Everton, som för exakt en vecka sedan hade sin årsstämma, såg kanske det som rätt tid för reflektion, eftertanke och utvärdering av var de nu befinner sig som klubb. Det var ett öppet forum för ägare, klubbledning, supportrar och journalister där många av Evertons planer för framtiden diskuterades. Det mest uppseendeväckande beslutet som fattades var utnämningen av Marcel Brands, Evertons director of fotboll, till styrelsen, ett något ovanligt grepp.
Nu är det fullt naturligt för vilken aktiv klubbstyrelse som helst att ha en nära dialog med sin director of football, eller sin sportchef om man nu hellre pratar svenska. Det ligger så att säga i sakens natur. Men normalt sett brukar det även finnas någon slags hierarkisk åtskillnad mellan de båda. Det kan också sägas ligga i sakens natur. Rent teoretiskt är det ju nämligen styrelsen som är satt att utvärdera sportchefens jobb, och vid behov besluta om att behålla eller byta ut denne.
Man kan föreställa sig åtminstone tre skäl för Everton att fatta detta ovanliga beslut. En möjlighet är att det helt enkelt inte är mer komplicerat än så att Everton uppskattar det jobb som Marcel Brands har gjort sedan han kom till klubben inför säsongen. Det räcker med att observera skillnaden i den kvalitet på värvningar som har gjorts sedan Brands tog över som director of footboll med hur det såg ut exempelvis förra säsongen, för att se värdet av det jobb han gör.
En andra möjlighet är att Everton helt enkelt vill binda Marcel Brands närmare till sig som klubb och försäkra sig om hans lojalitet. Ett antal klubbar i Premier League är exempelvis på jakt efter en director of football, inte minst Man Utd men det är heller inte omöjligt att föreställa sig Tottenham på marknaden, och ett sätt för Everton att åtminstone försöka undvika att få en av sina viktigaste anställda poachad är att erbjuda honom ett mer direkt personligt intresse och inflytande i klubben.
En tredje möjlighet är att det är tänkt att signalera Marcel Brands ökade strategiska betydelse för klubben. Farhad Moshiri pratade mycket om Evertons kommande nya arena i Bramley-Moore som beräknas kräva en investering närmare £500m. Det är knappast småpotatis, något Moshiri var noga med att påpeka liksom att Everton inte har haft samma tur som West Ham och Man City att få sina nya arenor mer eller mindre till skänks. Detta gör Brands förmåga att värva bra relativt billigt desto viktigare framgent.
En fjärde möjlighet är att det kan fungera som en intern maktmarkering. Genom att sätta Marcel Brands som director of football i styrelsen markeras mycket tydligt att det är en position som är överordnad managerpositionen i klubben. Om det sedan är så att det har funnits någon fnurra på tråden på så vis med Marco Silva är oklart, det finns inget som direkt tyder på det, men härmed är all osäkerhet undanröjd. Det är definitivt Brands ord som gäller.
Bakom detta kan ligga ett element av missnöje med Evertons säsong så här långt, och kanske även med Marco Silva. Vid tidpunkten för årsstämman befann sig Everton på elfte plats i tabellen och Farhad Moshiri var betydligt tydligare än vad ägare och klubbchefer brukar vara i sådana här sammanhang och konstaterade kort och kallt att han tittade på tabellen och elfte plats var helt enkelt ”not good enough”. Han betonade även att Silva fortfarande hade fullt förtroende, att viss ojämnhet var att vänta, men ändå!
Något man förvisso kan förstå när man sedan hör VD:n Denise Barrett-Baxendale beskriva Evertons förvisso mycket långsiktiga målsättning som att ”to win Premier League titles and compete regularly in the Champions League in a world-class, world-renowned football stadium.” Även på kort sikt rimmar elfte plats rätt illa med den målbilden. Sant är däremot att Everton har varit väldigt ojämna den här säsongen, och då i synnerhet den senaste månaden, något som säkert inte gått obemärkt förbi.
Liverpools supportrar myser säkert lite extra över den saken; för om vi ska hitta någon brytpunkt i Evertons säsong så är det just derbyt på Anfield, som Liverpool vinner utan att alls vara bättre på något sätt i den matchen med det där väldigt dråpliga målet av Divock Origi, eller misstaget av Jordan Pickford om man så hellre vill. Everton gick in till matchen i en positiv trend och som sexa i tabellen, efter att ha vunnit sex av tretton ligamatcher och förlorat så långt endast tre matcher.
Därefter har Everton vunnit endast en enda av följande sju ligamatcher, men däremot förlorat fyra av dessa; det vill säga fler förluster på bara dessa matcher än under hela säsongen dittills. Vissa av förlusterna sved dessutom rejält, och några av de oavgjorda matcherna, i synnerhet hemma på Goodison Park, sårade nog stolheten en aning även de. Det har helt enkelt varit en rätt tuff månad plus växel för Everton, och alltså även för Marco Silva.
Bill Kenwright, Evertons tidigare ägare och fortfarande styrelseledamot i Everton, vred kanske om kniven en aning i det såret genom att lite syrligt konstatera att han inte tyckte att säsongen varit särskilt bra, och att han själv hade sett bättre säsonger, samt att både Brands och Silva fått uthärda en del tuffa frågor från Moshiri. Nu finns det förvisso en rätt bra anledning till att Kenwright är före detta ägare av Everton, och han var väl en av dem som lobbade för Sam Allardyce som manager förra säsongen.
Att ifrågasätta Marco Silvas jobb i det här läget vore fånigt. Skillnaden mellan Silvas Everton och Allardyces Everton förra säsongen har naturligtvis redan påpekats och gjorts mycket tydlig. Ändå får man kanske säga att han har något att bevisa. Han har gjort bra jobb i både Hull City och i Watford innan han kom till Everton, men i samtliga fall har han också varit kortvarig. Han har ännu inte visat förmågan att utveckla ett lag över längre tid än ett halvår.
Den där sjundeplatsen i ligan, platsen som innebär att man är best of the rest, platsen som med allra största sannolikhet kommer medföra en europeisk cupplats, kommer vara väldigt attraktiv den här säsongen. Leicester jagar den, West Ham jagar den, Watford jagar den, Wolves jagar den, kanske till och med Bournemouth jagar den. Everton hör definitivt till klubbarna som jagar den där sjundeplatsen. Alla dessa klubbar och dess managers vill ha sjundeplatsen och den där europeiska cupplatsen.
Marco Silva kan vara den enda av dem som faktiskt behöver den.