Har Liverpools förlust mot Man City i ligan gjort dem mer eller mindre villiga att gå för fullt för FA-cupen? Båda sidorna kan i själva verket hävdas. Å ena sidan kan det minskade försprånget i ligan göra Liverpool mindre benägna att ödsla energi på FA-cupen och istället lägga energin på ligan. Å andra sidan kan den större sannolikheten att inte vinna ligan göra Liverpool mer benägna att satsa på att vinna den här titeln.
Man kan ju säga att detta i själva verket är en sak som Liverpool har gemensamt med Tottenham, och Jürgen Klopp har gemensamt med Mauricio Pochettino. Båda två har naturligtvis svarat för stora bedrifter med sina respektive klubbar, utvecklat och förbättrat dem i mycket hög utsträckning, men ingen av dem har hittills faktiskt vunnit någon titel, runt vilket inte alltid helt begåvad kritik framförs mot dem.
Utan att ha gjort någon omfattande gallup bland Liverpools supportrar de senaste dagarna kan man ändå säga att märkligt många verkar vara av uppfattningen att de nästan helst ser att Liverpool åker ur FA-cupen. Det är ju en av de mer märkliga sakerna med inte minst Liverpool de senaste åren, att deras supportrar många gånger verkar vara rätt ointresserade av både att spela och vinna fotbollsmatcher.
Nu bygger resonemanget kring det där på en förvisso inte helt självklar logik vad avser sambandet mellan ligaspel och cupspel. Generellt kan det låta klokt så klart, ju färre matcher desto bättre. Mer specifikt sett till Liverpools situation är det inte alls säkert att ännu en förlust är vad som är bäst för Liverpools ligaform. De kan tvärtom behöva visa just på sin förmåga att återhämta sig efter en tung förlust i torsdags.
Man kan ha vissa synpunkter på sambandet mellan ord och handling. Det klagas ofta på, och Liverpool är inte på något sätt ensamma i detta avseende, att spelartrupperna slits av allt matchande och resultaten därför lidande. Samtidigt tenderar de managers som säger dessa saker också vara rätt dåliga på att faktiskt använda sig av hela sin spelartrupp, eller utnyttja den resurs som akademin och ungdomslagen faktiskt utgör.
Jürgen Klopp har också lite det gemensamt med Pep Guardiola att det ofta pratas rätt fint om det där med unga spelare, Klopp har exempelvis pratat om en ”clear pathway” upp till a-laget från akademin, men när det väl ska omsättas i handling är det egentligen inte så värst bevänt med saken. Nu finns där Trent Alexander-Arnold och Joe Gomez, men de är i själva verket ordinarie spelare i truppen, inte nyttigt reservmaterial.
För detta finns flera rationella orsaker. Att konkurrensen är så hård i både ligaspel och cupspel att risken med att rotera in ungdomar helt enkelt är för hög. Att den kollektiva taktiken kräver en inkördhet och en samordning som de unga spelarna helt enkelt inte behärskar tillräckligt. Mot detta kan så klart framföras att andra managers som Mauricio Pochettino och Marcelo Bielsa trots detta verkar lyckas rätt så bra.
Från och till dyker så klart diskussioner upp om Jürgen Klopp och Pep Guardiola som världens bästa managers, ibland till och med genom alla tider. Och även om det finns vissa specifika aspekter utifrån vilka detta kan anses som motiverat, så känns det nog även som att i just detta avseende har varken Klopp eller Guardiola riktigt nått upp till den skicklighet som inte minst Arsene Wenger och Alex Ferguson båda hade.
Vissa skulle istället kunna kritisera Jürgen Klopp för att göra sig av med spelare. Några river sig kanske i skallen över beslutet att låna iväg Nathaniel Clyne till Bournemouth, liksom att sälja Dominic Solanke till samma klubb. Givet pratet om unga spelare känns kanske kritiken om Solanke främst befogad. Samtidigt måste man komma ihåg att spelarna själva faktiskt har en vilja även de, som måste tas hänsyn till.
(Något underhållande på det temat är så klart Neil Warnocks utbrott på Liverpool och på Nathaniel Clyne för att ”sakna klass”, sedan de tydligen lurat honom att Clyne skulle gå till Cardiff på lån. Därefter slår han på TV:n och ser Clyne i Bournemouthtröja, utan att någon meddelat honom. Det är som vanligt svårt att känna större sympati med Warnock, men helt fel ute är han kanske ändå inte här.)
Liverpool saknar inte spännande talanger. Några av dem är däremot utlånade för deras egen utveckling. Ben Woodburn har kanske inte någon större lycka med sig i Sheffield United, men för Harry Wilson går det desto bättre i Derby County. Kvar i Liverpool är däremot spelare som Ovie Ejaria, Pedro Chirivella, och det vore onekligen på flera sätt kul att se Rhian Brewster få chans att presentera sig ikväll mot Wolves.
Men kanske är det inte läge för Liverpool att lufta några talanger. En bortamatch mot Wolves är en riktigt tuff match på förhand. Förlusten mot Man City kan också ha gjort att bedömningen är att ännu en förlust helst bör undvikas, för att inte ge syre åt snacket att Liverpool plötsligt skulle ha börjat skaka. Och med en ledig vecka efter matchen finns goda möjligheter till återhämtning.
Men kanske hade det också resonerats annorlunda, och kanske hade gapet mellan att spela ett så kallat ”ordinarie” lag och att spela ett mer roterat och ungdomligt lag varit betydligt mindre om det faktiskt gjordes mer systematiskt och mer planerat över en hel säsong, än så pass hackigt som det nu tenderar att bli. Och kanske hade det då funnits mindre skäl att beklaga sig över en sliten spelartrupp.
Vem vet, kanske hade Liverpool då kunnat gå in till en FA-cupmatch mot Wolves i den tredje omgången, utan att en försvarlig del av deras supporterskara mer eller mindre genuint skulle tycka att det bara vore bra om de förlorade matchen.
P.S.: Lottningen av FA-cupens fjärde omgång äger rum direkt efter kvällens match.