Om vi rör oss bakåt i tiden ganska exakt en månad så ligger Man City två poäng före Liverpool i ligan, med femton måls bättre målskillnad. De snittar cirka tre-fyra mål per match och släpper in noll mål per match, och för de flesta är det bara en fråga om när, inte om, Man City kommer dra ifrån i titelstriden. Men julfotbollen gjorde fåntrattar av de flesta. Man City förlorade tre ligamatcher på kort tid, och plötsligt leder Liverpool ligan med fyra poäng, och med målskillnaden helt utjämnad.
Vinsten mot Liverpool var direkt nödvändig för Man City, för att fortfarande ge sig själva en vettig chans att försvara sin ligatitel. Fortfarande är det emellertid så att Liverpool har ett försprång om fyra poäng i titelstriden, sju poäng om vi räknar in deras redan spelade match mot Brighton. Det är ett rätt maffigt försprång givet att Liverpool hittills bara har tappat nio poäng på över halva säsongen. Man Citys vinst mot Liverpool var nödvändig, men långt ifrån tillräcklig.
Pressen på Man City är fortfarande extremt hög. Utrymmet för misstag har aldrig varit särskilt stort i Premier League, men liggandes fyra poäng back på Liverpool med mindre än halva säsongen kvar är det i stort sett obefintligt. Det är samtidigt lätt att låta sig luras en aning av vinsten mot Liverpool, och se den som ett tecken på att Man Citys problem är över. Men även om Liverpool är en tuff motståndare, är det också lättare att hålla laget helt på tårna i en sådan match än under mer ”normala” matcher.
Många har under de senaste veckorna disputerat orsakerna till Man Citys problem och, som vissa skulle kalla det, sammanbrott. Där finns de bekväma förklaringarna såsom att Man City har varit skadedrabbade; vilket stämmer men riskerar överspelas. Där finns de simpla förklaringarna som att anfallarna har varit stabbiga och ineffektiva, liksom att ytterbackarna varit svaga eller ur form, eller Fernandinho borta. Där finns de som menar att Man City är ovana vid pressen av en stenhård titelstrid.
Vad man kan slås av, i synnerhet gällande de simpla förklaringarna, är att de känns mindre som en direkt orsak till Man Citys problem och mer som en följd av något mer grundläggande problem. Det finns ingen naturlig förklaring till att anfallarna plötsligt skulle bli sämre helt och hållet av sig själva. Det finns ingen naturlig förklaring till att försvarsspelet plötsligt skulle bli markant svagare av sig självt. Vad som förut gjorde Man Citys anfall och försvar så rasande effektivt måste fungera sämre än förut.
Här gör Mark Thompson på Football Whispers ett väldigt värdefullt bidrag till analysen och till samtalet. Desto mer värdefullt givet att han faktiskt påpekar detta redan i början av december, det vill säga innan Man Citys resultat började vika och det fanns någon uppenbar anledning att börja leta efter problem. Thompson påpekar, och demonstrerar med kalla, hårda data hur Man Citys så berömda och berömvärda offensiva press har varit väsentligt mindre effektiv den här säsongen än förra säsongen.
https://www.footballwhispers.com/blog/fernandinho-workload-city-press-faltering
Thompson visar på försämringen av Man Citys offensiva press med ett antal mycket tydliga mått. Motståndarna lyckas nå fram till Man Citys defensiva tredjedel 41,4% av gångerna de har bollen jämfört med 36%. Motståndarna har 26,75 sekvenser med fem passningar eller fler per match jämfört med 17 förut. Skillnaden är ännu mer markant när motståndarnas bollinnehav startar i deras egen backlinje. Motståndarna tar sig fram till bättre chanser än förut, med ett xG per skott om i snitt 0,122 jämfört med 0,096.
Vad detta innebär är att Man City tvingas till betydligt fler defensiva aktioner än vad de förut tvingats till. Och det är möjligen inte Man Citys relativa styrka. Thompson visar också hur en så viktig spelare som Fernandinho har tvingats till nästan tre gånger så många defensiva insatser per match den här säsongen än förra. Givet att Fernandinho är den enda spelaren i Man Citys spelartrupp att verkligen kunna axla den rollen, leder det till högre arbetsinsats, större slitage, trötthet och skaderisk.
Det är i den relativa bristen i offensiv press vi hittar rotorsaken till så många av Man Citys påtalade problem. Det förklarar till viss del problemen i anfallsspelet då färre bollvinster uppnås i fördelaktiga positioner, och Man City därför normalt sett inte tar sig fram till lika bra lägen. Det förklarar till stor del problemen i försvarsspelet där den egna försvarslinjen utsätts för ett högre tryck. Man City har inte hållit nollan i åtta raka ligamatcher, med tolv insläppta mål totalt, efter att ha släppt in fem mål på tretton matcher innan dess.
Jaha, men vad är då orsaken till rotorsaken; hur kommer det sig att Man Citys offensiva press plötsligt har blivit svagare eller sämre? Trötthet, är en populär förklaring, något som följer av slitage och skador naturligtvis, spelarna orkar inte i samma utsträckning. Även Liverpool pressar mindre högt än förut, men är bättre skickade än Man City att också försvara sig lågt. Mättnad, är en annan förklaring, att när man redan vunnit en ligatitel kan det vara svårare att fortsätta motivera sig göra det smutsiga grovgörat.
Går vi däremot tillbaka till just Man Citys seger mot Liverpool på Etihad så var det däremot ett annat Man City vi såg, snarare det Man City vi känner igen, ett Man City som pressade stenhårt offensivt och slet som djur. Även detta ett Man City med skador för övrigt. Men som sagt, det kan vara lättare att nå upp till dessa nivåer i en enskild match, närmast av utslagskaraktär, mot den direkta motståndare som håller på att ta ligatiteln ifrån en, än vad det är att upprätthålla det hela vecka efter vecka, match efter match.
För en match mot Liverpool på Etihad kan det vara fullt möjligt att lägga tröttheten och mättnaden åt sidan. Utmaningen för Man City under säsongens andra halva kommer vara att lyckas lägga det åt sidan i varje match, och nå upp till maxprestation i varje match mot varje motståndare. De kommer behöva göra det under hård press, där varje misslyckande riskerar utöka Liverpools försprång, som ikväll mot Wolves, och flera gånger förmodligen i motvind och motgång.
Om något lag i Premier League kan klara av det så är det nog Man City. Men som vi också har sett under säsongen hittills, så är inte det någon garanti för att Man City faktiskt klarar av det. Men kanske är det heller inte något helt nytt, om vi blickar bakåt, med att Pep Guardiolas lag under dennes tredje säsong börjar visa tecken på utbrändhet.