Att komma överens om att N’golo Kanté är en av världens absolut bästa defensiva mittfältare borde vara en av fotbollens lättare uppgifter. Det går att ha olika önskemål på vad man vill se i sina defensiva mittfältare naturligtvis, men med höjd för det kan Kanté lätt beskrivas som världens just nu bästa defensiva mittfältare utan att det kan beskrivas som direkt felaktigt. Meriterna, liksom prestationerna, talar sitt mycket tydliga språk.
Ändå verkar Maurizio Sarri ha fastnat i någon slags lervälling gällande N’golo Kantés roll och funktion i Chelsea. Det är å ena sidan alldeles uppenbart att det inte är Kanté som han ser som sin centrala (”defensiva”) mittfältare utan att denna position framför allt has av Jorginho. Men å andra sidan har han heller inte löpt linan hela vägen ut utan fortsätter att spela Kanté, fast i en mer offensiv roll högre upp i planen.
Beror det på att Maurizio Sarri för närvarande anser sig sakna bättre offensiva alternativ på mittfältet i sin spelartrupp, eller på att Sarri helt enkelt inte vill eller riktigt vågar peta en omtyckt och mycket uppskattad N’golo Kanté helt och hållet? Det är vilket fall som helst en typiskt halvdan situation som gynnar vare sig Kanté som spelare eller för den delen laget som helhet. Chelsea blir därför stuck in the muck.
Maurizio Sarri verkar hur som helst själv inte tillfreds med situationen: ”I want to play as a centre midfielder with a very technical player. For me the centre midfielder is Jorginho or [Cesc] Fabregas. I don’t want Kanté in this position. Kanté in the last match wanted to solve the match after the first 15 minutes, but in the wrong way. He lost his position, he attacked too much the other box. /…/ Maybe, maybe it’s only a question of time.”
Det blir således uppenbart tydligt att Sarri själv inte är nöjd med hur N’golo Kanté spelar på sin nya mittfältsposition. Tonläget säger oss även att han själv åtminstone tvivlar på att det bara skulle vara en fråga om tid. Det är å andra sidan inte på något sätt konstigt att Kanté har det besvärligt att spela i en position och roll på planen han inte är bäst i, inte är van vid och som han förmodligen känner sig rätt obekväm med.
Det hela leder till ett ineffektivt användande av resurser för Chelsea. Dels eftersom Chelsea har tillgång till världens just nu kanske bästa defensiva mittfältare utan att faktiskt använda honom som defensiv mittfältare. Dels därför att de istället använder honom som mer offensivt lagd mittfältare, istället för en annan spelare som är bättre utbildad och därför bättre lämpad för den specifika positionen.
Kritik mot detta förhållande har blivit allt vanligare de senaste veckorna efter att det har talats rätt tyst om det innan dess. Något som säkert hänger ihop med att Chelsea både har förlorat sin första match för säsongen senast mot Tottenham och det faktum att Chelsea har tappat alltmer mark till toppen av tabellen. Det är ibland svårt att vara kritisk när ett lag bara vinner och tuffar på i tabellen.
Naturligtvis måste det vara Maurizio Sarris eget beslut att använda sig av Jorginho som central eller defensiv mittfältare. Det ska inte nödvändigtvis ses som en kritik av N’golo Kanté, utan utgår mer från Sarris egen taktiska spelidé och vilka han egenskaper han ser som viktigast för den positionen. En spelare kan självfallet vara bäst i världen utan att för den sakens skull vara rätt fit i varenda taktiskt ramverk.
Visst kan så klart detta beslut kritiseras, eller ifrågasättas. Det har hänt vid ett flertal tillfällen att Jorginho har såväl neutraliserats på planen liksom blivit exponerad med att inte riktigt hinna med i tempot i försvarsspelet. I synnerhet mot bättre lag har det blivit tydligt att Jorginho inte lyckas erbjuda något helt effektivt skydd för sin backlinje. Det går helt enkelt snabbare i Premier League än vad det gjorde i Serie A, livet är tuffare.
Det är samtidigt alldeles för tidigt att säga något definitivt i saken. Vi är inte ens halvvägs in i Maurizio Sarris första säsong i Chelsea. Sarri har ännu inte riktigt spelartruppen han helst vill ha för att komplettera exempelvis Jorginho, liksom laget ännu inte kan vara perfekt samkört rent taktiskt vare sig inom eller mellan olika lagdelar. När dessa bitar faller på plats kan Jorginho som central/defensiv mittfältare visa sig betydligt bättre.
Chelseas förhållande till N’golo Kanté blir däremot inte mindre komplicerat därför. Att det faktiskt verkar som om Maurizio Sarri är där också på längre sikt säger oss också att det inte är något som ser ut att kunna förändras på en femöring, som vi exempelvis har sett bli fallet med både David Luiz och Ross Barkley. Det innebär att Chelsea har ett rätt stort beslut framför sig gällande vad de faktiskt ska göra med N’golo Kanté.
Just i det avseendet kan det verka som om Chelsea inte riktigt marscherar i takt med Maurizio Sarri, givet att det bara var någon vecka sedan som de gjorde klart med ett nytt femårskontrakt med N’golo Kanté. Detta med kontrakt är förvisso något som mycket ofta missförstås inom fotbollen, och visst kan det vara så att Chelsea helt enkelt bara skyddar det ekonomiska värdet på sin tillgång, men det andas inte samsyn med Sarri.
Å andra sidan verkar Maurizio Sarri inte helt och hållet ens ha nått någon samsyn med sig själv gällandes N’golo Kanté och hur han ska användas av Chelsea. Det finns de som menar, inte utan anledning, att Kanté vore det bättre valet som defensiv mittfältare i de absolut största matcherna, men det känns som att det rimmar tämligen illa med Sarris principfasta hållning gentemot sitt eget taktiska system att dribbla på det viset.
På så vis har alltså N’golo Kanté visat sig bli det första riktiga litmustestet för Maurizio Sarri i Chelsea gällandes balansgången mellan principfasthet och pragmatism. Just nu befinner han sig som sagt någonstans däremellan, utan att det har blivit riktigt bra.
:::
Väldigt struligt i skrivande stund för Arsenal var deras match mot Vorskla Poltava ens ska spelas, i något som ser ut som en möjlighet för UEFA att bevisa hur mycket bättre de är på att hantera strul än sin sydamerikanska motsvarighet i Conmebol.
Hur som helst så slipper Arsenal alltså uthärda sitt Poltava. Dad jokes.
:::
Långskott både för Tottenham och för Liverpool att ta sig till slutspel i Champions League nu, men båda har åtminstone fortfarande chansen, och Tottenham har i alla fall gett sig själva chansen.
Om inte så ser Europa League ut att bli en riktig engelsk huggsexa under våren.
:::
Tabellmatematik i Champions League:
Tottenham går till slutspel om de vinner mot Barcelona, annars Europa League, inte mer komplicerat än så.
Mer komplicerat för Liverpool. De går till slutspel om de vinner mot Napoli med minst två mål, så långt rätt enkelt.
Liverpool går däremot även till slutspel om de vinner mot Napoli med 1-0, då de är helt lika med Napoli i inbördes möten, dessutom lika i målskillnad, men Liverpool har gjort två fler mål.
Men alla andra uddamålssegrar (2-1, 3-2 osv…) betyder att Napoli går vidare tack vare bättre inbördes möten genom fler bortamål.
En sista räddningsplanka är om PSG bara klarar kryss borta mot Röda Stjärnan. Då hamnar alla tre lag på nio poäng, med Liverpool vidare på sex poäng och övriga två lag på fem poäng vardera i den inbördes tabellen.