Grimsby har alltid haft en historisk skandinavisk koppling. Staden har fått sitt namn och sin historia från vikingarnas och danernas (inte nödvändigtvis danskarnas) resor och mer eller mindre vänliga besök. Om vi letar i etymologin för själva ortsnamnet Grimsby hittar vi i själva verket de flesta likheterna i Norge, inte i Danmark. Men det där är naturligtvis från en tid när inte gränserna eller ens nationerna såg ut riktigt som idag.
Grimsby Town har sina skandinaviska kopplingar även de, och det är väl kanske heller inte så konstigt. Strax efter andra världskriget spelade danske Edvin Hansen några matcher för Grimsby. Men det var precis i början av 2000-talet som det kom en skandinavisk våg under manager Lennie Lawrence, med danske David Jean Nielsen, norske Knut Anders Fostervold, och svenske Martin Pringle; något som Jostein Jensen vet att berätta mer om.
https://writteninbaw.wordpress.com/2018/08/07/a-new-viking-invasion/
Flyttar vi nu fram tidsperspektivet till nutid så ser vi möjligen början på ännu en så kallad skandinavisk invasion i Grimsby Town. Och inte minst verkar det vara svenskar på kroken. Under januari har två svenska spelare redan hunnit med att skriva på för den lilla League Two-klubben. Först ut var Sebastian Ring från Örebro SK som kort därefter följdes i hälarna av Ludvig Öhman från Brommapojkarna, tidigare AFC Eskilstuna.
Naturligtvis är det AFC Eskilstuna som är den gemensamma nämnaren. Grimsby Town anställde för snart ett år sedan Michael Jolley som manager, som var manager för just AFC Eskilstuna i Allsvenskan 2017, en säsong där han anställdes i början av sommaren, uppnådde några rätt spännande resultat, men i slutänden inte lyckades hålla kvar AFC Eskilstuna i Allsvenskan, vilket möjligen var att betrakta som ett omöjligt uppdrag.
Alltså är det kanske inte underligt att svenska spelare börjar hitta till Grimsby Town och till League Two. Varje manager använder sig naturligtvis av vad han vet och vad han känner till, Sverige torde vara en hyfsat ominerad marknad för League Two-klubbar och de borde därför kunna få rätt bra värde för pengarna, samtidigt som det naturligtvis finns en hel del spelare i Allsvenskan som kan prestera riktigt bra i League Two.
Att de svenska spelarna börjar komma till Grimsby Town först nu är inte särskilt märkligt det heller. Den svenska säsongen sträcker sig över ett kalenderår, och det är alltså först nu, från och med januarifönstret, som spelarna börjar bli tillgängliga, snarare än mitt under den svenska säsongen då man kan tänka sig att de blir betydligt krångligare att få loss från sina svenska klubbar.
Sebastian Ring och Ludvig Öhman går båda in och förstärker Grimsby Towns backlinje; Ring på vänsterbacken och Öhman som mitt- eller högerback. Michael Jolleys prioritet är alltså att förstärka försvaret, vilket framstår inte helt intuitivt då Grimsbys problem stavas anfallsspelet. Inte för att försvarsspelet är så där imponerande, men offensivt förväntas Grimsby göra betydligt färre mål än seriens snitt, och gör i själva verket ännu färre.
Mycket talar i själva verket för att Grimsbys backlinje snarast är vad som har hållit dem ovanför vattenytan hittills under säsongen. Inget lag släpper till så många målchanser som Grimsby i hela serien, men laget släpper in färre mål än lite drygt hälften av alla lag i serien, något som antingen tyder på en fantastisk målvakt eller på ett synnerligen släpphänt mittfält många gånger räddat av sitt försvar.
Lite riskabelt kan man alltså se det som att Michael Jolley har för avsikt att börja mixtra med sin backlinje. Å andra sidan försöker han kanske hitta ett bollsäkrare och något mer offensivt inriktat försvar, som på det sättet bättre kan hålla bollen inom laget, flytta upp spelet och avlasta laget på det viset. Ändå måste man väl förmoda att mittfältare och kanske en anfallare också står på Michael Jolleys önskelista för januari.
Jolley förhandlar rimligtvis från en position av lite blandad styrka. Ett skäl att Jolley anställdes var att Grimsby Town var missnöjda med att laget inte alls hade lyckats utmana om en playoff-plats under föregående säsong. Något man förvisso inte riktigt är nära att göra den här säsongen heller, med Grimsby på fjortonde plats, nio poäng från playoff-strecket. Det ska till en mycket stark vår för Grimsby att nå playoff.
Samtidigt har Grimsby onekligen haft en väldigt stark period under december, där de vann fyra raka matcher innan nyåret. Det finns kanske två sätt att betrakta just den saken på. Antingen att Michael Jolley verkar ha fått ordning på laget, och att resultaten och spelet i sig även visar på det. Eller att om det inte varit för denna i tid begränsade lycka hade Grimsbys tabellplacering varit väsentligt sämre än vad den är nu.
Det finns kanske därför rimliga frågetecken i vilken utsträckning som Michael Jolley faktiskt har lyckats göra Grimsby bättre. Det är förmodligen frågor som Grimsbys styrelse också ställer sig, särskilt som de kanske inte verkade vara fullständigt inlästa på vem det egentligen var de anställde i våras, bara att de anställde en manager som genom sin ungdom och beresthet kunde beskrivas som ung, modern och framåtsträvande.
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2018/03/09/grimsby-town-gor-en-modig-anstallning-med-michael-jolley/
Just under sådana omständigheter brukar managers normalt sett försöka falla tillbaka på vad de själva känner till, och därför är det kanske inte så konstigt att Grimsby plötsligt har börjat värva svenska spelare. Och den mest spännande frågan just nu, utifrån ett rent svenskt perspektiv, sedan Sebastian Ring och Ludvig Öhman båda gått till Grimsby, är om fler svenska spelare kommer följa efter dem.
Det skulle definitivt kunna vara ett lustigt och oväntat uppsving för intresset för League Two i Sverige. Det kan också visa sig vara ett värdefullt uppsving i tabellen för Grimsby Town. Sebastian Ring och Ludvig Öhman, och eventuella spelare som följer efter dem, kommer till ett Grimsby Town som trots tabellplaceringen ändå präglas av hett intresse, liv på läktarna och en slags tro på framtiden.
Så var ju definitivt inte fallet i våras för Grimsby Town, så rimligtvis måste Michael Jolley ändå ha lyckats rätt bra med något.