Aston Villas säsong har hittills varit en frustrerande säsong. Aldrig så dålig att allt hopp om uppflyttning försvunnit men heller aldrig så bra att detta hopp om uppflyttning har känts som mer än ett i bästa fall-scenario. Alltid i närheten av playoff-platserna men aldrig så nära att fingrarna riktigt når hela vägen fram. Med 16 omgångar kvar är frågan nu om Aston Villa faktiskt kommer hinna fram innan säsongen är över.
En efter en har Aston Villas livlinor svikit dem under säsongen. Just när de har sett ut att vara på väg att få ett genombrott så har de fallit tillbaka eller satt krokben för sig själva på något vis. Vad som återstår nu, med 16 omgångar kvar av säsongen, är en sista livlina att hänga upp sina förhoppningar på. Nämligen att Aston Villa under dessa omgångar möter nästan alla lag ovanför dem i tabellen hemma på Villa Park.
Sheffield United, West Brom, Derby County, Middlesbrough, Bristol City och Norwich. Alla dessa möter Aston Villa på Villa Park under återstoden av säsongen. Lägg därtill matcher mot Stoke, Nottingham Forest och Leeds på bortaplan. Men även om poäng absolut kan tas i dessa matcher är det tydligt att det är på Villa Park som det till sist kommer avgöras hur Aston Villas säsong slutar, i en lång serie av toppmatcher.
Den serien börjar redan ikväll, hemma på Villa Park mot Sheffield United. Ett Sheffield United som om de vinner går upp i tillfällig serieledning. Men givet hur viktigt det måste vara för Aston Villa att vinna mer eller mindre alla sina hemmamatcher under våren så går det inte att blunda för hur viktigt det därför är att vinna ikväll, för att inte luften ska gå ur lungorna innan spurten ens hunnit med att börja.
Om Aston Villa ska lyckas med sin vårspurt måste de ha vinden i sina segel. Problemet är bara att Aston Villa aldrig den här säsongen riktigt har haft vinden i sina segel under en längre tid. Aston Villa har under hela säsongen känts ojämna, pendlat mellan stundtals strålande fotboll och andra stunder ohållbar fotboll, ett i grunden fortfarande ofärdigt fotbollslag som visat alltför många tendenser till slarv och släpphänthet.
Försvarsspelet är det stora orosmolnet för Aston Villa. Endast två klubbar har släppt in fler mål än Aston Villa den här säsongen, Rotherham och Ipswich. Och det är tämligen tydligt att problemen hittar vi i backlinjen. James Chester har spelat med en skada under längre tid och det har märkts. Runt honom finns inga friska spelare som förmår visa upp någon stabil form. Tyrone Mings och målvakten Lovre Kalinic var viktiga januarivärvningar.
Ojämnheten i försvarsspelet speglar sig däremot även i anfallsspelet. Tammy Abraham är en av seriens bästa anfallare, och att Aston Villa lyckades behålla honom i januari måste ses som en stor vinst, och kan visa sig bli helt avgörande för Aston Villas förhoppningar om playoff, men han måste också bli mer jämn. Abraham har gjort många mål för Aston Villa men flera chanser har i vissa matcher också missats som kostat viktiga poäng.
Skador har drabbat Aston Villa i backlinjen, men skadan på Jack Grealish i december har också gjort livet svårare för dem i anfallsspelet. Aston Villa har försökt undvika att stressa tillbaka Grealish som däremot börjar se redo ut att komma tillbaka i spel. Risken är att det läggs för stora förväntningar enbart på Grealishs axlar, men det går inte att bortse från vilken betydelse Grealish kan ha för Aston Villa under våren.
Trots att Aston Villa nu gör sin tredje säsong i Football League känns de fortfarande som ett lag under förändring, som fortfarande letar efter sin idé och identitet. Vilket speglas i att Steve Bruce fick sparken under säsongen och ersattes av Dean Smith, en spelartrupp som kanske inte känns helt kalibrerad till hans fotboll, och ett Aston Villa som snarare skeppar iväg spelare som köpts för dyra pengar men inte längre fyller någon funktion.
En av dessa spelare är Scott Hogan, anfallare som värvades till Aston Villa för två år sedan för närmare £10m, men som nu lånats ut till Sheffield United. En anfallare som Aston Villa har betalat dyra pengar för kommer alltså under våren ha möjlighet att hjälpa en av deras konkurrenter om uppflyttning. Inte ikväll förmodar jag, men i övrigt. Möjligen tänkte Aston Villa att Sheffield United kan sno poäng från övriga konkurrenter.
En känsla av ofärdighet omger alltså Aston Villa. Utanför planen såväl som på planen, något som naturligtvis förklarar en ojämn säsong, ett ojämnt spel och rejält pendlande prestationer, samt en ständigt frustrerande tabellplacering, med playoff-platserna inom ständigt räckhåll men aldrig med något grepp om dem. Förväntningarna att det på något sätt ska ordna sig ändå till sist, kanske mest bara för att man är Aston Villa.
Ett tänkesätt det inte längre finns någon tid för. Aston Villa har 16 matcher på sig att svinga sig upp på en playoff-platserna. Det kommer inte längre ordna sig av sig självt utan Aston Villa måste vinna sina hemmamatcher mot Sheffield United, West Brom, Derby County, Middlesbrough, Bristol City och Norwich för att en playoff-plats alls ska vara en möjlighet. Det är Aston Villas sista livlina den här säsongen.
Det är inte matcher som Aston Villa kommer vinna, definitivt inte alla av dem, om de fortsätter visa upp samma ojämnhet, samma slarv och samma släpphänthet som de har visat upp tidigare under säsongen. Det finns inte längre något utrymme för misstag för Aston Villa, de måste samla ihop sig, spela säsongens bästa fotboll, vara bäst när det faktiskt gäller, och göra det med supportrarna i ryggen.
Med start redan ikväll mot Sheffield United.