Vi har precis en fullspäckad derbysöndag bakom oss. Tre engelska derbyn på en och samma dag. Den omständigheten tillsammans med det faktum att det var ett ämne som efterfrågades förra måndagen gör att den här dagen passar särskilt bra att faktiskt göra en lista över vilka som Premier Leagues allra största och hetaste derbyn. Den allra första frågan är i så fall kanske vad som egentligen ska menas med derbyn.
Det finns ju egentligen ingenting som säger att ett derby enbart kan omfatta två klubbar från samma stad. Det är bara en specifik form av derbyn. Däremot tycker jag det kan vara en god idé ändå att åtminstone i det här sammanhanget hålla isär derbybegreppet från vad som brukar beskrivas med det engelska ordet ”rivalry”, det vill säga rivalmöten. Det betyder att El Clasico, Liverpool vs Man Utd med flera matcher inte räknas med här.
Vilket betyder att även om en derby inte måste hållas inom specifikt en stad så innehåller den ändå någon form av geografisk komponent. Den andra frågan blir då hur egentligen man ska bedöma storlek på ett derby. Det blir på något självklart att storlek kan inte bara vara en fråga om mest publik på läktarna eller flest TV-tittare, för i så fall skiljer sig inte en sådan här lista från endast en lista över vilka som är i princip de fem största klubbarna.
Storlek måste med andra ord i någon mening slås ut över per capita, det vill säga inte ta hänsyn så mycket till derbyts kvantitet utan mer till dess kvalitet. Hettan, alla känslorna, graden av rivalitet och fientlighet, hur det tar sig uttryck och vad det faktiskt betyder, både för de närmaste berörda och för de som står vid sidan av, i såväl det lilla som i det stora. Här är mina fem val i stigande ordning, och med rätt många bubblare:
(5) Manchesterderbyt
Det finns en föreställning att det här skulle vara ett derby som har blivit stort först på senare år när Man City fick sina oljepengar och blev en storklubb även de. Inget kunde vara mer fel. För det första underskattar det Man Citys historiska status, och för det andra missar de att Manchesterderbyt har varit ett derby av väl samma kaliber som derbyt i Liverpool eller i North London, men på många sätt också ett derby som präglats av en betydligt större bitterhet mellan klubbarna och supportergrupperna än vad som är fallet med dessa övriga. Kanske för att det aldrig, eller möjligen så sällan, möjligen inte heller nu, har präglats av någon riktig jämlikhet mellan parterna. Något som däremot har all möjlighet att ändras på inom en inte alltför avlägsen framtid.
(4) Cotton Mills-derbyt
Textilindustrin hade sitt hjärta i Lancashire och runt dess fabriker byggdes hela städer upp, och i dessa fabriker och i dessa städer skapades det fotbollsklubbar tänkta att ge arbetarklassen underhållning och sysselsättning. Det var så det började och det är här som den engelska fotbollen har sitt blödande och bultande hjärta. Två av dessa städer är Blackburn och Burnley, och dito pratar vi två engelska storklubbar när fotbollen ännu var ung. Dominanta på det viset är de inte längre, men stoltheten, hatet och hettan när dessa båda klubbar möts är kanske just därför desto mer intensivt. Bortasupportrar kommer över huvud taget inte in på arenan om de inte anländer med särskilt arrangerade bussar som plockar upp dem i den andra staden.
(3) Tyne-Wear-derbyt
Vi rör oss uppåt ytterligare en nivå när vi kommer till Tyne-Wear-derbyt, det vill säga matcherna mellan Newcastle och Sunderland, två städer i nordöstra England som ligger bara någon mil från varandra. Hatet mellan dessa båda klubbar och dess supportrar är kompakt, atmosfären är febril, och de få spelare som fått för sig att röra sig från den ena klubben till den andra har mycket snabbt fått en peststämpel över sig. Få klarar trycket, desto fler dukar under. För två klubbar som under de senaste tio åren haft stora besvär både på och utanför planen har den enda ljuspunkten varit matcherna mot varandra, att vinna derbymatcherna och, som i vissa fall, vara ett av de lag som är med om att flytta ned det andra från Premier League.
(2) Steel City-derbyt
Kallas oftast för The Steel City Derby (Stålderbyt), även om det är ett namn som de från Sheffield sällan känner igen sig i, de kallar det helt enkelt för Sheffieldderbyt, naturligtvis på grund av att Sheffield och Yorkshire var hem för engelsk stålindustri. Lägg till det två historiskt stora klubbar i en av Englands större städer och det säger oss det mesta om hur hett det här derbyt faktiskt kan bli. Ett derby med många klassiska matcher i sin historia, FA-cupsemifinaler och The Boxing Day Massacre med flera. Klubbarna i sig kommer hyfsat väl överens och har till och med samarbetat i vissa avseenden, men supportrarna gillar inte varandra, där exempelvis Sheffield United går under det inte helt smickrande tilltalsnamnet ”pigs”. Ett av Englands allra mest högljudda derbyn, som supportrar vallfärdar till över hela världen, även i Football League.
(1) Black Country-derbyt
Det var med en känsla av besvikelse som man såg West Brom åka ur Premier League förra säsongen, eftersom det innebar att vi den här säsongen gick miste om ett Black Country-derby, rättare sagt två, i Premier League. Namnet kommer från regionen där vi hittar de båda klassiska engelska storklubbarna, i vilken kolindustrin har sin historiska hemvist, ett namn som förmodligen syftar både på kolgruvorna i sig och på luften i sig som påverkades av fabrikernas alla utsläpp. Namnet låter smutsigt vilket på något sätt är så väldigt passande på detta derby, som för tiotalet år sedan i en undersökning utsågs till den mest fientliga rivaliteten inom engelsk fotboll. Ett derby som hade sin grund i 1950-talet som under de närmaste 10-20 åren kan visa sig få en allt högre relevans och aktualitet inom engelsk fotboll.
Bubblare:
Birminghamderbyt, Merseysidederbyt, North London-derbyt, East Anglia-derbyt, Chelsea vs Tottenham, South Coast-derbyt.
:::
ENGLANDSBLOGGENS JULKALENDER – LUCKA 3
Milstolpar i Premier League-historien
Kung fu. Man Utd misslyckades med att vinna endast en enda säsong i vilken Eric Cantona spelade för dem, och det bara råkade vara samma säsong som Cantona blev avstängd i åtta månader, och portad från all fotboll, för att under uppseendeväckande former ha kung fu-sparkat en Crystal Palace-supporter som skrikit oförskämdheter till honom. Det är något med franska fotbollsspelare. Händelsen kändes helt unik och rev naturligtvis upp enorma känslor i ett fortfarande väldigt konservativt England, och hela händelsen och allting runtomkring har blivit ikoniska ögonblick i den engelska fotbollens historia.