Southampton. Två förluster i rad på hemmaplan, mot West Ham och Man City, fick det att se lite kinkigt ut för Southampton, och tog lite död på det momentum som uppstått med vinsterna mot Arsenal och Huddersfield. Därför var det en viktig poäng Southampton tog ikväll borta mot Chelsea. En oväntad poäng naturligtvis, och definitivt en poäng de fick svettas för, men viktigt för dem att känna att de kan vara med i sådana här matcher och mot sådant här motstånd. Godkänd första julfotboll för Ralph Hasenhüttl.
Crystal Palace. Hade onekligen en gameplan inför kvällens match mot Wolves och genomförde den till punkt och pricka. Äckligt disciplinerade defensivt, och gav knappt Wolves en millimeter att jobba med, och var som någon uttryckte saken ”frisky like rabbits” i kontringsspelet. Mycket riktigt var det en gameplan som frustrerade Wolves den här kvällen, som inte hade verktygen att hantera saken, och tre fina poäng för Crystal Palace på Molineux.
Man Utd. Varje litet steg och så vidare. Att åka till St James Park är aldrig någon lätt uppgift, och det finns väl få saker Newcastle gillar mer än att slå Man Utd. Viktigt för Man Utd att visa att de även kan vinna en match i vilken de inte får tidig utdelning och en ledning att spela på, och göra det på bortaplan inte minst. Viktigt dessutom att Marcus Rashford fortsätter få utdelning på alla de initiativ han tar på planen, och då får man trots allt förstå att det ibland tas en del skott som inte blir så bra.
OMGÅNGENS DOWNS
Everton. Riktigt svag period för Everton just nu, som faktiskt bara vunnit en enda av sina åtta senaste matcher, en svit som inleddes med den oerhört snöpliga förlusten på Anfield mot Liverpool. Många gånger matcher som Everton dominerat men misslyckats med att vinna, ofta med slarv längs vägen. Exakt hur matchen mot Leicester kan beskrivas och något som Marco Silva måste få bukt med. Everton saknar slutprodukt.
West Ham. Om det märktes någonstans att det var fjärde matchen på få dagar så var det nog på London Stadium, om inte annat på att Andy Carroll plötsligt befann sig i West Hams startelva. Det var långa stunder inte någon bra fotbollsmatch. West Ham verkar ha någon rätt märklig boogy-känsla för Brighton. Onekligen starkt att vända tillbaka matchen, men att släppa in två mål på kort tid i början av andra halvlek kändes onödigt.
Fulham. Okej, det är en tuff bortamatch mot Arsenal, men känslan är tyvärr att det var aldrig riktigt aktuellt att Fulham skulle kunna åstadkomman något i den här matchen, och det var knappast för att Arsenal är så fruktansvärt bra. En många gånger viktig hjälp för ett lag inblandat i nedflyttningsstriden är att kunna ta oväntade poäng mot topplagen, men just nu känns nog Fulham som det lag som är minst sannolika av dem alla att faktiskt göra det. Vilket kan komma att kosta dem.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Huddersfield. Först förlust på tilläggstid mot Fulham. Därefter förlust trots ledning hemma mot Burnley. Det går minst sagt tungt för Huddersfield, att förlora två sexpoängare i bottenstriden inom loppet av bara några dagar känns svårt att hämta sig från. Frågan är om detta var kvällen då Huddersfield i praktiken åkte ur Premier League, samt om Huddersfield möjligen är Sam Allardyces och Mark Hughes sista, enda och bästa chans att managera i Premier League igen.
OMGÅNGENS J.R.
Roy Hodgson. Frestande att slänga upp Ole-Gunnar Solskjaer, men dennes byten bar väl kanske lite mer slumpens effekt. Roy Hodgsons gameplan var betydligt mer uttänkt från början och lyckades till punkt och pricka. Bara för Roy Hodgson att att luta sig tillbaka med en whisky, ett nöjt flin sugandes på en riktigt fin julfotboll för Crystal Palace som borde hålla infödingarna nöjda ett tag till.
OMGÅNGENS SPELARE
Heung-Min Son, Tottenham. Befinner sig i en fullständigt fantastisk form för Tottenham, har växt ut till en av världens bästa spelare på sin position, och var återigen strålande mot Cardiff. Och det får väl räknas som ännu en i raden av jävligheter som Tottenham har att brottas med den här säsongen att plötsligt mot slutet av januari så ska Son tydligen iväg på landslagsuppdrag igen – han har ju redan tidigare varit iväg på Asian Games.
OMGÅNGENS MÅL
Ken Sema, 3-2 Watford. Jo, kanske är jag lite svenskbiased här men det får väl vara på det viset då. Det är Ken Semas första mål i Watford och i Premier League och vad jag gillar med avslutet, som tas i ett rätt stressat och svårt läge, är att han både lyckas få fart på bollen och dessutom hålla avslutet lågt. Tekniskt svårt att genomföra.
WTF!
Warnock. Försöker Neil Warnock på något sätt hävda att det vore en nackdel för de som har fått möta Tottenham på Wembley den här säsongen? Warnocks utspel att Tottenham inte borde få spela några ligamatcher på sin nya hemmaarena den här säsongen, som förväntas stå klar under januari, eftersom det skulle ge övriga lag en orättvis fördel känns helt befängt. För det första är det väl något Warnock ska skita i och det vore ju bisarrt att förbjuda ett lag att spela på sin hemmaplan. För det andra, om något är det väl snarare i så fall Cardiff som haft en fördel av att ha fått möta Tottenham på Wembley.
LOL!
Jürgen Klopp: Man City are infallible.
Pep Guardiola: Liverpool are the best in Europe.
Jürgen Klopp: Man City are the best in the world.
Det osar så mycket passiv aggressivitet över detta att jag nästan känner mig förflyttad till Wisteria Lane i Desperate Housewives. Med Pep Guardiola som den något neurotiska Bree Van De Kamp.
BTW…
Arsenal, Tottenham, Leicester – det var tillbakastudsarnas omgång!
Christian Pulisic lade sig som en våt, tråkig filt över dagens fotboll. Gillar inte alls när sådant händer.
Grejen med julfotbollens många matcher på kort tid är ju inte att det ska vara den bländande fotbollen, utan just skitigt, svårt och hårt.
Huddersfields anfallare har nu gjort lika många mål den här säsongen som de har röda kort.