Wolves omdefinierar vad det innebär att vara en nykomling i Premier League. Detta har sagts både inför och under säsongen, av många, inklusive mig. Det har så klart med viss rätta ifrågasatts, för på vilket sätt omdefinierar de egentligen detta? Det kan inte handla enbart om resultat eller tabellplacering, för andra nykomlingar har vunnit matcher och befunnit sig högt upp i tabellen i Premier League förut.
Politik handlar om att vilja, sade en gång Olof Palme. Politik handlar om att kunna, sade en gång Göran Persson i ännu ett av sina vanligtvis rätt tafatta och misslyckade försök att parafrasera och apa efter Palme. Fotboll handlar inte enbart om vad man har konkret uträttat, inte bara om hur mycket poäng man har eller var i tabellen man befinner sig, men även fotboll handlar i någon mening om att vilja, och om att kunna.
Möjligen är det i just dessa båda avseenden som Wolves omdefinierar vad det innebär att vara nykomling i Premier League, åtminstone i mer modern tid. För Wolves är inte enbart en nykomling som pratar om att hålla sig kvar och etablera sig i Premier League, utan om att vinna Premier League, vilket vi nog inte har hört från någon nykomling på mycket, mycket länge. Wolves visar med andra ord att de vill.
Vad som skulle kunna vara bara snömos och stora ord backas däremot upp i handling. Wolves agerar på en helt annan skala än vi har sett någon annan nykomling göra förut, oavsett om det gäller vilka spelare som värvas, summor som investeras, kommersiella avtal världen över, ägarnas nätverk av kontakter och varumärken, strategiska samarbeten, eller planerna på en rejält expanderad arena. Wolves visar också att de kan.
Det betyder inte att Wolves vinner ligan den här säsongen, det betyder inte att Wolves vinner ligan nästa säsong, eller att Wolves vinner ligan inom de närmaste fem åren. Men vad det betyder är att Wolves redan den här säsongen utmanar om att vara best of the rest, att Wolves redan nästa säsong teoretiskt kan utmana om Champions League-spel, och att vi inte kan utesluta att Wolves inom fem år vinner ligan.
Ingen annan nykomling har kunnat göra samma claim under åtminstone de tio senaste åren, förmodligen betydligt längre tillbaka i tiden än så. Vi får sannolikt röra oss tillbaka till 1990-talet och Newcastle och Blackburn för att hitta något liknande, men då var det en helt annan fotbollsvärld. I dagens Premier League, med TV-avtal, oljedaddys och superklubbar, måste det betraktas som något unikt.
Utmaningen för Wolves består kanske framför allt i att bygga en sådan här klubb i ett samhälle inte större än cirka 250,000 invånare. Det finns samtidigt plats för i alla fall två världsklubbar i Manchester. Wolves har också ett rätt klokt tänk med att i en så global liga som Premier League måste man inte längre utgå från ett stort samhälle, styrkan ligger i den globala supporterbasen. Däremot måste detta också synkas lokalt.
Wolves är behjälpta av ett i högsta grad aktivt ägarskap med en tydlig strategi. Den verkställande ordföranden Jeff Shi kommer från Shanghai men är bosatt med sin familj strax utanför Wolverhampton och missar ogärna när laget tränar. Det märks hur Shi värderar livet och passionen i samhället på ungefär samma sätt som exempelvis Vichai Srivaddhanaprabha gjorde med Leicester. Globala resurser i ett lokalt sammanhang.
Jeff Shi skyggar inte för att uttala just målsättningen att Wolves ska vinna Premier League, och bli bättre än Man City, vilket kanske är en på flera sätt naturlig jämförelse. Det finns inget överdrivet kaxigt med det, utan bygger på en tanke om stegvis utveckling, och inte minst möjligheten att lära sig av både Man Citys styrkor och misstag. Shi menar inte heller att det ska ske redan imorgon, men vi vet också att det kan gå snabbt.
Ett problem med att driva igenom sådana här visioner brukar kunna vara att de helt enkelt är för stora för klubben att ta till sig. Kanske är det däremot lättare att lyckas med det i Wolves än i andra klubbar. Wolves har ju i sin historia inte bara att vara mästare i England utan också mer eller mindre ha utnämnts till världens bästa lag, när de på 1950-talet besegrade de vid den tiden närmast oslagbara ungrarna.
Påståendet kom att leda till skapandet av Europacupen, vad vi idag känner till som Champions League. Men även om det är länge sedan så är det så klart också något som sitter i väggarna och i luften i Wolves. Berättelser som deras supportrar och anställda har växt upp med, på samma sätt som t ex München och Hillsborough är sådant som varje supporter till Man Utd och Liverpool känner till, oavsett ålder.
Att sikta på att bli bäst i världen är därför inte något som nödvändigtvis är alldeles främmande för Wolves. Det kan tvärtom vara så att den uttalade viljan av Wolves, uppbackat av också det konkreta kunnandet i form av resurser och kompetens, kan fungera som en katalysator för Wolves, och väcka en gammal engelsk storklubb till liv igen. Därav uppfattningen att Wolves omdefinierar vad det innebär att vara nykomling.
Något som innebär att när Man City slår sig ned för att titta på kvällens match på Molineux mellan Wolves och Liverpool, så ser de förvisso dagens främsta utmanare i Liverpool, men kanske ser de också morgondagens främsta utmanare i Wolves. Den här säsongen spelar Liverpool i Wolves mot en nykomling. Nästa säsong kan Wolves vara klubben som spelar Liverpool bort från Champions League.
Möjligen har Dejan Lovren något att säga även om den saken.