Östersunds FK fortsätter skapa rubriker i engelsk fotboll. Först var det för att ha lottats mot Arsenal i Europa Leagues sextondelsfinal. Därefter var det för att Swansea därifrån hämtade sin nästa manager i form av Graham Potter. Den här gången för att ha gjort klart med en av Englands främsta men också mest problematiska talanger under 2010-talet som helhet – Ravel Morrison.
Ravel Morrison spåddes en lysande framtid när han började göra sig ett namn i Man Utds ungdomslag i början av 2010-talet. Alex Ferguson beskrev honom som den bästa spelare han någonsin sett i den åldern. Tillsammans med andra tongivande spelare som Paul Pogba, Jesse Lingard, Will Keane och Ryan Tunnicliffe vann han 2010-11 FA Youth Cup, samt hade redan börjat gästspela i a-laget. En talang utöver det vanliga.
Men problemen följde honom i hälarna. Kanske var det just på grund av denna talang utöver det vanliga som Man Utd såg genom fingrarna så länge med Ravel Morrisons ständiga klavertramp, bristande disciplin och professionalism, skadliga beteende och inte minst bryderier med rättvisa och ordningsmakt. Morrison lyckades aldrig riktigt göra sig fri från sin bakgrund, sitt umgänge och möjligen sina demoner.
Alltså kom det kanske mest med en slags uppgiven suck när Man Utd 2012 valde att sälja Ravel Morrison till West Ham, inte minst för att enligt Alex Ferguson låta spelaren komma bort från Manchester och få börja om. En fin tanke som däremot aldrig bar frukt. Det blev tre år med West Ham för Morrison, utlånad till tre klubbar under dessa tre år, men ingen av dessa klubbar, eller West Ham, lyckades få någon ordning på Morrison.
En oväntad flytt till Lazio i Serie A följde. Möjligen ansåg sig Lazio ha positiva erfarenheter av att värva engelska strulputtar efter att ha värvat Paul Gascoigne i början av 1990-talet, men med Morrison blev det två i grunden misslyckade år. Under 2010-talet har Ravel Morrison alltså gått från att 2010 ha beskrivits som ”den främsta talangen någonsin” till blott sju år senare ”den mest bortkastade talangen någonsin”.
Åren därefter har Ravel Morrison tillbringat i fotbollens vilderland. Den senaste säsongen tillbringade han på lån från Lazio i Atlas i Liga MX. Vad som får en engelsk spelare att välja att spela där är inte helt lätt att svara på, några positiva anledningar är naturligtvis svåra att finna. Ändå var inte Morrisons tid med Atlas fotbollsmässigt misslyckad, han gjorde på en säsong 25 matcher med Atlas och fyra mål.
Kanske var Mexikos västra delar, nästan bokstavligt talat på andra sidan av jorden, det geografiska avstånd Ravel Morrison faktiskt behövde för att till sist efter alla dessa år uppnå vad Alex Ferguson alltså kallade att ”komma bort från Manchester”. Från Mexikos sol till Norrlands skogar och snö. Från Guadalajara och Estadio Jalisco till Östersund och Jämtkraft Arena. Inte lika långt bort rent fysiskt, men kanske desto längre psykiskt.
Östersunds FK har gjort sig ett namn av att ta till sig spelare som andra klubbar har betraktat som problembarn och trubbelmakare, och skapa ett framgångsrikt lag genom att se möjligheten och värdet i dessa spelare, ge dem ett socialt sammanhang och utveckla dem inte enbart som spelare utan även som människor. De har på många sätt varit framsynta och nytänkande i en ofta alltför stängd svensk idrottsrörelse.
Men Ravel Morrison till Östersunds FK? Kanske är det så att Morrison till sist har börjat mogna som människa, trots allt är han bara 26 år gammal, och är helt uppriktig i sin ambition att finna sig själv igen. Att utesluta detta vore onödigt cyniskt. Kanske är det istället så att Östersunds FK möjligen har gått på myten om sig själva att vara klubben som får ordning på problembarn och trubbelmakare, och tagit sig vatten över huvudet.
Om Östersunds FK har värvat fotbollsspelaren Ravel Morrison har de värvat en spelare med kvaliteten att dominera allt och alla i Allsvenskan. Då har de en spelare som kan göra dem till allsvenska mästare. Möjligen är det därför en chansning värd att ta, vad har egentligen Östersunds FK att förlora?! Om Östersunds FK har värvat Ravel Morrisons spöken och demoner kunde de lika gärna ha värvat Freddy Adu.
Skulle Ravel Morrison göra succé i Allsvenskan och med Östersunds FK så kommer det definitivt skapa rubriker i England. Naturligtvis kommer det i så fall skapas ett tryck på att få honom tillbaka till engelsk fotboll. Och såsom av en händelse hittar vi nu i Manchester hans gamla lag under ledning av den ungdomstränare som först gav honom chansen, ett lag där hans gamla lagkamrater Paul Pogba och Jesse Lingard har framträdande roller.
Och vore i så fall inte det ett perfekt slut på en vacker fotbollshistoria?! Att Ravel Morrison som behövde komma bort från Manchester efter en lång och många gånger svår resa till sist har funnit sig själv och därför får möjligheten att komma tillbaka till Manchester, tillbaka till Man Utd, tillbaka hem. Men naturligtvis är det sällan som fotbollen eller världen faktiskt är så vacker.
Vilket gör det desto mer fantastiskt när det ändå händer.