Arsenal. Onekligen en av Arsenals bättre matcher den här säsongen, och visst finns det framför allt två positiva saker att lyfta fram i det större perspektivet. För det första att Arsenal har gjort två av dessa bättre matcher just på hemmaplan mot både Tottenham och Chelsea. För det andra förmågan att stänga matchen och hålla i resultatet de har att spela på i dessa matcher utan att darra. Ingen av dessa saker var något som på något sätt kändes självklart under Arsenals tidigare regim. Som sagt, Arsenal gör framsteg under Unai Emery och med den här segern öppnade de också upp kampen om den där fjärdeplatsen på vid gavel.
Newcastle. Riktigt tung seger för Newcastle hemma på St James’ Park som borde gett hopp om framtiden. Dels passerades just Cardiff på väg upp ovanför strecket samtidigt som Newcastle håller Crystal Palace, Southampton och Burnley precis inom skotthåll endast en poäng före dem. Inte minst viktigt för Newcastle med en vinst i detta läge efter fem raka ligamatcher utan vinst. Inte minst eftersom nästa ligamatch, hemma mot Man City, nog ändå får betraktas som i bästa fall en chans till bonuspoäng. Newcastle inte bara vann mot Cardiff, utan vann övertygande, moralisk vinst och samtidigt demoraliserande för motståndarna. Newcastle börjar hitta en riktigt bra backlinje.
Wolves. Brukar inte utnämna omgångens match i Premier League-hörnorna men det här hade naturligtvis varit den här omgångens självskrivna vinnare, det vill säga Wolves match mot Leicester på Molineux. Målen, spelet och dramatiken vore nog för det. Nuno Espirito Santo får kanske förlåtas för att ha låtit känslorna tagit överhanden under matchen och alltså fick syna det ”röda kortet”. Det fanns en del känslor investerade i den här matchen, ett ”derby” av regional karaktär det åtminstone till viss del skulle kunna betraktas som, liksom att Wolves i och med segern faktiskt passerade Leicester i tabellen och börjar etablera sig på övre halvan. Europa är ingen omöjlighet för Wolves.
OMGÅNGENS DOWNS
Chelsea. Man kan väl knappast påstå att Chelsea imponerade i någon större utsträckning borta mot Arsenal, inte minst försvarsspelet lämnade en hel del övrigt att önska. Chelsea är helt klart ett lag med problem, ett lag som verkar vara svårt att hålla igång i motgång, vilket vi sett flera exempel på förut. Maurizio Sarris uttalande efter matchen om hur svårt det är att motivera Chelseas spelare är ju på något sätt både bekant och uppriktigt sagt lite småskrämmande. Bakom Chelsea jagar nu både Arsenal och Man Utd den där fjärdeplatsen, och trendkurvan är väl inte precis lysande för Chelsea. Hur säkert sitter egentligen Sarri? – är en fråga som förmodligen kommer prövas under våren.
Everton. En av Evertons svagaste matcher den här säsongen. Mot Southampton hade Everton fram till Gylfi Sigurdssons tröstmål på tilläggstid knappt en målchans, knappt ett skott på mål och knappt ens ett sammanhängande anfall. Det är naturligtvis en match Southampton oavsett ska kunna vinna, men riktigt så här enkelt och obehindrat ska de inte få vinna någon fotbollsmatch, och i synnerhet inte mot Everton. Evertons ägare och styrelse har redan uttryckt visst missnöje med lagets prestation den här säsongen, om än även fortsatt förtroende för Marco Silva, som i sin tur sagt något om att inte kunna trolla. Den här förlusten lättar nog inte upp situationen.
