Att vara manager är i stor utsträckning att vara politiker. Det gäller som manager att vara väl medveten om krav och förväntningar från flera olika intressenter; styrelse, supportrar och media inte minst – och balansera dessa mot varandra. Det gäller med andra ord inte minst att veta vad man ska säga, hur det ska sägas och när det ska sägas. En konst som långt ifrån alla managers behärskar till fulländning.
Paul Clement verkar vara en av dem. Det kan så klart fungera rätt bra att säga en sak som att man är mer fokuserad på prestationer än vad man är på resultat, om man råkar vara Pep Guardiola och tränar Man City, eller åtminstone om man är manager för en klubb som för stunden presterar på eller över sin egen förväntade förmåga. Det fungerar inte så bra när man bara ligger målskillnad från nedflyttning efter snart halva säsongen i Football League.
Det fungerar mindre bra efter att ha vunnit mindre än var fjärde match och efter att den egna klubben precis har sparkat den VD som anställde dig och ersatt denne med en helt ny VD. En styrelse som sparkar en VD, liksom en av denna styrelse helt nyanställd VD, kan nog tänkas ha betydligt tuffare syn på det där med resultatens betydelse än vad Paul Clement gav uttryck för med sitt uttalande.
Reading har alltså sparkat Paul Clement. Bakgrunden är självfallet Readings utsatta tabellposition och det enkla faktum att klubben hotas av nedflyttning. Det sätter effektivt stopp för Clements tredje raka försök med en engelsk klubb, efter att förut ha tagit över och ganska snabbt från sparken från Derby County respektive Swansea. Ett inte särskilt imponerande facit för en ny manager som kom med höga vitsord.
Möjligen var Paul Clement stundtals lite för snäll med sina spelare. En märklig kritik i dessa dagar när vi matas med uppfattningen att modernt management inte längre går ut att på vara hård och elak med sina spelare. Men motsatsen kan också vara giltig, att inte vara tydlig med resultatkraven på sina spelare kan också vara problematiskt. Kanske är inte Paul Clements erfarenheter från Real Madrid och Bayern München i det avseendet aktuella i Football League på samma sätt.
För Reading har det pratats mycket under dagen om att återfinna sin identitet, som man tydligen menar har gått förlorad under senare år. Vilket förvisso låter som snömos i ungefär samma utsträckning som när en manager pratar om prestationer hellre än att prata om resultat. Det är inte alldeles uppenbart vad denna identitet faktiskt består i, även om det verkar vara en fråga bestående av flera olika komponenter.
En sådan komponent verkar vara relationen till supportrarna och till samhället. Ron Gourlay, den nyss sparkade VD:n, med erfarenheter från Chelsea och Man Utd, verkade aldrig riktigt förstå att han nu befann sig i en betydligt mindre klubb i Reading, och att detta innebar ett annat förhållningssätt till supportrarna. Missnöjet med Gourlay var utbrett bland supportrarna. Readings beslut att sparka Gourlay var till stor del ett medgivande av denna omständighet.
En annan komponent var alltså laget och managerposten. Här är det förvisso lätt att tänka sig att Readings identitet, åtminstone enligt ägarna och styrelsen, inte råkar vara så värst mycket mer komplicerad än att de ska spela i EFL Championship, minst av allt. Kan Reading uppfylla det kriteriet så beklagar sig nog inte styrelsen därefter så värst mycket mer över någon identitet. Men en intressant tanke är kanske att Paul Clement var en manager som, precis som Ron Gourlay, hade för mycket av ett storklubbstänk.
Varifrån Reading går härifrån är inte alldeles självklart. Om de menar allvar med sitt prat om identitet kan man tänka sig att de kommer försöka hitta en mer långsiktigt orienterad manager med en tydlig idé. Deras position i tabellen talar snarare för att de kommer i första hand försöka hitta en beprövad och bevisad manager, och så att säga resonera hem det där med identiteten baklänges.
Kanske blir det Francesco Guidolin eller Carlos Carvalhal, som båda har nämnts i samband med Reading. Liksom med Paul Clement så finns ju i så fall där en koppling till Swansea, och sådana kopplingar har ju många gånger en naturlig förklaring. Kanske blir det Steve Bruce som naturligtvis har en bred meritförteckning från Football League och som säkert kommer kunna beskrivas som det närmaste en garanti som finns.
Kanske blir det Mark Hughes som, om han nu är intresserad av något nytt jobb efter att ha fått sparken från Southampton, nog måste göra som flera före honom har blivit tvingade att göra, nämligen börja om i Football League.