Matchen. Alla pratar om matchen. Om bara några få dagar möts Man City och Liverpool på Etihad i vad som sedan ett tag tillbaka har beskrivits som något av säsongens match på förhand. Jürgen Klopp och Pep Guardiola har båda två redan börjat förhandssnacket inför just den matchen, en match som kan få en helt avgörande betydelse för hur säsongen faktiskt slutar. Så mycket pratas om den matchen att det just nu viktigaste verkar ha halvt glömts bort – Matchen före matchen.
Redan ikväll möts ju Liverpool och Arsenal på Anfield. Och även om det kanske vore lite överdrivet att påstå att det är en match som Jürgen Klopp inte har tänkt på så finns det ju ändå något lätt avslöjande i Klopps uttalande efter annandagsomgången att han nog hade valt att betrakta försprånget ned till Man City som fyra poäng istället för sju. Ett smart sätt att göra matchen på Etihad till ”allt att vinna, inget att förlora”, men indirekt tas en seger mot Arsenal ikväll därmed lite för given.
Stor sak har gjorts av att Liverpool vid tre tidigare tillfällen har lett Premier League under julhelgen, för att därefter ändå inte vinna ligan. Därmed, anser man, har det på något sätt letts i bevis att Liverpool förmodligen, eller åtminstone med större sannolikhet än annars, kommer tappa ligan även denna gång. Detta enligt fotbollens många gånger rätt skakiga logik att eftersom något har hänt förut så måste det hända igen och igen. Men det är i själva verket ett mycket annorlunda Liverpool denna gång.
Under två av de tre säsongerna, 2001-02 och 2013-14, var Liverpool helt oväntade som titelutmanare, simmade nog mot strömmen en smula och hade att tampas med betydligt starkare konkurrenter. De var aldrig riktigt troliga att kunna gå hela vägen, även om de trots detta kom svindlande nära för några år sedan. Det kan diskuteras om de var mer troliga 2008-09, de var då åtminstone ett betydligt starkare fotbollslag, men samtidigt befann de sig i kamp med ett formidabelt Man Utd.
Men det är som sagt ett annorlunda Liverpool. Den här gången är de en titelfavorit på förhand, åtminstone en av de främsta titelutmanarna. Den här gången har de ett mycket starkare lag, både i absoluta och i relativa termer, än vad de haft någon gång tidigare, med eventuellt frågetecken för tio år sedan. Den här gången bygger deras styrka mer på kollektivet än på individuella hjältar, vilket ger en helt annan stabilitet. Och Jürgen Klopp känns mindre trolig nu än Rafa Benitez då att sätta egot före laget.
Men härifrån ändras också säsongens dynamik. Fram tills nu har Liverpool kunnat ta sig an den här säsongen som underdogs, som laget som jagar snarare än att vara laget som jagas. Från och med nu måste Liverpool räknas som favoriter, och får finna sig i att vara laget som jagas. Matematiskt har oddsen redan svängt över till deras förvisso ej enorma favör. Rent fotbollmässigt, både sett till lagets faktiska kvalitet och prestation så här långt och till deras marginal om sex-sju poäng, är det både logiskt och intuitivt.
Pressen på Liverpool kommer bara bli tyngre, men framför allt skiftar den karaktär. Det har så klart funnits en press på Liverpool att vinna redan tidigare under säsongen, för att hålla takt med bland andra Man City. Men härifrån går Liverpool in till matcher mot exempelvis Arsenal på Anfield inte endast med känslan att en vinst vore väldigt bra, utan en förlust riktigt illa. Helt plötsligt är det Liverpool som ”bär favoritskapet”, och Liverpool som plötsligt har ”något att förlora”, snarare än allt att vinna.
Hur påverkar det Liverpool i sådana här matcher som den här matchen ikväll, mot Arsenal på Anfield? En match Liverpool rimligtvis måste känna att de ska ha mycket goda chanser att vinna, men samtidigt en motståndare så pass skicklig och svår att matchen mycket väl kan förloras om man inte gör jobbet på rätt sätt eller till hundra procent. Härifrån kommer varenda koncentrationstapp kunna bli ödesdigert, och nerverna desto värre när detta väl inträffar. Och det kommer inträffa!
Självfallet har Jürgen Klopp och hans coachteam väldigt viktiga uppgifter här, att hantera situationen på rätt sätt, att förbereda spelarna mentalt såväl som taktiskt inför varje enskild uppgift. Att ge spelarna både verktygen och tron på sin förmåga att använda dessa verktyg att kunna hantera alla situationer som uppkommer. Liverpool kommer kunna luta sig mot att de har ett mycket inarbetat sätt att spela fotboll, det ger en känsla av trygghet, och en känsla av rutin.
Rutinen är väl annars en bristvara för Liverpool. De har liksom inte varit inblandade i så många genuina titelstrider på senare år. Det här måste förmodligen beskrivas som den allra första för detta lagbygge, den första under Jürgen Klopp. Man City har naturligtvis mer rutin och erfarenhet än Liverpool av detta, och har även erfarenheten av att vinna ligatitlar redan. Kanske måste Tottenham sägas ha mest rutin av titelstrider av alla tre lagen, Man City förra säsongen var knappast att tala om en titelstrid per se.
Alltså är det både förståeligt och klokt av Jürgen Klopp av tona ned betydelsen av rutin och hellre prata om vikten av attityd. Att se möjligheten till Liverpools första ligatitel inte som en historisk belastning utan som en chans att skapa historia. Att inte bara se den sidan av verkligheten att Liverpool vid tre tidigare tillfällen under Premier League-eran har tappat ligaledningar vid jul, och förlorat några cupfinaler, utan även se den andra sidan av verkligheten att Liverpool är en av Englands främsta vinnarklubbar.
Under juldagarna här har jag roat mig med att titta på några dokumentärer över andra klassiska klubbar i helt andra idrotter som till slut vunnit motsvarigheten till ligan efter många, långa år utan vinst, och prat om förbannelser och traditionens tyngd. Boston Red Sox som 2004 vann World Series igen för första gången sedan 1918. New York Rangers som 1994 vann Stanley Cup för första gången på 54 år. Exemplen kan göras fler. Alla lag hade det gemensamt att de inte förnekade utmaningen, utan bejakade den.
Jürgen Klopp gör alltså helt rätt som åtminstone i viss utsträckning bejakar utmaningen snarare än att förnekar att den skulle existera, som gjorts vid andra tillfällen, och försöker göra traditionen till en tillgång snarare än en belastning, eftersom det på samma gång bejakar lagets möjligheter att hantera utmaningen. Det är lite som med de hemska sakerna i sagorna, att om man pratar om dem och säger deras namn så är de inte längre lika skrämmande, inte lika mycket att vara rädda för.
Ett viktigt steg i varje titelstrid är däremot att inte titta för långt framåt, utan ha blicken fäst vid nästa steg, det som finns precis framför fötterna, för att undvika att snubbla längs vägen. Därför, för allt prat om Matchen, måste Liverpool ikväll visa att de inte glömt bort vad som faktiskt är betydligt viktigare just nu: Matchen före matchen!