Fulham. När Fulham under andra halvlek vände 0-2 mot Brighton till 4-2 var det svårt att inte få funderingen om Fulham därmed vände inte bara matchen utan hela sin säsong. Det var en vinst av ett sådant slag som kan skapa ett rejält momentum för vilket lag som helst, och desto viktigare för ett lag som många gånger sett ut att sakna självförtroende i jämna matcher. Framför allt var det också en match, ett resultat och en vändning som fick supportrarna att verkligen gå igång, och den stämningen på Craven Cottage kan Fulham bära med sig under våren.
https://www.telegraph.co.uk/football/2019/01/30/seven-momentum-turning-premier-league-results-give-fulham-hope/
Bournemouth. Bournemouth verkar gilla att möta Chelsea. De har vunnit ovanligt många matcher mot dem sedan de tog sig upp i Premier League. Förra säsongen vann de samma match med 3-0, nästan på dagen ett år sedan för övrigt, och den här säsongen gick de alltså en bättre och vann med 4-0. Josh King med två mål och David Brooks med ett mål, en assist och ett i allmänhet stort spel. Det är sådana här matcher man känner att Bournemouth borde kunna utmana om europeiskt cupspel, tyvärr är det lite för många matcher då spelet inte alls håller lika bra.
Newcastle. När Newcastle gick in till halvtid med bara 0-1 i baken fanns där en gnagande känsla att detta nog passade Newcastle rätt bra. Bättre i själva verket än om de kvitterat innan halvtid då detta hade kunnat göra Man City piggare och mer på tårna under andra halvlek. Mycket riktigt, när matchen svängde under andra halvlek hade Man City svårt att hitta något motmedel och plötsligt rulla igång maskinen igen. Väldigt viktig seger för Newcastle, som ökar avståndet till nedflyttningsstrecket, och som kanske hoppas på fler segrar på transfermarknaden under det kommande dygnet.
https://www.telegraph.co.uk/football/2019/01/30/newcastle-beat-man-city-champions-suddenly-look-vulnerable/
OMGÅNGENS DOWNS
Man Utd. Upphämtningen i matchens slutminuter sätter så klart en mer positiv glans på den här matchen, trots ett poängtapp mot Burnley på Old Trafford så lämnar Man Utd ändå matchen med en positiv känsla. Ändå kan inte avfärdas att detta var det första bakslaget för Man Utd med Ole-Gunnar Solskjaer som manager, och även om det kanske inte ska överdramatiseras, veckomatcher kan ofta vara besvärliga, så blir det intressant att se hur Man Utd nu hanterar den här vägbulan i kommande matcher.
Man City. Klar missräkning för Man City att förlora borta mot Newcastle, ett resultat som ofrånkomligen för livet svårare än vad det redan var i titelstriden. Helt förvånande kom det däremot inte, och det fanns väl alltid någon slags hybris i att tänka att bara för att man vann stort på hemmaplan i cupspelet mot Rotherham, Burton Albion och Burnley så skulle detta betyda mer än vad det faktiskt gjorde i ligaspelet. Det finns en tendens till nonchalans i detta Man City som Newcastle kunde utnyttja, och de är inte de första att utnyttja det den här säsongen.
West Ham. Knappast någon rolig vecka för West Ham detta. Först utslagna av AFC Wimbledon i FA-cupen, efter att ha hamnat i ett tidigt 0-3-underläge, och nu alltså överkörda av Wolves i ligan. Uppenbart verkar vara att Marko Arnautovics situation har påverkat laget, något som Pablo Zabaleta även bekräftat. Man märker det även i West Hams mycket besynnerliga beslut att samtidigt som slutsignalen gick mot Wimbledon gå ut med nyheten att Arnautovic skulle ha förlängt sitt kontrakt med West Ham, fast utan några detaljer som till exempel för hur lång tid han skulle ha förlängt. Wolves var riktigt bra, men West Ham ska inte behöva vara så utspelade som de var.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Chelsea. Oklart om det var Sarriboll eller Sorryboll som Chelsea spelade i den här matchen där det återigen, precis som förra säsongen, blev storstryk mot Bournemouth och där Gonzalo Higuain inte hade någon lycka med sig över huvud taget. Chelsea ser stundtals riktigt tröga och långsamma ut, och där finns flera skäl att misstänka att allt sannerligen inte är frid och fröjd bakom kulisserna där. Missnöjet med Maurizio Sarri börjar även bli tydligare bland supportrarna där det nog inte minst gnager att se en spelare som Callum Hudson-Odoi sitta på läktaren i den här matchen.
