Om nu Tottenham tyckte att deras säsong redan har varit eller möjligen fortfarande är besvärlig nog, så inte lär de ha blivit så värst mycket lyckligare över gårdagens nyhet att Man Utd sparkar José Mourinho. Något som betyder att oavsett hur intresserade Man Utd är av Mauricio Pochettino, och oavsett hur intresserad Pochettino är av Man Utd, så kommer frågan om Pochettinos framtid och möjliga flytt till Man Utd ändå under resten av säsongen ligga över Tottenham som en våt filt.
Det verkar helt enkelt vara en sådan säsong för Tottenham. Skador på spelare och frånvaro av andra skäl har plågat deras säsong så här långt. Arenaförseningen, och det förståeliga missnöjet med Wembley som provisorisk hemmaarena, har förmörkat den här säsongen även det. Ändå ligger Tottenham där de ligger. Vidare till slutspel i Champions League. På tredje plats i ligan smygjagandes Liverpool och Man City fem-sex poäng före dem, ett alls inte omöjligt läge. Fortfarande kvar i båda cuperna.
Dessutom började Tottenham närma sig ett läge av säsongen där deras problem såg ut att börja skingras. Skadade spelare började återvända, Tottenham som lag såg ut att ha börjat återfinna rytmen och samspelet efter en lång, jobbig sommar. Deras nya arena ser ut att till sist bli klar och tillgänglig för spel strax efter årsskiftet. Tolv av deras återstående 21 ligamatcher spelas på hemmaplan. Det var helt enkelt ett kanske inte enkelt men ändå ett rätt bra utgångsläge att ligga på jakt i en titelstrid.
Kanske är det dumt att utgå från att spekulationerna kring Mauricio Pochettinos framtid kommer ha en så störande effekt på Tottenhams fortsatta säsong. Även om det finns en god grund för dem så kan fortfarande Pochettino, Tottenham och spelarna vara i högsta grad professionella nog att kunna hantera det. Samtidigt kan medias hetsjakt skapa ett klimat där allt till sist kommer handla om bara detta, vilket i sig riskerar bli störande och möjligen demoraliserande.
Vi har sett det här förut. Nu är det långt ifrån hela sanningen, men vi har precis under minst det senaste året sett media göra sig själva till agenter i situationen kring Man Utd, och i mångt och mycket varit med om att skapa ett klimat de egentligen bara har till sin uppgift att beskriva. Men sådan är nu den nya tidens anda. Andra journalister, som t ex John Cross, har naturligtvis regelbundet de senaste åren gjort sitt bästa för att störa Tottenham med oftast hopkokade eller långkokade historier om Pochettinos farväl.
Det där kommer naturligtvis fortsätta och ta fart. Media har blivit ett strategiskt verktyg i den engelska fotbollen, och en rätt unik omständighet med den engelska fotbollen, i alla fall omfattningen av den, är hur media själva gör sig till en strategisk aktör, agerandes utifrån sina helt egna intressen. Det finns naturligtvis både upp och ned med den saken, men det kommer naturligtvis ligga i mångas intressen att hålla liv vid och hela tiden göra stor sak av relationen mellan Tottenham, Mauricio Pochettino och Man Utd.
Tottenhams säsong rullar hur som helst på. Deras nästa uppgift är av det saftigare slaget, nämligen en kvartsfinal i Ligacupen, och ett derby på bortaplan mot Arsenal. Ligacupen kanske inte är det allra största av sammanhang, men det finns självfallet inget som kan tas lätt på med en sådan här match. Inte för Arsenal, inte för Tottenham, definitivt inte för Mauricio Pochettino som trots att ha gjort små underverk med Tottenham fortfarande kritiseras för att inte ”ha vunnit titlar”.
Jag har sagt vad jag anser om de synpunkterna många gånger förut, de placeras väl i samma fack som de som kritiserar Jürgen Klopp av samma skäl. Det avslöjar mest egna klubbsympatier, en enastående oförmåga att se den större bilden, eller möjligen både och på samma gång. Det utesluter emellertid inte att det trots det är viktigt, både för Tottenham och för Mauricio Pochettino, att börja vinna titlar. Och det finns inga titlar som är för små att vinna.
Ironiskt nog kanske inte en titel i sig eller Ligacupen specifikt är riktigt lika viktig för Arsenal. För dem handlar den här säsongen mer om att ta sig tillbaka till de vuxnas matbord igen, snarare än att bekymra sig om glasyren på tårtan. Inte för att Arsenal skulle tacka nej vare sig till möjligheten att hämta hem silver från den här säsongen, eller för den delen möjligheten att lägga lök på laxen för Tottenham. Arsenal har redan besegrat dem i ligaspelet, och gör det säkert gärna en gång till i Ligacupen.
Dilemmat för Mauricio Pochettino, i synnerhet vad avser just Tottenhams relativt sett rätt bra utgångsläge för att ligga och jaga i titelstriden i ligan, är om två Ligacupsemifinaler mitt i brinnande januari verkligen vore något att önska, eller om det vore ännu en sådan här sak som bara kan göra deras säsong besvärligare?! Den angenäma formen av besvär kan tänkas, men ändock besvär. Enda trösten, som dock ej gäller Liverpool, vore att även övriga lag i titelstriden spelar dessa semifinaler.
Laguttagningen blir hur som helst intressant. För att det är Ligacupen, för att det är kvartsfinal, för att det är en titelchans som står på spel och en titel faktiskt är viktig, för att det råkar vara just Arsenal mot Tottenham. Det är inte en match i vilken man ställer ut ett nonsenslag, utan en match där man ställer ut ett lag med en realistisk möjlighet att lösa uppgiften. Det kommer helt säkert gälla Arsenal och Unai Emery, och det kommer gälla Tottenham och Mauricio Pochettino, som dock har mer att välja mellan.
Lottningen av Ligacupens semifinaler äger rum omedelbart efter matchen på Emirates, med hjälp av Piers Morgan och Peter Crouch, helan och halvan. Räkna med att både Arsenal och Tottenham vill vara med i den lottningen.
:::
ENGLANDSBLOGGENS JULKALENDER – LUCKA 19
Milstolpar i Premier League-historien
Cash King Cole. Ju längre Premier League-eran har gått desto mer har snacket blivit att spelarna bara bryr sig om pengar och inget annat, definitivt inte lojalitet. Det här är så klart ett vanligt och ofta rätt naivt supporterprat. Men den spelare som kanske mer än någon annan kom att representera just detta blev Ashley Cole, som under ganska tråkiga former lämnade Arsenal för Chelsea under sommaren 2006. Kanske var det svårt att känna någon större sympati för Arsenal, som bara några år tidigare med största skadeglädje norpat Sol Campbell från Tottenham, men inte gjorde sig Cole heller själv några tjänster när han senare i sin självbiografi sade sig vara på väg att köra av vägen när Arsenal bara erbjöd honom £55,000 i veckan snarare än de £60,000 det pratats om. Sanningen är så klart mer komplicerad än så där, men Cole borde nog ha insett hur det där skulle uppfattas.