Det borde gå att vara överens om åtminstone två saker med Wolves. Dels att de som nykomling i Premier League har imponerat i väldigt hög utsträckning och spelmässigt känns som allt annat än en nykomling, att de kanske i själva verket har omdefinierat hur vi egentligen ska se på nykomlingar i Premier League. Dels att det faktiskt hade kunnat vara, och kanske också borde vara, betydligt bättre än så här.
Av Wolves tolv matcher i ligan hittills den här säsongen har många av dem följt ett likartat mönster. Wolves har haft mycket av bollen och även skapat många målchanser, men haft förtvivlat svårt att göra mål, något som motståndarna har varit skickliga nog att kunna utnyttja. Det har inneburit att Wolves har en handfull färre poäng i nuläget än vad de annars hade haft. Ändå ligger de alltså mitt i tabellen.
Det började egentligen redan mot Leicester i den andra omgången. Wolves hade flertalet jättelägen i framför allt första halvlek utan att lyckas utnyttja dem, innan Leicester gjorde två mål på sina chanser. Oförmågan att göra mål höll på att kosta dem ytterligare två poäng mot West Ham, innan Adama Traoré förlöste Wolves på tilläggstid med vad som skulle visa sig bli vinstmålet.
Något liknande inträffade därefter mot Burnley, en match Wolves vann med 1-0. Men det är framför allt i de fyra senaste omgångarna som dessa problem har börjat bli riktigt dyrbara för Wolves, fyra matcher utan en enda vinst och med endast en poäng. Framför allt mot Watford och mot Brighton fullkomligt bombarderade Wolves motståndarmålet bara för att förlora båda matcherna.
Vi såg precis samma sak mot Arsenal på Emirates. En match som mer än kanske någon annan på samma gång visade upp både den goda sidan med Wolves, detta att de inte är som vanliga nykomlingar i Premier League, och den sämre sidan med Wolves, alltså detta att de helt enkelt inte gör mål på sina målchanser. Matchen slutade 1-1 efter en sen kvittering för Arsenal, men då borde matchen redan ha varit vunnen för Wolves.
Vi ser även detta i Premier League-tabellen. Wolves har gjort tolv mål på tolv matcher i ligan, ett mål per match med andra ord. Samtidigt har lagen närmast över dem i tabellen gjort 50% fler mål än Wolves. Över hälften av lagen under dem i tabellen har också gjort fler mål än Wolves. Avancerad statistik visar att Wolves ”borde” göra 1,35 mål per match, att de skapar mer chanser än genomsnittet, men att bara tre lag i ligan är mindre effektiva än dem.
Den naturliga reaktionen bland många av Wolves supportrar har varit att hoppas på att Wolves värvar en anfallare av hög kaliber under januarifönstret. Man är helt enkelt inte särskilt nöjd med Raul Jimenez, som har varit Wolves go to-anfallare under hösten. Och visst, om vi exempelvis jämför spetskvaliteten som finns i övriga lagdelar, med Rui Patricio, Ruben Neves, João Moutinho med flera, så känns kanske inte Jimenez riktigt på par med dem.
Att Raul Jimenez bara har gjort två mål för Wolves den här säsongen måste naturligtvis ses som en viktig del i det större problemet. Det är helt enkelt inte bra nog. Lite bättre blir det kanske om vi tar med i beräkningen att Jimenez samtidigt är väldigt nyttig som spelare i uppbyggnadsspelet, och att han så här långt har passat fram till tre mål för andra spelare den här säsongen, mot Man Utd, mot Southampton och mot Crystal Palace.
Men ändå, hur många fler poäng hade Wolves haft den här säsongen om de faktiskt haft en anfallare som kunde fylla den taktiska funktionen på planen, och samtidigt vara en mer effektiv målskytt? Om Wolves hade haft tillgång till en anfallare som Fulhams Aleksandr Mitrovic, för att ta ett näraliggande exempel. Eller varför inte en anfallare som Michy Batshuayi som nog gjort betydligt större nytta för Wolves än för Valencia.
Det är samtidigt både orättvist och felaktigt att endast förklara Wolves tillkortakommanden med Raul Jimenez. Även spelarna bredvid honom måste granskas och en sådan granskning ger oss några rätt uppseendeväckande resultat. Såsom att de fyra spelare som normalt sett spelat på varsin sida av Raul Jimenez den här säsongen har presterat exakt två mål och noll assists. Att jämföra med förra säsongens skörd av 36 mål och ytterligare 33 assists.
Det är inte någon liten skillnad, och det är definitivt inte en skillnad som helt och hållet kan förklaras med steget upp från Football League till Premier League. Diogo Jota, Ivan Cavaleiro, Helder Costa och Adama Traoré är spelare vi förväntade oss kanske inte gå in och dominera i Premier League, men åtminstone prestera i Premier League. Av dem är det endast Cavaleiro som kan ursäktas med att han har haft mycket skadefrånvaro.
Ett av de två målen kom däremot från Ivan Cavaleiro, ett av målen mot Southampton. Det andra var Adama Traorés sena vinstmål mot West Ham. Det något ironiska eller absurda, beroende på vad för humör man råkar vara, är att Diogo Jota och Helder Costa är de som har spelat klart mest för Wolves den här säsongen på varsin forwardposition, utan att göra vare sig ett enda mål eller en enda assist.
Kollektiva skillnader i Wolves taktiska upplägg kan hittas den här säsongen. Wolves mittfält spelar normalt sett lägre den här säsongen, en rimlig konsekvens av att nu spela i Premier League jämfört med Football League, vilket ökar avståndet antingen till de egna offensiva spelarna eller motståndarmålet. Wolves har dessutom, för egen förskyllan, blivit av med en offensivt sett viktig spelare i ytterbacken Barry Douglas.
Men den enda rimliga slutsatsen är att vi helt enkelt måste kunna förvänta oss mer av Wolves forwards. Diogo Jota och Helder Costa måste börja producera mer farliga saker framåt, oavsett om det är dribblingar, avgörande och målgivande passningar eller aktiva avslut på mål. Adama Traoré måste visa att han förvisso har talang, men också förmågan att omsätta denna talang i genuin kvalitet. Om inte måste Wolves ut på marknaden i januari.
Det är dags för Wolves att börja visa tänderna i Premier League. Hittills har de varit alldeles för tandlösa. All bark but no real bite. Det vill säga mer som några terriers än en flock vargar. Apropå ingenting…