Av förståeliga skäl är det managerfrågan som står i centrum för Man Utd. Åtta raka vinster för Ole-Gunnar Solskjaer har onekligen fått fart på en i flera avseenden förenklad och förhastad diskussion om vem som ska ta över jobbet permanent. Och även om jag kanske inte skulle organisera protestmarscher mot Manchester om Solskjaer till sist skulle få jobbet är det ändå, som vi sett många exempel på, en förfärlig skillnad mellan att ta över som Dr Feelgood mitt under en säsong och att bygga något långsiktigt över flera år.
Parallellt med managerfrågan löper däremot frågan om vem som ska bli Man Utds sportchef, director of football, technical director eller whatchamacallit. De som har följt Man Utds besvär ända sedan Alex Fergusons avgång har inte kunnat undvika slutsatsen att en enda manager aldrig kan ersätta honom och hela hans organisation, liksom att det inte fungerar att ha en bilförsäljare som klubbens fotbollschef, hur skicklig denne nu än råkar vara på att sälja bilar.
José Mourinhos ovilja att acceptera en sådan funktion i klubben var ett skäl att denna reform låg på is under ett antal år, liksom det helt säkert var ett skäl att Javier Ribalta, den chefscout Man Utd anställde från Juventus, valde att lämna Man Utd efter endast ett enda år som anställd. Man får förmoda att detta också var en faktor i Man Utds beslut att ge Mourinho sparken, inte minst eftersom Mourinho knappt hunnit lämna Old Trafford innan Man Utd meddelade att en director of football skulle anställas.
Givet att Man Utds resultat har varit så sensationellt bra under Ole-Gunnar Solskjaers första tid som manager har frågan om en director of football hamnat i skymundan. Vilket är fullt förståeligt utifrån ett rent medialt perspektiv, eller ett supporterperspektiv, men man får ända hoppas att den fortfarande står högst upp på klubbens dagordning. Det vill säga att Man Utds styrelse inte låter sig invaggas i någon form av ”det ordnar sig”-tänk av de plötsligt positiva resultaten, utan ser till den större bilden.
Att prata om directors of football blir många gånger mycket tunnare än att prata om managers. Förståeligt, managers är mycket mer framträdande som personligheter och vi vet betydligt mycket mer om vad en manager faktiskt gör. Något anmärkningsvärt är ändå att vi många gånger har en uppfattning om vilka managers som passar ihop med vilka klubbar, men ett sådant tänk finns sällan med directors of football. Ändå är det kanske i själva verket precis lika relevant med dem.
Den relativa okunnigheten om directors of football gör också att antalet namn som nämns som attraktiva kandidater, för Man Utd-jobbet men även i största allmänhet, blir tämligen begränsat. Där finns några väldigt populära namn såsom Monchi, eller Ramón Rodriguez Verdejo som han faktiskt heter, och Sven Mislintat med flera. Dessa har gjort sig stora namn inom den europeiska fotbollen för att ha hittat och rekryterat spelare väldigt framgångsrikt, och är namn som i stort sett alltid nämns i dessa sammanhang.
Men att välja en director of football måste även utgå från en analys och ambition över vad för klubb man egentligen är och vill vara. Monchi och Mislintat exempelvis har båda gjort sig kända för sitt lysande jobb i inte små klubbar, men relativt sett mindre klubbar på sina respektive marknader, med att hitta billiga och undervärderade guldkorn som kan utvecklas, användas och därefter säljas vidare. En väldigt värdefull kompetens naturligtvis, men är det verkligen rätt kompetens för en klubb som Man Utd?
Man Utd är den största och förmodligen mest resursstarka klubben på sin marknad, åtminstone inte i något resursmässigt underläge på sin marknad. Det är en klubb vars ambition rimligtvis måste vara betydligt högre än att enbart hålla sig på tabellens övre halva, ta sig till europeiskt cupspel och då och då punktvis kunna utmana någon av de större klubbarna, som är fallet med Sevilla, Dortmund och Roma som är klubbar där Monchi och Mislintat har gjort sin sak. Man Utds ambition måste vara att utmana om och vinna de största titlarna, och vara en dominant kraft i England och i Europa.
Omöjligt är det självfallet inte att exempelvis Monchi och Mislintat, som båda är namn som förekommit i diskussionen runt Man Utds director of football, skulle kunna justera sin approach till en betydligt högre ambitionsnivå. Men det är heller inte självklart att de skulle lyckas med det. Om Man Utd alltså ska leta efter en director of football vore det alltså mer naturligt om de letade efter kandidater med praktisk erfarenhet från klubbar som är mer jämförbara med Man Utd i termer av ambition, storlek och resurser.
Därför kom det som något av en positiv nyhet när det nyligen rapporterades att Man Utd synade Atlético Madrids sporting director Andrea Berta som främsta kandidat. Vilket inte betyder att han nödvändigtvis vill eller kommer bli anställd av Man Utd, men det betyder att Man Utd åtminstone tittar på namn med garanterat rätt kompetens från rätt typ av klubb. Atlético Madrid i termer av storlek, ambition och ekonomiska resurser ligger mycket närmare Man Utd än vad klubbar som Sevilla, Dortmund eller Roma gör.
Atlético Madrids strategi bygger inte på att hitta billiga och undervärderade talanger, utveckla dem för att sedan sälja dem vidare. De försöker naturligtvis identifiera rätt spelare för dem, i konkurrens med klubbar som Barcelona och Real Madrid, men de har som de också visat länge nu resurserna att både rekrytera och behålla spelare av absolut världsklass. Däremot måste de naturligtvis, just eftersom de konkurrerar med klubbar som Real Madrid och Barcelona, arbeta smart och långsiktigt.
Av det skälet gör Man Utd det klokt att titta till hur en klubb som Atlético Madrid har arbetat och de personer som lett detta arbete. Man Utd saknar knappast resurserna att både konkurrera och dominera, men det är länge sedan nu som Man Utd arbetade vare sig smart eller långsiktigt. Andra klubbar vars personer borde vara av särskilt intresse för Man Utd är Juventus, Bayern München eller möjligen Barcelona. Andra personer från andra klubbar kan vara intressanta, men i så fall genom deras individuella profil.
Namn från dessa klubbar är kanske inte lika kända och populära som namn som Monchi eller Mislintat, av det enkla skälet att det inte är klubbar som normalt anses behöva jobba särskilt smart. Eftersom de är rikast på sin marknad kan de agera därefter och folk dröjer sig gärna kvar vid illusionen att det bara är pengarna som talar, och kompetensen bakom scenen värderas därför inte lika högt. Men naturligtvis måste även dessa klubbar arbeta smart och långsiktigt, annars vore de inte så framgångsrika som de ändå är.
Precis som är fallet med vem nu än Man Utd till slut anställer som sin manager, så måste deras val av director of football utgå från vad de faktiskt vill vara för klubb, och vad de behöver för kompetens för att faktiskt vara denna klubb. Många menar att Man Utd nu under Ole-Gunnar Solskjaer har återfunnit sin identitet. Jag menar att Man Utds två stora beslut under 2019, vem som blir deras nästa manager och vem som blir deras director of football, kommer visa om så verkligen är fallet.
Vilket självfallet inte förhindrar att ändå på kort sikt fortsätta glädjas över de resultat, de framgångar och inte minst den glädje som Man Utd nu faktiskt visar upp under Ole-Gunnar Solskjaer. Det var ett tag sedan. Kanske blir det fortsatt glädjefyllt på Old Trafford ikväll mot Burnley. Kanske inte.