Huddersfield. Det är väl kanske inte så märkligt att förlora mot Man City, det har betydligt bättre lag än Huddersfield också gjort. Men det är lite typiskt att förlora med 0-3 trots att Man City i själva verket inte ens var särskilt bra, det var helt enkelt aldrig aktuellt att Huddersfield skulle ta tillvara den möjlighet som ändå fanns i den här matchen. David Wagner har naturligtvis lämnat klubben under veckan, tillsammans med Huddersfields sportchef, och den lite större frågan för Huddersfield för stunden är väl egentligen vem som egentligen skulle vara intresserad av att ta över Huddersfield i det här läget, det vill säga vilka alternativ de nu egentligen väljer mellan. Om nu inte att bara spela av säsongen är ett realistiskt alternativ.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Cardiff. Knappast någon bättre vecka för Cardiff, knappast någon bättre vecka för Neil Warnock. Oklart vad förra helgens Brexitutbrott från Warnock egentligen får för följder för honom, men kanske var det ett lustigt sätt att motivera åtminstone hälften av sin spelartrupp. Det är väl ytterst spekulativt huruvida detta hade någon som helst inverkan på resultatet mot Newcastle, men det var en besynnerligt svagt genomförd match av Cardiff i en match av potentiellt väldigt stor betydelse.
OMGÅNGENS J.R.
Rafa Benitez. Rafa Benitez tycker inte så mycket om Brexit, han sitter hellre under sin korkek och luktar på sina facts. Att klara sig i nedflyttningsstriden kommer förmodligen handla mycket om att vinna rätt matcher i slutänden, och just matchen mot Cardiff var onekligen helt rätt match att vinna. Det skickade Newcastle upp över strecket, just på Cardiffs bekostnad för övrigt, och kanske fick Benitez någon slags upprättelse för slitage och småskador som uppstod under veckans cupspelande.
OMGÅNGENS SPELARE
Diogo Jota, Wolves. Egentligen ville jag nog ha Fabian Schär från Newcastle här, som gjorde en dominant mittbacksinsats i en livsviktig match mot Cardiff, men det blir svårt att bortse från Jota när han gör tre mål för Wolves i en match som slutar 4-3 mot Leicester, och det sista målet kommer på tilläggstid. Om Wolves har haft problem med målskyttet hittills under säsongen så var det proppen ur den här gången.
OMGÅNGENS MÅL
Alexandre Lacazette, 1-0 Arsenal. Ett mål otroligt mycket mer betydelsefullt för Arsenal än att göra två mål mot Fulham i en match som redan står typ 3-1. Alexandre Lacazettes facit mot andra storklubbar är riktigt starkt, och det är en egenskap som absolut inte ska underskattas. Öppningsmålet mot Chelsea visade lite varför, ett tekniskt svårt mål att genomföra på liten yta som fordrar kraft, målmedvetenhet och helt enkelt modet att inte bara se möjligheter utan också ta dem.
WTF!
Emery. Arsenal spelar två man i anfallet och ett diamantmittfält med offensiv central mittfältare mot Chelsea, och Unai Emery väljer alltså att på den positionen hellre spela en spelare som redan är klar för en annan klubb efter säsongen än spelaren som drar in £350,000 i veckan för att vara lagets stjärna på just den positionen. Nåja, Mesut Özil fick plats på bänken i alla fall, i vad som väl får betraktas som en ytterst pragmatisk, politisk kompromiss.
LOL!
James Milner blev utvisad i matchen mot Crystal Palace på Anfield, av Jonathan Moss, hans gamla gympalärare. Vem vet, kanske fuskade Milner som alla vettiga människor när det var dags för ”redskap” på gympan, denna fullständigt föråldrade och förlegade form av allmän motion.
BTW…
Claudio Ranieri meddelar inför Fulhams match att Alfie Mawson lyckades skada sig när han skulle ta på sig sin sko.
Paul Scholes på väg att ta över Oldham.
Liverpool fortsätter ha flytet med sig den här säsongen. Inte minst tack vare Virgil Van Dijks ”skott” tydligen.
Vem vill ta över Huddersfield nu?
Harry Kane har gjort drygt en tredjedel av Tottenhams alla mål under Mauricio Pochettino. Ikväll visade Fernando Llorente att han alltid är redo att fylla sin kvot.
Starkt ändå av Liverpool att vinna matchen på Crystanfield.
André Schürrle, Aleksandr Mitrovic och Ryan Babel är ändå en rätt smutt anfallstrio att ha för ett lag i nedflyttningsstriden.
Börjar det gunga under fötterna för Claude Puel?