ändå måste Chelseas förmåga att hänga sig kvar och framför allt växa sig in i matcherna den här säsongen beundras. Martin Laurence visade exempelvis för några dagar sedan i en Guardian-artikel hur Chelsea är det lag i Premier League som har gjort flest mål av alla under matchens sista halvtimme. Något som gett dem många poäng. Viktigt för dem att ha i bakhuvudet om kvällens match fortfarande lever mot slutet.
Liksom det säkert kommer spela i bakhuvudet för Tottenham. I synnerhet för ett Tottenham som alltså plågats under mest hela säsongen av onödiga misstag, brister i koncentration och i markeringsspel, och flera gånger tappat matcher i dess absoluta slutskeden. Men som sagt, det här måste vara veckan då Tottenham drar ett streck över dessa gamla synder och istället hittar tillbaka till gamla dygder.
Tottenham har tre jättematcher i rad framför sig på en vecka. De har illa råd att förlora någon av dem, men kanske minst av allt den första mot Chelsea.