Om Ligacupens första semifinalretur möjligen kändes som något av en icke-händelse så står desto mer på spel i den andra mellan Chelsea och Tottenham. Vilka vinner och går till finalen mot Man City? Bara motståndet i sig gör det till en speciell händelse för båda lagen, det är sannerligen inte en match något av lagen vill förlora. Det är en match som i själva verket på samma gång kommer i helt rätt tillfälle och i helt fel tillfälle för både Chelsea och Tottenham.
Helt rätt tillfälle eftersom för båda lagen vore en framgång väldigt värdefull just nu. Vad gäller Tottenham har två onödiga förluster på hemmaplan fått dem att tappa kontakten i titelstriden, samtidigt som en horribel skadesituation på flera nyckelspelare har satt hela deras säsong under frågetecken. Vad gäller Chelsea eftersom lagets resultat har sviktat på senare tid och det skakas av interna stridigheter där Maurizio Sarri bara för några dagar sedan ifrågasatte spelarnas motivation.
Helt fel tillfälle av i grund och botten samma skäl. Chelsea brottas med interna konflikter, en taktik som hackar och haltar, och ett ständigt återkommande anfallarproblem som är på väg att definiera deras säsong. Gonzalo Higuain hann inte bli spelklar i tid till kvällens match, samtidigt är Alvaro Morata såld. Tottenham tvingas klara sig utan bland andra Harry Kane, Dele Alli och Heung-Min Son till den här matchen, vilket är ett minst sagt tungt tapp av spelare för dem.
Maurizio Sarri börjar tvingas utstå alltmer kritik. Han har börjat beskrivas som en överskattad manager, vilket ändå är lite tufft efter blott ett halvår med Chelsea i väldigt hård konkurrens. Uppenbart är ändå att hans taktik, Sarrismo som det kallades i Italien med Napoli, inte fungerar riktigt så som är tänkt i Premier League. Men det måste så klart påpekas att exakt samma sak kunde sägas om Pep Guardiolas och Jürgen Klopps taktiker under deras första säsonger.
Många har spekulerat i orsakerna till Chelseas taktiska problem. En vanlig förklaring är att engelska klubbar är mer defensivt orienterade, och inte erbjuder Chelsea den höga press som Sarris fotboll till stor del bygger på att utnyttja med sin vertikala fotboll. Vi har även sett flera lag lista ut att om de punktmarkerar Jorginho så saboterar de mycket med Chelseas uppbyggnadsspel. Lägg därtill att Chelsea har saknat en anfallare som lyckas komma ner och samla upp bollen.
Resultatet har blivit ett Chelsea som haft förtvivlat svårt att göra mål. För all kritik av Man Utds defensiva attityd och offensiva oduglighet under större delen av säsongen kan det vara värt att påpeka att Chelsea har gjort sex mål färre än Man Utd, även om det förvisso såg annorlunda ut för någon månad sedan. Men Chelseas problem på anfallarsidan har varit uppenbart under hela säsongen, och det är även vad Chelsea och Maurizio Sarri nu hoppas ha gjort något åt med Gonzalo Higuain.
Higuain kommer med fördelen av att under de senaste fem-åtta åren ha varit en av världens bästa anfallare, ha presterat mål i mängder i såväl Spanien som Italien, och mer specifikt ha varit en väldigt bra anfallare för just Maurizio Sarri i Serie A. Han vet vad som krävs. Baksidan med Higuain är möjligen att han 31 år gammal knappast är en spelare för framtiden, haft viss benägenhet att missa chanser i de största matcherna, samt riskerar ha tappat stinget efter att ha blivit CR7-dumpad av Juventus i somras.
