Tottenham. Fortsätter se brutalt starka ut. Det är inte bara att Tottenham vinner matcher utan sättet de vinner dem på där de mer eller mindre blåser motståndarna av banan. Ett sätt att vinna matcher på som när det har varit Man City som vunnit på det viset har de flesta varit på väg att ge dem ligatiteln i förväg. I och med segern passerade Tottenham Man City i tabellen, ligger tvåa, och är i allra högsta grad delaktiga i titelstriden. På sätt och vis är de kanske laget med mest rutin av titelstrider dessutom.
Everton. Behövde studsa tillbaka efter förnedringen på hemmaplan senast mot just Tottenham och gjorde det med besked. 2-6 blev till 5-1 mot Burnley på Turf Moor, vilket är en rätt enastående resultatsiffra mot just Burnley på Turf Moor. Starkt av Everton att lyckas slå tillbaka omedelbart, och tyder på att laget har den rätt viktiga egenskapen att reagera på motgångar på rätt sätt.
Leicester. Hur följer man upp en vinst mot Chelsea på bortaplan? Jo, man vinner så klart mot Man City på hemmaplan. Och det bästa man kanske måste säga om Leicesters vinst är att det var alls inte orättvist, eller i motsats till någon allmän matchbild. Leicester vann den där matchen fair and square. Vilken annandagsmatch det var på King Power Stadium där stämningen var elektrisk, i synnerhet mot slutet av matchen, med hyllningar till Vichai Srivaddhanaprabha. Och om inte den här dubbelsegern räddar jobbet åt Claude Puel så gör inget det.
OMGÅNGENS DOWNS
Arsenal. Oavgjort borta mot Brighton måste inte nödvändigtvis vara ett så väldigt dåligt resultat. Men ännu ett rejält försvarsmisstag i samband med Brightons mål, att behöva yxa Mesut Özil redan i halvtid, och allmänt märkliga byten av Unai Emery under andra halvlek som släckte snarare än ökade Arsenals anfallsmomentum, gör att man ändå suckar något igenkännande och uppgivet. Arsenal må ta två steg framåt med jämna mellanrum men passar också på att skutta ett steg bakåt lika ofta.
Bournemouth. Håller Bournemouths säsong på att ramla samman? Har precis börjat falla ned på tabellens nedre halva de senaste veckorna, något som hänt nu igen i och med förlusten mot Tottenham. Nu är det inte många poäng som skiljer upp till en respektabel plats på övre halvan, men sättet som Bournemouth förlorar fotbollsmatcher på under senare omgångar är en smula oroväckande. Skador har drabbat Bournemouth rätt hårt på senare tid, och Eddie Howe har ett stort jobb att bromsa fallet.
Fulham. Måste helt enkelt börja vinna matcher på hemmaplan om de ska ha någon realistisk förhoppning om att kunna hålla sig kvar i Premier League. Tar de ledningen med en kvart kvar av matchen måste de kunna spela av matchen. Men det blev inte två raka matcher med hållen nolla för Fulham. Claudio Ranieri har alldeles uppenbart lagt prioritet på att få ordning på Fulhams försvarsspel, och laget spelar betydligt mindre radikalt än förut under Slavisa Jokanovic, men där finns mycket kvar att arbeta på. Men Ranieri har åtminstone identifierat huvudproblemet.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Burnley. Var det något av Burnleys sista strid mot Tottenham för några omgångar sedan, och gick luften ur dem fullständigt med Christian Eriksens sena vinstmål? Fullständigt manglade på kort tid på Turf Moor av Everton och laget fortsätter se fullständigt vilse ut i försvarsspelet. Nu har Burnley och Sean Dyche en väldigt speciell relation, men det är ändå frestande att fundera på om Burnleys styrelse faktiskt har börjat leka med tanken att byta ut Dyche.
OMGÅNGENS SPELARE
Lucas Digne, Everton. Ännu en strålande match av Digne på Evertons vänsterback. Utöver två mål på egen hand ständigt delaktig i Evertons konstruktiva spel. En väldigt snygg frispark, en klon av frisparken han gjorde på Chelsea, följdes upp av en låg rackarrökare från långt håll ner i bortre gaveln. En ytterbacksinsats som för tankarna till spelare som Roberto Carlos, Ashley Cole och Patrice Evra.
OMGÅNGENS MÅL
Ricardo Pereira, 2-1 Leicester. Smackebonk! Ederson måste väl snart börja undra om alla skyttar i Premier League har käkat dunderhonung inför julen.
WTF!
50 nyanser av spelare. Lucas Digne, Yerry Mina, Felipe Anderson med flera. Samtliga ansågs detta vara spelare som, av lite olika men lika oklara skäl, ansågs vara inte over the hill, inte så mycket att ha, överskattade och rätt medelmåttiga. Allt för att de inte tog en startplats i till exempel Barcelona, hade en svagare säsong i Lazio eller något i den stilen. Möjligen beroende på vilka klubbar eller vilken liga de flyttade till. Samtliga har hur som helst visat redan under säsongens första halva att de absolut kunde förstärka lag som Everton och West Ham. Vår syn på spelare är många gånger alldeles för simplistisk och utgåendes enbart från ett extremt snävt superklubbsperspektiv.
BTW…
Sedan José Mourinho fick sparken av Man Utd har Man City tagit exakt noll poäng i ligaspelet.
Kul att Ken Sema verkar ha gjort sig själv till ett namn i startelvan för Watford.
Kan tycka att gullandet med Ole-Gunnar Solskjaer möjligen börjar passera sitt bäst före-datum snart. Visst visst, kul kul liksom, men…
Cirka 46,000 åskådare på Stadium of Light för Sunderland under annandagen, i League One! Nytt publikrekord för den serien.
100 Chelseamål för Eden Hazard.
Wayne Rooney visiterad när han var på besök på Old Trafford. Den vakten hade antingen en dålig dag eller dåliga erfarenheter av scousers.
Mohamed Salah slipper avstängning för filmningen mot Newcastle. Inte direkt oväntat.
Man City på tredje plats efter halva säsongen var nog något som Pepologerna inte riktigt såg komma.
Felipe Anderson – magisk för West Ham just nu.