Förutsättningarna för ett Champions League-mirakel måste ändå sägas befinna sig på Liverpools sida inför kvällens supermatch mot Napoli. Liverpool gjorde målmos av Bournemouth, Mohamed Salah återfann superformen, och Man Citys förlust mot Chelsea innebar att Liverpool övertog serieledningen. Atmosfären runt Liverpool blev plötsligt och ofrånkomligen betydligt bättre och ännu mer positiv än förut.
Tecknen i skyn är naturligtvis goda även de. Liverpool har ju varit med om sådant här förut med väldigt positiva erfarenheter. Även 2004-05 spelade Liverpool en avgörande match i gruppspelet hemma på Anfield, mot Olympiakos, som de var piskade att vinna med minst två mål. Liverpool lyckades på ett dramatiskt sätt med detta, för att sedan mot all rim och reson gå vidare och vinna hela Champions League.
Manager för det Milan som i finalen den gången fick smaka på den bittra änden av Liverpools märkliga återhämtningsförmåga var Carlo Ancelotti. Med andra ord samma Carlo Ancelotti som är manager för det Napoli som ikväll alltså befinner sig i en direkt shoot-out med Liverpool på Anfield om vilket lag som faktiskt ska ta sig vidare till slutspel i Champions League, och vilka som får spela vidare i Europa League under våren.
Visst går det att ifrågasätta i vilken utsträckning Liverpool egentligen alls är i behov av något Champions League-mirakel. Det är naturligtvis en bra tid på året för just mirakel, men uppgiften att vinna hemma mot Napoli är Liverpool naturligtvis fullt kapabla att slutföra även utan gudomlig inblandning. Samtidigt är Napoli självfallet ett mycket bra och inte minst farligt fotbollslag som måste respekteras och alls inte underskattas.
Det är i själva verket en betydligt tuffare motståndare för Liverpool den här gången än vad Olympiakos någonsin kunde vara för 14 år sedan. Å andra sidan är Liverpool själva den här gången ett betydligt bättre fotbollslag än vad de var för 14 år sedan.
De rent objektiva förutsättningarna är inte överdrivet komplicerade. Liverpool måste till att börja med vinna mot Napoli, alla andra resultat är odugliga. Om Liverpool vinner med minst två mål så går de till slutspel, då de är före Napoli i inbördes möten. Om Liverpool vinner med 1-0 mot Napoli går de också vidare, lika i inbördes möten men med fler gjorda mål än Napoli. Vid alla andra uddamålssegrar går däremot Napoli vidare.
En sista räddningsplanka för Liverpool är om PSG bara lyckas få oavgjort borta mot Röda Stjärnan. I så fall är Liverpool vidare till slutspel som gruppetta alldeles oavsett resultatet i deras match mot Napoli, givet att de i alla fall vinner matchen. Men självklart kan inte Liverpool hoppas på något sådant, utan de måste utgå från att PSG vinner sin match, och betrakta varje annat resultat som en ren bonus i efterhand.
På sätt och vis är det kanske ändå till Liverpools fördel att förutsättningarna inför matchen är så glasklara. De måste helt enkelt vinna matchen, och de kommer under matchens gång veta om de behöver vinna den med två mål. Utifrån det är det rätt enkelt att formulera en matchplan. Det hade kunnat bli mer komplicerat om det exempelvis hade kunnat räcka med oavgjort, vilket vi sett många exempel på.
Att det kommer bli en speciell match och en speciell kväll känns på något sätt givet. Det pratas sådana här gånger alltid extra mycket om Anfield, och vad stämningen sådana här kvällar betyder för laget och för spelarna. Det är en faktor som med viss historisk rätt ges sådan betydelse att de flesta nog i det här läget förutsätter att Liverpool kommer vinna matchen och gå vidare, och bli förvånade om Liverpool istället blir utslagna.
Möjligen kan det där vara till Liverpools fördel om det är så att Napoli själva hör till dem som tror att Anfield kommer vara så avgörande för Liverpool. Ett alternativ är naturligtvis att det tvärtom motiverar dem extra, att visa alla fel. För Liverpools egen del riskerar det däremot bli en hämsko, antingen för att det ökar pressen på dem själva eller för att det kan invagga dem i någon falsk säkerhet att det kommer ”ordna sig”.
Vilket vore en minst sagt farlig känsla mot ett lag som ändå är så starkt som Napoli är, med massor av erfarenhet på tränarbänken och mängder med kvalitet i spelartruppen, allt från Raúl Albiol och Kalidou Koulibaly i mittförsvaret, Marek Hamsik och Piotr Zielinski på mittfältet och Dries Mertens i anfallet. Napoli har inlett säsongen väldigt starkt, trots att de ligger tolv poäng bakom Juventus i Serie A-tabellen.
Men imorgon spelar alltså antingen Napoli, Liverpool eller PSG i Europa League. Det är så klart något som känns fel med den saken, fast ändå inte. Sådana är trots allt spelreglerna för Champions League, lottningen styr mycket.
Ikväll kan dessutom två engelska klubbar vara utslagna ur Champions League redan i gruppspelet. Vilket ju vore en grov missräkning både för engelsk fotboll i stort, som ju förra säsongen hade hela fem klubbar i slutspel, och i så fall för Liverpool och Tottenham specifikt, som trots tuffa lottningar ändå borde ha förväntat sig gå vidare, och som satt sig själva i positionen att kunna misslyckas med det främst genom egen klantighet.
Tottenham kan självfallet titta tillbaka på ett gruppspel i vilket de tappar en ledning mot Inter i slutminuterna, samt tappar en ledning mot PSV i slutminuterna. Ett annat resultat i någon av dessa båda matcher, i synnerhet naturligtvis den allra första matchen mot Inter, och förutsättningarna inför kvällen hade varit helt annorlunda, till Tottenhams fördel. Nu behöver de i praktiken vinna mot Barcelona på Camp Nou för att gå vidare.
Liverpool har satt sig själva i detta besvärliga läge genom att lyckas förlora samtliga sina matcher på bortaplan i gruppspelet, vilket vore rätt unikt för ett lag som till sist lyckas ta sig till slutspel. Förluster mot Napoli och PSG på bortaplan är förvisso förståeliga, det är självfallet förlusten mot Röda Stjärnan som kändes helt omotiverad, och som gjorde läget i den här gruppen så mycket mer besvärligt för Liverpool.
Men det ska ändå inte behöva krävas ett mirakel för att Liverpool ska reda ut läget. Det krävs däremot att de gör en bra match! Om Liverpool inte vinner, om Liverpool åker ur Champions League, så vore det i själva verket Jürgen Klopps första riktiga misslyckande som Liverpools manager.
:::
ENGLANDSBLOGGENS JULKALENDER – LUCKA 11
Milstolpar i Premier League-historien
Så jag frågar, vem är han? Han var 16 år gammal när han presenterade sig för världen med dunder och brak, och fick bära bördan av Englands kollektiva förhoppningar på sina axlar. Bollen skickas framåt av Thomas Gravesen, Wayne Rooney tar ned den på foten och vänder om med bollen mot ett aktivt men avvaktande Arsenalförsvar, värderar sina alternativ innan han väljer det modiga, att dundra upp bollen i nättaket bakom David Seaman. Under de därpå följande 15 åren skulle Wayne Rooney vara en av Premier Leagues mest framstående och framträdande spelare.