Några har beskrivit det som slutet på en era. Andra har varit både lustiga och fyndiga och istället menat att det var ”the end of an aura”. Vad de hur som helst har gemensamt är att de i och med Man Utds beslut att sparka José Mourinho ser detta som det ofrånkomliga slutet för Mourinho i engelsk fotboll. Vissa för att de genuint tror på det, andra och några av dem kanske för att de snarare hoppas på det.
Kritiken av och för all del även narrativet kring José Mourinho har varit omfattande de senaste tre-fyra åren, och inte minst tiden med Man Utd har alltmer präglats av ett tema att Mourinho är passé som manager, att hans fotbollsidéer inte längre har någon bäring i den moderna fotbollen, att han är en relik från 2000-talet som inte har lyckats hänga med i förändringen, modernisera sig och följa med i sin tid.
På sätt och vis är det också sorgligt, även om det säkert finns de som av rent personliga skäl gläds åt hans fall. Men på gott och på ont har José Mourinho ändå varit en del av Premier League som helhet i ganska precis 15 år, egentligen ända sedan han sprang längs sidlinjen på Old Trafford som Portos manager i Champions League, åtminstone ända sedan han gjorde sin första presskonferens som Chelseas nye manager.
Han har varit en av ligans giganter, av nästan samma kaliber som Alex Ferguson och Arsene Wenger. Och för allt prat om Pep Guardiolas och Jürgen Klopps påverkan på Premier League kan det fortfarande vara värt att minnas att José Mourinhos taktiska inverkan på Premier League, och på engelsk fotboll i stort, har varit betydligt större och hittills mer avgörande än deras, och förmodligen någon annans.
Att vi skulle få se José Mourinho i någon annan av de engelska superklubbarna känns däremot högst osannolikt. Till Chelsea eller till Man Utd kommer han inte återvända, och de fyra andra klubbarna känns av många skäl helt osannolika. Han kommer med för mycket bagage, och anses inte längre representera framtiden, snarare dåtiden. Därför tas det för givet att detta var det sista vi såg av José Mourinho i engelsk fotboll.
Nu kommer det med största sannolikhet inte råda någon nöd på José Mourinho. Det kommer aldrig saknas europeiska superklubbar som plötsligt befinner sig i problem och söker någon av hans kaliber. Det finns ingen anledning att bli förvånad om vi snart ser honom som manager för Real Madrid eller Bayern München. Vänder vi oss till Italien är det inte precis omöjligt att se honom i vare sig Inter eller Milan.
En annan möjlighet som definitivt har nämnts är MLS och LA Galaxy. Det finns mycket med det scenariot som övertygar. LA Galaxy är poplaget i den ligan, de söker efter en manager, Zlatan Ibrahimovic spelar för klubben, och MLS skulle naturligtvis slå volter baklänges för att dra till sig en manager som José Mourinho. Och för Mourinho själv vore USA, Los Angeles och LA Galaxy naturligtvis en mycket stor scen.
Andra har påpekat en uppenbar möjlighet. Nämligen att José Mourinho tar en paus från klubbfotbollen och istället ger sig in i landslagsfotbollen. Anses hans fotboll för omodern för klubbfotbollen så ligger den däremot perfekt i tid för landslagsfotbollen. Dessutom skulle det vara en slags paus från det dagliga slitet som han kanske behöver. Ett sätt att ladda om batterierna, en taktisk reträtt om man så vill.
Det sägs också att José Mourinho faktiskt har intresserat sig mer för just landslagsfotboll på senare tid. Han har tittat på många fler matcher. Att han var inhyrd som expert under sommarens VM var kanske inte enbart en tillfällighet. Många tyckte för övrigt då att det var märkligt som aktiv manager för Man Utd. Vilket det också var. Om det sedan skulle bli Portugal eller något annat landslag är kanske inte helt givet.
Visst kan det bli något av allt detta. Det kan bli ett jobb i någon av de europeiska gamla superklubbarna. Det kan mycket väl bli en flytt till Los Angeles. Det kan absolut bli så att det sker ett byte av spår till landslagsfotbollen. Inget av detta är däremot för evigt, det kommer en tid därefter också. Så även om något av detta inträffar, kan vi mycket väl komma att få se José Mourinho i engelsk fotboll igen.
Mycket talar dessutom för det. Vi vet att José Mourinho har en mycket speciell relation till engelsk fotboll. Redan när han lämnade Premier League första gången visste vi nog alla att det var bara en tidsfråga innan han kom tillbaka. Engelsk fotboll har dessutom en rätt speciell relation till José Mourinho, och är det något engelska klubbar trots allt kan så är det att falla tillbaka på stora namn, på bekanta namn, namn de känner igen.
Vad vi vet om José Mourinhos personlighet säger oss också att det är sannolikt. Han har alltid drivits av ett behov av respekt och erkännande, ett slags ego på så vis. Han kommer inte ta vad som i grund och botten har varit ett misslyckande på ett ”bra” sätt, eller sättet han baktalades på, utan han kommer vilja revanschera sig för det. Återigen befinner han sig i rollen som rebellen som slåss mot etablissemanget som håller honom nere.
Men det behöver inte vara något fel med det. Vi har konstaterat att José Mourinhos personlighet som rebell och underdog nog inte stämde särskilt väl överens med Man Utds identitet, eller sedan 2010-talet förmodligen inte med någon av de engelska superklubbarna. Det fungerade med Chelsea när de skulle ta sig förbi Arsenal och Man Utd för 15 år sedan, men det var då det. Det finns däremot andra klubbar.
Hans personlighet som rebell och underdog skulle mycket väl kunna passa perfekt ihop med en klubb som slår underifrån, men vill slåss med de allra största, det vill säga det här etablissemanget. Och det saknas knappast sådana klubbar i England. West Ham, Aston Villa, Leicester, Watford, Sunderland och Newcastle är blott några exempel på längre och medellång sikt på klubbar som kan se ett värde med José Mourinho som manager.
Just nu kan det tyckas osannolikt. Hur troligt är det exempelvis att Mourinho skulle svälja stoltheten och återvända till en klubb under det absoluta elitskiktet? Well, tidens gång, utbud och efterfrågan kan ha en märklig effekt. Men det vore dumt att avfärda tanken, inte minst för att om vi bara backar bandet inte så värst många år så var det nog få som såg Rafa Benitez som manager i Newcastle, i Football League, och i nedflyttningsstriden.
Och även om vi kanske just nu känner att vi har sett alldeles tillräckligt av José Mourinho i Premier League, så är detta ändå en kittlande och rätt spännande tanke. Dessutom en möjlighet till upprättelse som José Mourinho faktiskt har förtjänat.
:::
ENGLANDSBLOGGENS JULKALENDER – LUCKA 20
Milstolpar i Premier League-historien
Play down, Pompey. Cashen rullade i Premier League redan för tiotalet år sedan, och det lockade till sig både banditer och rövarbaroner som såg möjligheten att tjäna stora och snabba pengar, och utan att veta något säkert också tvätta en del pengar. Klubben som drabbades allra värst av detta fenomen var Portsmouth, som bara några år tidigare firat en högst oväntad FA-cuptitel, men som under kort tid och fyra olika ägare, den ena mer opålitlig än den förra, rasade sönder och samman såväl finansiellt som organisatoriskt, och vars fall från Premier League inte hade slutat i League Two, utan på samma kyrkogård vi hittar Wimbledon FC med flera, om det inte varit för ett supporterövertagande. Nu, ytterligare några år senare, befinner sig Portsmouth återigen i toppen av League One, blickandes uppåt.