Slaget på Bramall Lane. Det räknas som den kanske mest våldsamma matchen i engelsk fotbolls långa historia. Det var den 16 mars 2002, Sheffield United tog emot West Brom hemma på Bramall Lane i vad de flesta förväntade sig bli en tämligen standardmässig match mellan ett Sheffield United som inte hade något särskilt att spela för, och West Brom som fortfarande jagade uppflyttning till Premier League.
Matchen skulle aldrig slutföras. Domaren Eddie Wolstenholme blåste av matchen i den 82:a minuten. Sheffield United var då nere på blott sex spelare på planen, sedan de fått tre spelare utvisade och ytterligare två spelare fått kliva av på grund av skada, med inga fler byten tillgängliga för Sheffield United. Då ledde West Brom med 3-0 men kunde inte fira poängen förrän några dagar senare då Football League fastställde slutresultatet.
Gary Megson, West Broms manager men med sin bakgrund i Sheffield (Wednesday), avskydde Neil Warnock med kraften av tusen solar, och känslan var besvarad. Man kan tänka sig att detta lade grunden för vad som komma skulle. En annan öm punkt var Georges Santos ilska på Andy Johnson, som säsongen innan i Nottingham Forest hade knäckt Santos kindben och skadat dennes ögonhåla med en förflugen armbåge.
Allt skulle bokstavligt talat sparka igång i den 65:e minuten. Sheffield United hade då redan fått sin målvakt Simon Tracey utvisad i matchens inledning för hands, West Brom ledde matchen och Derek McInnes hade precis gjort 2-0 till West Brom. I det läget får Neil Warnock för sig att göra ett dubbelbyte, och in kommer Georges Santos och Patrick Suffo på planen. Vad Warnock tänkte där och då får vi nog aldrig veta.
Det skulle hur som helst ta dessa båda spelare max en minut innan båda två var utvisade igen. Derek McInnes slog en inte alltför vänlig passning till Andy Johnson, och Georges Santos såg möjligheten och dundrade med full kraft in i och genom Johnsons ben. Allt helvete bröt lös, Santos fick naturligtvis se det röda kortet, och i bråket skallade Patrick Suffo McInnes, som blödde ymnigt, och fick rött kort även han.
Polis fick avstyra fortsatt bråk mellan Georges Santos och Andy Johnson i Bramall Lanes innandömen. På planen fortsatte en match som inte längre var någon fotbollsmatch utan som fallit ned i parodi. Sheffield Uniteds lagkapten Keith Curle hade tur som undvek rött kort även han efter att ha riktat slag mot Derek McInnes. West Brom gjorde 3-0 i den 77:e minuten, och därefter gick både Michael Brown och Robert Ullathorne av för skada.
Eddie Wolstenholme, vid det laget nära gråten, blåste i det läget av matchen i den 82:a minuten. Det fanns i själva verket ingen regel som säger att en match ska blåsas av, annat än IFAB:s egen rekommendation att om ett lag har färre än sju spelare på planen så ska inte matchen genomföras. En misstanke var att Neil Warnock medvetet plockade sina spelare av planen för att kunna tvinga fram ett omspel.
Det kunde aldrig bevisas och Neil Warnock fälldes aldrig för saken. Ändå är det något som, tillsammans med beslutet att byta in Georges Santos och Patrick Duffy i den 65:e minuten och vad som omedelbart därefter hände, hänger över Warnocks huvud än i dessa dagar, och som inte minst får hans föreläsningar till andra tränare som Nuno Espirito Santo om hur man uppför sig i England att framstå som något hycklande.
https://www.shortlist.com/entertainment/sport/battle-of-bramall-lane-sheffield-united-west-brom/75976
Det är första och hittills enda gången i engelsk fotbolls historia som en match inte har kunnat spelas klar på grund av för få spelare på planen. Bara därför blev så klart den här matchen notorisk. Ändå var det inte en match som skapade några särskilt infekterade känslor mellan de båda klubbarna, möjligen för att Sheffield Uniteds supportrar själva skämdes över både de egna spelarnas och Neil Warnocks uppträdande.
Förvisso har de båda klubbarna inte mötts särskilt ofta sedan dess. De har sedan dess tillbringat endast tre säsonger i samma division, och kvällens match mellan Sheffield United och West Brom är blott den fjärde sedan dess på Bramall Lane. Och det här är därtill första gången som matchen på allvar gäller mycket för båda lagen, då Sheffield United ligger trea i Football League, med West Brom en poäng efter på femte plats.
Detta är naturligtvis fullt tillräckligt för känslorna att gå heta igen och för minnen att komma tillbaka. Chris Wilder är självfallet inte obekant med matchen, dess bakgrund och dess efterspel, med sin historik i Sheffield United. Darren Moore, som nu är manager för West Brom, var med som spelare på planen i den här matchen, alltså en av de som bokstavligt talat utkämpade The Battle of Bramall Lane.
Det var ett slag som krävde sina offer. Georges Santos och Patrick Suffo skulle aldrig mer spela någon match för Sheffield United, vilket möjligen gjorde dem till (de knappast oskyldiga) bondeoffren i den politiskt infekterade surdegen. Eddie Wolstenholme stod ut i ytterligare ett år innan han märkt av händelsen valde att avsluta sin domarkarriär. Andy Johnson hade tur som inte bröt benet och fick sin spelarkarriär avslutad i förtid.
Kvällens match kräver förhoppningsvis inga liknande offer. Att det däremot är en match med avgörande betydelse för toppstriden i Football League är givet. Vilket innebär att det med högsta sannolikhet inte kommer bli någon barntillåten fotbollsmatch.