OMGÅNGENS J.R.
Claudio Ranieri. Underläge med 0-2 i halvtid och om Davy Pröppers kanonskott precis innan halvtid gått någon decimeter längre ned så hade matchen varit avgjord för Brighton där och då. Vad sa egentligen Ranieri till sina spelare i halvtid? Det vore kul att veta för Fulham reducerade omedelbart i början av andra halvlek, en halvlek som var en rasande storm av Fulhamanfall med ytterligare tre mål samt minst lika många träträffar därutöver. En av säsongens märkligaste scenförvandlingar.
OMGÅNGENS SPELARE
Fabian Schär, Newcastle. Mer eller mindre felfri mittbacksinsats av Schär, vilket var helt nödvändigt för att Newcastle skulle kunna vända och vinna den här matchen. Schär har svarat för ett flertal väldigt bra insatser de senaste månaderna och vad man än har att säga om Newcastles spelartrupp som helhet så defensivt i backlinjen har Rafa Benitez fått ihop en rätt bra uppställning.
OMGÅNGENS MÅL
David Brooks, 2-0 Bournemouth. Snyggt mål av Brooks som trixar och knixar med bollen ett tag innan han placerar bollen snyggt i nedre hörnet. Har haft ett riktigt genombrott den här säsongen och lite överraskande var det nog allt att han skulle vara så här bra redan under sin första säsong i Premier League.
WTF!
Pereira. Många menade efter matchen mot Burnley att det var Ole-Gunnar Solskjaers första misstag att spela Andreas Pereira på mittfältet. Det här är naturligtvis på det stora hela samma människor som ständigt beklagar sig över att managers för engelska klubbar alldeles för sällan ger unga spelare chansen. Unga spelare måste tillåtas utrymme att få göra misstag. Misstaget av Solskjaer är inte att ge Pereira chans till speltid, misstaget vore att inte göra det eller utifrån detta tappa förtroendet för honom och andra unga spelare.
LOL!
Callum Hudson-Odoi borde respektera Chelsea och stanna kvar i klubben, menade Maurizio Sarri med ett försök att övertyga spelaren så skamlöst att man knappast kunde låta bli att skratta. Frågan är väl närmast om Sarri själv verkligen lyckades hålla sig för skratt efter att han sagt det där.
BTW…
Fascinerande ändå att både Roy Hodgson och Rafa Benitez, de enda två tidigare tränarna för Liverpool i Premier League, har stulit sex poäng av Man City på kort tid.
Oj, vad Huddersfield hade behövt vinna/inte förlora den där matchen mot Everton!
Sean Dyche var alltså vansinnig över fem minuters tilläggstid på Old Trafford. Som sagt, alla är sig själva närmast.
På sätt och vis underhållande hur den brittiska journalistkåren fullständigt har hoppat på Ole-Gunnar Solskjaers bandvagn. Flera möjliga skäl varför.
Mer eller mindre alla håller självfallet med Mauricio Pochettino om att long-term improvement är viktigare än one-time cup success, men fejkar ändå indignation.
På tal om absolut ingenting är det så klart en väldans tur när Man City var nonchalanta mot Newcastle att de då hade elva ledare på planen och sju till på bänken.
Matchbollen är oftast den viktigaste och den svåraste bollen att vinna. Vet inte varför jag kom att tänka på det under matchen på Anfield.