Ett av lagen gör alldeles för få mål, har alldeles för svårt att skapa och producera riktigt farliga målchanser och än hellre att faktiskt få till stånd ett systematiskt och konsekvent anfallsspel på ett genomtänkt sätt, annat än som rena ögonblicksbilder inom ramen för enskilda matcher, och har därtill brottats med just detta problem under flera år när vi nu närmar oss slutet på 2018. Det andra laget är Southampton.
Sådana har alltså Man Utds bekymmer och besvär varit hittills den här säsongen att detta faktiskt har varit en av de senaste veckornas mest populära jämförelser, hur Man Utd skapar färre målchanser än till och med Southampton. Det kan förmodas att det handlar om under ett fåtal specifika matcher, även om det rimligtvis är något som visar både på Southamptons relativa ineffektivitet och på Man Utds något lyckosamma utdelning.
Det är en jämförelse som säkert får vissa att hoppa jämfota av ilska påpekandes att Man Utd minsann har gjort 20 mål jämfört med Southamptons tio mål, dubbelt så många mål naturligtvis. Detta säger däremot inte allt om chansproduktionen, och dessutom är det kanske en jämförelse som måste betraktas i relativa termer. Man Utd är trots allt ett utifrån sina förutsättningar förväntat topplag, Southampton ett förväntat bottenlag.
Detta är inte ett försvar av Southamptons anfallsbrister. Endast ett enkelt konstaterande av fakta att när det gäller antal skott och antal skapade målchanser av varierande grad av kvalitet, så är Southampton mer produktiva än Man Utd, men de är å andra sidan mer produktiva än Arsenal och Tottenham också och nästan lika produktiva som Liverpool. De är däremot ganska precis tre gånger så ineffektiva att ta dessa chanser tillvara.
Denna skillnad kan egentligen bara bero på en eller båda två av följande två orsaker. För det första att Southamptons anfallare inte håller samma kaliber i sina avslut som anfallarna gör i Man Utd, Arsenal, Tottenham etc. För det andra att kvaliteten på Southamptons målchanser inte håller lika hög nivå. En jämförelse med förväntat antal mål visar däremot att Southampton borde göra ungefär lika många mål som dessa lag.
Men, hur underhållande jämförelserna mellan Man Utds och Southamptons anfallsspel än är för de som mest ser som sitt jobb att peka finger och fnissa, så är det egentligen det andra sidan av myntet, den högra kolumnen, som är den för Man Utd desto mer störande jämförelsen. Bara sex lag i ligan har släppt in fler mål än Man Utd, endast tre insläppta mål skiljer Man Utd från Southampton, försvarsspelet är djupt ovärdigt ett tänkt topplag.
En av tränarna sitter återigen löst på sitt jobb, och har gjort sig ett namn inom den engelska fotbollen under många år för att ständigt klaga och gnälla på det mesta, hela tiden skylla sina förluster på domare, egna spelare eller andra yttre omständigheter, inte sällan prata om konspirationer mot sig själv och det egna laget, och egentligen aldrig ha förlorat en enda fotbollsmatch av egen förskyllan. Den andra tränaren är José Mourinho.
Återigen kan så klart vilken som helst besserwisser säga att det där var en beskrivning som ju passade väldigt bra in på José Mourinho. Och jo, det var så klart lite poängen, men även att Mark Hughes förmodligen är ännu värre i just dessa avseenden, fastän det av naturliga skäl aldrig kommer få riktigt samma uppmärksamhet. Men få managers tycker riktigt lika synd om sig själva som just Mark Hughes.
Kanske har han för närvarande anledning att faktiskt göra det. Det var åtminstone en smula överraskande att han så att säga överlevde det senaste landslagsuppehållet. Men det var kanske att vänta givet att Southampton på senare år knappast har legat på framkant i sin tillvaro. Men nu går allt varmare rykten om att Southampton ska ha fastnat för en ersättare till Mark Hughes i form av Paulo Sousa, tidigare QPR och Leicester.
Något måste hur som helst Southampton göra. Det håller helt enkelt inte för Mark Hughes och det blir heller inte bättre. De har bara vunnit en enda match hittills den här säsongen och den segern ligger så långt tillbaka som exakt på dagen tre månader sedan, därefter endast förluster varvat med oavgjorda matcher. Southampton befinner sig under nedflyttningsstrecket och därtill med vikande trend.
Matchen mot Man Utd på St Mary’s kan därför betyda mycket för Southampton och för Mark Hughes, även om det inte borde vara riktigt på det viset. Ytterligare en förlust mot Man Utd skulle mycket väl kunna vara sista spiken i Mark Hughes kista, det som till sist får Southamptons tålamod att tryta. Däremot är en seger mot Man Utd fortfarande en rätt stor sak, så en vinst skulle kunna ge Hughes ännu en livlina på jobbet.
Tveksamt hur många Southamptonsupportrar som egentligen skulle gilla den saken. Lika tveksamt är det kanske för närvarande hur många Man Utd-supportrar som egentligen vill fortsätta se José Mourinho som manager, men de ser i vilket fall som helst ut att vara tvungna att åtminstone uthärda säsongen innan någon förändring kan bli aktuell. Det kan väl finnas någon slags frihet även med det antar jag.
Jämfört med att som Southampton får anses göra nu för tiden, leva i någon slags osäkerhet dag till dag om vad som egentligen kommer hända, om något egentligen kommer hända. För stunden får båda lagen låta sig nöja med en match som möjligen medför några rätt osmickrande jämförelser mellan de båda lagen. Frågan är bara för vilket lag de är mest genanta.
:::
Tidig ligamatch i Football League, Yorkshirederby mellan Sheffield United och Leeds, för den som inte känner att FA-cupen riktigt lockar så här redan i den andra omgången. Men en toppmatch i EFL Championship slår aldrig fel.
:::
Lördagen saknar inte intressanta och betydelsefulla matcher i Premier League. Crystal Palace vs Burnley ger onekligen en saftigt brittisk känsla mellan två lag som nog gärna skapar sig lite utrymme till det där nedflyttningsstrecket.
Huddersfield vs Brighton, två nyligen uppflyttade klubbar som båda försöker navigera en alltid krånglig andrasäsong. Leicester vs Watford samt Newcastle vs West Ham matcher mellan förväntade ”mittenlag”, vad nu mitten egentligen betyder i Premier League längre, där inte minst Newcastle lär hoppas kunna utöka sin vinstsvit till fyra raka matcher.
Allt detta i en inte alltför stilla väntan på Derbysöndagen.
:::
ENGLANDSBLOGGENS JULKALENDER – LUCKA 1
Milstolpar i Premier League-historien
Den allra första Premier League-matchen att TV-sändas spelades på City Ground mellan de klassiska kombatanterna Nottingham Forest och Liverpool. Brian Clough var alltjämt manager för Nottingham Forest. Matchhjälte blev en spelare som skulle komma att göra sig ett stort namn under resten av 1990-talet, Teddy Sheringham. Den ”nya” ligan var vid liv utan några värre födslovärkar. TV-produktionen var inte lika professionell, produkten inte lika saniterad och visst anar vi flera namn och ansikten som ska komma att bli viktiga för ligans uppväxt.