Chelseas facit med anfallare är knappast underbart. Ingen annan engelsk klubb kommer i själva verket ens i närheten av Chelseas taskiga facit vad gäller sina anfallare. Under 15 år med Roman Abramovich har Chelsea i själva verket värvat 22 anfallare, ej inräknat vad vi kan se som rena ungdomsspelare, det vill säga 1,5 anfallare per år, till en total kostnad bara i form av övergångssummor om £370m ej justerat för inflation. Av dessa kan bara två-tre, anfallare räknas som riktigt lyckade för Chelsea.
Nio av tio anfallare som Chelsea värvar misslyckas med andra ord, eller åtminstone blir de inga succéer. Förmodligen finns några till som gjort ett okej jobb för Chelsea, som spelat en roll under en viss tid. Under lång tid spelade detta kanske ingen större roll, i och med att Didier Drogba och Diego Costa, de två anfallare som verkligen lyckades och blev succéer, gjorde det så väldigt bra. Men för var och en av dem hittar vi alltså tiotalet floppar eller medelmåttor.
Något sorglustigt är det så klart att tänka på att Gonzalo Higuain kommer till Chelsea som den sista länken i en värvningskedja där Juventus först värvade Cristiano Ronaldo, Milan värvade Kryzstof Piatek, Alvaro Morata som kom till Chelsea från Real Madrid efter att ha varit i Juventus flyttade till Atlético Madrid, där Diego Costa inte har blivit den anfallare som de i sin tur hoppades på. Och allt detta bara för att Costa och Antonio Conte inte kunde komma överens.
Tänk så mycket bättre det hade kunnat se ut för Chelsea nu, tänk så mycket bättre deras säsong nu hade kunnat se ut, om Diego Costa fortfarande spelade för dem och satte sin prägel på Maurizio Sarris fotboll. Yngre än Gonzalo Higuain, skicklig nog att passa in i alla taktiska system, en vinnarskalle av sällan skådat slag och kanske pratas inte tillräckligt om vad Chelsea förlorade i omklädningsrummet när han lämnade klubben. Dessutom hade Chelsea inte behövt lägga £80m på Alvaro Morata och Olivier Giroud.
Förmodligen tjänar ingenting till att gråta över detta i efterhand. Vad som har hänt har hänt. Gonzalo Higuain är naturligtvis en bra och spännande värvning för Chelsea, inte minst ska det bli kul att till sist se honom i Premier League. Att utifrån historiska siffror säga att han bara skulle ha 10% chans att lyckas i Chelsea vore att dra slutsatser som dessa siffror helt enkelt inte ger något stöd för. Higuain kan visa sig passa perfekt för Chelsea, däremot inte redan ikväll.
Cynismen kring Chelseas målskytte ”utan anfallare” som det rätt elakt har beskrivits tas förvisso till överdrift. Trots lagets problem kan det naturligtvis inte betraktas som någon oöverkomlig uppgift att vinna på hemmaplan mot Tottenham, och vända semifinalen i Ligacupen, i synnerhet inte mot ett så försvagat Tottenham som kan ställas ut på planen den här kvällen. Det är en på förhand och på pappret minst sagt oförutsägbar semifinal som kan sluta på alla möjliga sätt.
Med andra ord, raka motsatsen till gårdagens semifinalretur. Vilket är andra sidan av myntet för alla som såg Man Citys storseger mot Burton Albion som skäl nog att förakta idén med ett dubbelmöte i semifinalen. Det är något extremt ovanligt. Vad vi kommer se ikväll är betydligt närmare normalfallet.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Gonzalo Higuain, från Juventus till Chelsea (lån). En för systemet fungerande anfallare är en viktig kugge för Chelsea att komma åt sina problem, men det är samtidigt inte en kugge som löser lagets alla problem. Men om Higuain återfinner formen i Chelsea har han alla förutsättningar att bli en formidabel förstärkning under återstoden av säsongen för dem. Kvaliteten på spelaren går inte att ifrågasätta, även om Chelsea inte värvar honom i sin prime. Men en värvning Chelsea behövde göra. Med beröm godkänd – (++++)