Fulham. Det var kanske inte den perfekta prestationen, det såg definitivt fortfarande väldigt skakigt ut i försvarsspelet, men det var ändå det perfekta resultatet för Fulham, som onekligen var i stort behov av en vinst. Det var även den perfekta starten för Claudio Ranieri som därmed fick inleda sin tid i Fulham med ett rejält energitillskott. Det må vara lång väg kvar att vandra för Fulham, men detta var ett rejält kliv framåt.
Tottenham. Det var början på en vecka som kommer definiera Tottenhams säsong och det var med rätt bred marginal Tottenhams bästa match hittills den här säsongen. Det var definitivt deras bästa (första) halvlek. Vi fick en rätt bra bild av vad Christian Eriksen betyder för Tottenham, som lyckades över förväntan med att blottlägga och utnyttja Chelseas defensiva brister. Det var underligt att se Tottenham leda med 3-0 mot Chelsea men ändå känna att de inte ens var särskilt effektiva.
Man City. Det börjar bli så vanligt med Man Citys stora segrar för närvarande att det är lätt att börja se det som något normalt och således inget utöver det vanliga. Det har under veckan som gått lyfts fram hur vissa lag är bra på att göra mål sent i sina matcher, men Man City visar sig fortsatt bra på något som kanske egentligen är viktigare än det, nämligen att göra mål tidigt i sina matcher. Det kanske inte känns riktigt lika avgörande, men är förmodligen desto mer avgörande på lång sikt.
OMGÅNGENS DOWNS
Southampton. Eländet fortsätter för Southampton som alltså valde att inte göra någon förändring på managerposten under landslagsuppehållet. För närvarande känns det som att det enda som kan rädda Mark Hughes kvar är en hemmavinst mot Man Utd nästa omgång. Frågan är om inte många Southamptonsupportrar vid det här laget skulle se det som en pyrrhusseger.
Chelsea. När Tottenham är så bra som Tottenham var framför allt under den första halvleken så har de kvaliteten att blåsa alla lag av banan, och Chelsea var naturligtvis inte något undantag på så sätt. Vad som måste oroat och frustrerat var att Chelseas försvarsspel hade en rejäl off-day, återkommande funderingar kring om N’golo Kanté verkligen används på för laget bästa sätt, samt möjligen en undran om Maurizio Sarri kanske väntade för länge med att byta in Olivier Giroud.
Leicester. Okej, oavgjort borta mot Brighton är väl för all del inte något katastrofalt resultat i sig självt, och visst kan man betona det starka i att rädda en poäng trots att man har en spelare utvisad sedan en knapp halvtimme in på matchen. Jag vill ändå betona det negativa i att behöva spela med en man utvisad under större delen av matchen, därför att det har blivit alldeles för vanligt att Leicester behöver göra det. Det röda kortet igår var Leicesters fjärde röda kort den här säsongen, det vill säga ett var tredje match. Ej okej.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Man Utd. Det finns inte längre något som förvånar med Man Utds svaga insatser den här säsongen, de har blivit alltför regelbundna. Den lilla känsla av optimism som kanske ändå infann sig mellan de båda landslagsuppehållen blåstes bort av en likblek insats hemma mot Crystal Palace där laget knappt ens var nära att göra mål. Man Utd skapar för närvarande färre målchanser än Southampton och lyckas med bedriften att vara det enda laget på tabellens övre halva med negativ målskillnad. Med en manager som inte ser sin egen del i problemet, och med spelare som alltför många verkar vara lite för fina för att dyka upp när det bara är vardag.
OMGÅNGENS SPELARE
Christian Eriksen, Tottenham. Lysande insats av Christian Eriksen som ligger bakom åtminstone två av Tottenhams mål, mängder av framspelningar till ytterligare farliga målchanser, och en allmänt sett i stort sett felfri insats av en spelare som alltmer tydligt utvecklats till en av ligans och världens bästa offensiva mittfältare. Oj vad Tottenham kommer behöva honom de kommande veckorna.
OMGÅNGENS MÅL
Heung-Min Son, 3-0 Tottenham. Ett mål med flera snygga moment. Först snabbheten och explosiviteten i det ursprungliga rycket som fick Jorginho att inse att det går lite snabbare i England än i Italien, därefter den enkla men effektiva finten som fick en förvisso ovanligt trög David Luiz att bege sig till korvkiosken, och därefter det kyliga men precisa avslutet i bortre nedre hörnet. Stängde matchen fullständigt för Tottenham, även om det kanske inte var riktigt lika snyggt som Jefferson Lermas mål mot (för?) Bournemouth.
WTF!
Arsenal. Den här gången var det för all del rätt nära, men Arsenal har alltså fortfarande inte haft ledningen i halvtid en enda gång den här säsongen, åtminstone inte i ligan. Det är minst sagt rätt anmärkningsvärt, även om det förvisso inte behöver ha den allra största betydelsen. Men naturligtvis är det något som över tid kommer inverka negativt på Arsenals totala poängskörd.
BTW…
Kommer ta ett tag innan man vänjer sig av med att först associera Claudio Ranieri med Leicester.
Kanske är Liverpool det hittills sämsta laget att vinna Champions League. Man Utd: Hold my beer!
Mick McCarthy lyckas alltså få sparken som Irlands förbundskapten innan han ens börjat jobbet. Svårslaget.
Dunderderby på Villa Park som Aston Villa vann med 4-2 över Birmingham.
En tredjedel av Man Utds samtliga 0-0-matcher under Premier League-eran har kommit under de fem åren efter Alex Fergusons avgång.
Gissar att James Maddison i alla fall inte har tränat så mycket på det här med att filma till sig straffar. Befriande på något vis.
Conmebol – vilka makalösa klåpare!