Håller Bolton Wanderers luftslott på att sprängas?

Det var Dean Holdsworth som för tre år sedan räddade Bolton Wanderers genom att köpa klubben, men sedan dennes företag gått i konkurs är det därefter Ken Anderson som är ensam majoritetsägare. Och även om Bolton Wanderers alltså fortfarande håller sig kvar i EFL Championship med Ken Anderson, så här långt ska sägas, är det många som ser hans ordförandeskap som de flesta ser på Donald Trump som president.

Likheterna är i själva verket många och besvärande. Där finns Ken Andersons egen personliga historik av ekonomiskt fiffel, för vilket han för fick näringsförbud för snart 15 år sedan. Där har funnits hans tendens att finansiera klubben genom att dra på sig skulder som inte betalas tillbaka, och där finns den allt annat än snygga vanan att strunta i att betala både anställda och leverantörer.

Att driva en klubb, särskilt en klubb med finansiella bekymmer från början, är inte lätt och man får kanske ha viss förståelse för att driva en sådan klubb vidare från dag till dag, från månad till månad, kan man tvingas jonglera en hel del med klubbens räkningar, och på så vis hamna efter, men vad som blivit så tydligt med Ken Anderson är att han har gjort det så kalkylerat och till synes utan att bry sig eller ens någon intention att ordna upp det.

Något som blev väldigt tydligt när Dale Vince, ägare och ordförande i Forest Green Rovers, för någon vecka sedan riktade en bombmatta av offentlig kritik mot Anderson för dennes ovilja att betala ersättning och lön för Christian Doidge, en spelare som Bolton Wanderers lånat in med option för köp. Inte bara visade Anderson sig ovillig att fullfölja kontraktet, han visade sig även fullständigt obrydd om eventuella rättsliga åtgärder.

Det är inte första gången som Ken Anderson hamnar i blåsväder för att inte betala sina anställda. Så sent som i somras strejkade spelartruppen sedan deras löner inte betalats, och flera av Bolton Wanderers leverantörer har utestående fakturor. Anderson har sedan dess betalat spelarnas löner i tid, möjligen för att spelarna faktiskt har strejkmakten, möjligen för att det ger en helt annan uppmärksamhet än andra problem.

Inte för att konflikten med Dale Vince och Forest Green Rovers direkt undgick offentlighet och uppmärksamhet. Det är ovanligt att en klubbägare går till så hårt och direkt angrepp på en annan klubbägare, och kanske var det vad som krävdes för att verkligen sätta ljuset på Bolton Wanderers problem med Ken Anderson. Något som fick Anderson att reagera och svara ungefär så som vi hade förväntat oss av Donald Trump – med svammel.

En dåres försvarstal är ett uttryck som blivit lite populärt via kommentarsfältet på den här bloggen. Chairman Ken har på kort tid producerat två sådana försvarstal. Det ena för att attackera Dale Vince med osäkra påståenden och ovidkommande kritik, utnyttjandes bland andra Winston Churchill som retoriskt slagträ, dock utan att bemöta det han faktiskt anklagats för.

https://www.bwfc.co.uk/news/2019/january/a-note-from-the-chairman2/

Det andra för att rationalisera avstängningen av Bolton News chief football writer Marc Iles från klubbens presskonferenser och arrangemang, eftersom denne haft fräckheten att skriva kritiskt om klubben och om Ken Anderson. Bland annat med denna lätt underbara omskrivning: ”It is also important to note that Marc Iles was not banned but had his media privileges withdrawn…” Ett lysande exempel på doublespeak om något.

https://www.bwfc.co.uk/news/2019/january/a-note-from-the-chairman/

Exakt var Chairman Ken har hämtat inspiration från att ett sätt att bemöta granskning och kritik är att attackera och förminska media och journalister är höljt i dunkel naturligtvis. Några sådana förebilder är ju svåra att hitta dessa dagar… Hur som helst har det hela resulterat i ren parodi där Forest Green Rovers nu säljer t-shirts i sin klubbshop med trycket ”No Ken Do”, på vilket Ken Anderson svarade med ”Yes, We Ken!”-tröjor.

Kostlig underhållning naturligtvis. Skojigt, om inte Ken Anderson vore en skojare. Vilken tröja som säljer bäst känns rätt givet. Få om någon Bolton Wanderers-supporter skulle vilja bli sedd på stan med en Yes, We Ken!-tröja. Desto fler kan nog tänka sig att säga ”No Ken Do”. Ken Andersons agerande påverkar så klart inte bara han själv, utan drar Bolton Wanderers namn och rykte i smutsen, delvis även fotbollen som helhet.

På den sista punkten finns förhoppningar om att EFL ska kunna ta tag i situationen. Deras maktmedel är begränsade, men en ägare som har passerat deras fit and proper person-test kan ändå utsättas för direkta sanktioner om denne gör sig skyldig till ”a very serious single act or persistent serious acts … where the individual’s conduct is clearly damaging to the standing and reputation of the wider profession and the game of football.”

Givet att det är en formulering som passar närmast perfekt in på Ken Anderson så är enda frågan bara exakt hur allvarligt EFL anser att något måste vara, eller hur allvarligt de bedömer det vara att en klubb systematiskt inte fullföljer sina avtal. Då det sätter hela fotbollens förtroende på spel är det något de rimligtvis borde betrakta som ytterst allvarligt. Men det är svårt att veta säkert innan något faktiskt sker.

Protester kommer det hur som helst bli ikväll när Bolton Wanderers tar emot West Brom på hemmaplan. I normala fall hade protesterna kanske gällt att Bolton bara har vunnit en enda match sedan slutet av september, förlorade sin senaste ligamatch mot Hull City med 0-6 och om det fortsätter på det här viset är med ilfart på väg ned tillbaka till League One. Men Bolton Wanderers är inte ett normalt fall.

De kan tacka Chairman Ken för det! Och för all kritik som riktas mot ”utländska ägare” i engelsk fotboll är det ju än en gång slående hur många av de riktigt genuint superusla ägarna i engelsk fotboll som faktiskt är engelsmän.