Låt oss vara ärliga: Huddersfield ska egentligen inte vara i Premier League! Absolut ingen inför säsongen 2016-17 föreställde sig att Huddersfield skulle gå upp i Premier League eller att Huddersfield ens skulle ha något med uppflyttning eller playoff att göra, eller ens att de skulle befinna sig på tabellens övre halva. Huddersfield var en av de om inte den mest resurssvaga klubben i hela EFL Championship. Det var ett bra jobb av dem bara att hålla sig kvar i serien.
Huddersfield tog sig däremot upp till toppen av tabellen och höll sig kvar. De slutade på playoff-plats med negativ målskillnad, vilket förmodligen i sig borde vara ett rätt så svårslaget rekord. Väl i playoff besegrade först Sheffield Wednesday i semifinalen efter straffar, för att sedan i en mållös playoff-final mot Reading på Wembley vinna även den på straffar. Med minsta möjliga marginal, om än knappast på det vackra sättet, var Huddersfield plötsligt i Premier League.
Inte bara det: Huddersfield lyckades dessutom hålla sig kvar i Premier League! Det var framför allt under hösten deras första säsong i Premier League som Huddersfield lade grunden till detta med några riktigt fina prestationer. Poängen de samlade på sig då höll dem kvar i Premier League ytterligare en säsong, trots att laget synnerligen oroväckande, och som det skulle visa sig förebådande inför deras andra säsong, ramlade samman både spelmässigt och resultatmässigt under våren.
Det där är helt och hållet David Wagners förtjänst! Fotboll är ett lagspel och så vidare bla bla bla, men om inte Wagner är Huddersfields manager så går inte Huddersfield upp i Premier League. Det var Wagners filosofi, Wagners spelidé, Wagners taktik, Wagners spelare och Wagners ledarskap som lade hela grunden till Huddersfields säsong och som först och främst förklarar lagets framgångar. Du kan byta ut alla andra delar men byt ut Wagner och Huddersfield spelar aldrig i Premier League!
Därmed uppstår den på samma gång praktiska som moraliska frågeställningen: Var Huddersfield skyldiga David Wagner någonting? Givet att det var Wagner som mot alla odds och långt över alla förväntningar tog dem till Premier League, hade Huddersfield därför någon slags moralisk skyldighet nu, när laget har det besvärligt och det istället ser ut som om Huddersfield är på väg att åka ur Premier League, att ändå hålla fast vid Wagner, och så att säga löpa linan ut?
Huddersfield har det naturligtvis mer än bara besvärligt. De hade en bra sekvens om tre matcher i november men förlorade innan dess sju av tio matcher utan att vinna någon, och därefter har de förlorat åtta av nio matcher utan vinst. De har på de 22 första omgångarna tagit elva poäng, vilket alltså motsvarar exakt 0,5 poäng per match, vilket naturligtvis är nedflyttningssiffror. Ett facit som inte ser ut att förbättras under den närmaste tiden med matcher mot Man City, Everton, Chelsea och Arsenal.
Inte minst den senaste sviten av förluster har försatt Huddersfield i den brydsamma situation de nu befinner sig i. Den innehåller matcher mot Brighton, Bournemouth, Newcastle, Southampton, Fulham och Burnley, majoriteten av dem på hemmaplan, matcher som Huddersfield naturligtvis måste förväntas ta poäng och förvänta av sig själva att ta fler poäng om de ska kunna hålla sig kvar i Premier League. Det är helt enkelt matcher som Huddersfield ska kunna vinna, flera av dem.
Men Huddersfield är ett lag till synes utan både självförtroende och en fungerande spelidé. Det är inte minst anfallsspelet som inte alls stämmer för Huddersfield. De är det lag som med tretton ligamål hittills under säsongen, det vill säga något mer än ett mål varannan match, gör med marginal minst mål av alla lag. Deras anfallare har gjort lika många mål, ett enda, som de har dragit på sig röda kort hittills. Anfallarna har varit ineffektiva, men Huddersfield skapar heller inte så värst många fler chanser.
David Wagner kan därför prata om små marginaler, eller om hur statistiken inte förmedlar hela sanningen, bäst han vill. Tabellen säger oss kanske inte hela sanningen men den kan inte ljuga sig så blå i ansiktet att den får oss att tro något annat än att Huddersfield, helt och hållet berättigat, är på väg ut ur Premier League med expressfart. Wagners fotboll tog Huddersfield till Premier League, höll ihop under en halv säsong i Premier League, men har sedan dess visat sig otillräcklig för Premier League.
Fanns det någon anledning att tro att David Wagner hade kunnat vända på detta under säsongen? Nej, inte sett till lagets prestationer det senaste året. Nej, inte sett till spelare som Huddersfield rimligtvis kan värva. Därmed inte sagt att det inte hade kunnat hända, märkligare saker har väl trots allt hänt, men det fanns ingen rationell grund för att tro det, utöver blind tro, hålla tummarna så hårt som möjligt och hoppas på det bästa. Lite som med matchen mot Man City på söndag.
På motsvarande sätt, finns det någon manager Huddersfield realistiskt sett kan anställa som skulle ha bättre förutsättningar att hålla dem kvar i Premier League? En knöligare fråga helt klart. Det finns förmodligen managers som på kort sikt vore bättre lämpade att genomföra en nedflyttningsstrid, så kallade brandsläckare. Managers som helt enkelt inte bryr sig så värst mycket om identitet och spelidé, utan rättar munnen efter matsäcken och pragmatiskt maximerar möjligheterna på kort sikt.
Huruvida någon mer framstående av dessa managers vore intresserad att i detta läge ta över Huddersfield är mer osäkert. Med åtta poäng upp till nedflyttningsstrecket, mindre än halva säsongen kvar, en förhållandevis svag spelartrupp och relativt små chanser till omfattande förstärkningar i januari, kan det nog vara så att Huddersfield betraktas som alltför hög risk och lite av en lost cause. Omöjligt är det däremot inte, arbetsmarknaden för pragmatiker är inte den bästa just nu, i synnerhet inte i Premier League.
Huddersfield borde rimligtvis åtminstone ha värderat möjligheten vid det här laget, rent rationellt. Även om hade avfärdat möjligheten, hade det inte behövt innebära någon slags missriktad lojalitet med David Wagner, utan mer att de tittar längre fram än så och väljer att betrakta den här säsongen, liksom Premier League, som redan förlorad. Ett ovanligt sätt att tänka men inte obefintligt; det var precis så Burnley resonerade med Sean Dyche för några år sedan.
Rent moraliskt borde Huddersfield hur som helst ha övervägt beslutet att byta ut David Wagner, om ett bättre alternativ på kort och lång sikt uppenbarar sig. Det kan med all rätt hävdas att de är i Premier League tack vare Wagner, men det innebar inte att de hade någon skyldighet att som klubb surra sig fast vid hans mast. Huddersfields styrelse har som moralisk skyldighet att se till klubbens bästa intressen och till klubbens framtid i första hand. De häftar i tacksamhet till David Wagner, inte i skuld.
Nu är frågan plötsligt överflödig, av akademisk betydelse. David Wagner meddelade Huddersfield att han av personliga skäl ville lämna klubben efter säsongen, och därefter kom man under gårdagen gemensamt fram till att det bästa då var att gå skilda vägar redan nu. Initiativet kom alltså som det verkar från Wagner själv, inte från Huddersfield. Man kan så klart se detta som att Wagner helt enkelt med sitt besked eliminerade det för Huddersfield mer långsiktiga alternativet att arbeta vidare med Wagner.
Och om en förändring ändå påtvingas dem efter säsongen, och nuläget med David Wagner helt uppenbart inte längre fungerar, då återstår naturligtvis rent rationellt för Huddersfield bara att försöka rädda sig kvar i Premier League. Och hitta någon som är både kunnig och villig nog att försöka.
Bloggen är i huvudsak skriven innan nyheten om David Wagners avsked stod klar under gårdagen, och skulle ha publicerats på söndag i samband med matchen mot Man City. Den fungerar ändå som en beskrivning av den situation Huddersfield befinner sig i, som en principiellt intressant frågeställning, som en kommentar till Wagners avgång, och som en utgångspunkt för det beslut Huddersfield nu måste fatta förr hellre än senare; vem kan Huddersfield anställa som kan hålla dem kvar i Premier League? Där finns naturligtvis de självklara namnen som alltid nämns vid dessa tillfällen. Eller kommer Huddersfield även utan Wagner fortsätta tänka utifrån ett längre tidsperspektiv?