Någon på twitter gjorde för några dagar sedan en god poäng om perspektivets betydelse för hur vi ser på saker. Det påpekades att på de tio senaste omgångarna har Man City tappat tolv poäng och Liverpool har tappat sju poäng, och Man City har förlorat mot tre lag under de sex topplagen och Liverpool spelat oavgjort mot två av dem, men ändå är det Liverpool som anses vara på väg att bottla titelstriden.
Vad som är sant med denna iakttagelse är naturligtvis att en ståndpunkt eller beskrivning av något ofta är så väldigt beroende av hur vi väljer att se på saken, utifrån exempelvis en så grundläggande aspekt som tid. Vad som möjligen är falskt med denna iakttagelse är att den medvetet bortser från att våra uppfattningar alltid styrts mest av förändring och (oväntade) riktningsbyten. Därför var ligan ”avgjord” när Man City förlorade mot Newcastle, därför håller Liverpool på att ”bottla” titelstriden efter två oavgjorda matcher.
Liverpool kunde ha gått sju poäng upp på Man City genom att vinna mot Leicester, men kämpar nu för att hålla sig på samma poäng som Man City, om än de gör det med en match mindre spelad. Det är uppenbart att Liverpools position i titelstriden fortfarande är stark, men inte längre lika stark, att momentum anses ha svängt över till Man Citys fördel, och däri ligger naturligtvis både förändringen och riktningsbytet i titelstriden.
Härav följer några för Liverpool svårflirtade sanningar. För det första att en vinst idag mot Bournemouth på Anfield är att betrakta som en direkt nödvändighet, för att få tyst på allt prat om att hålla på att tappa nerverna i titelstriden som i så fall skulle öka till orkanstyrka och för att inte ge Man City ytterligare vind i sina segel. För det andra att nerverna såväl som det yttre trycket på Liverpool har ökat markant de senaste veckorna, vilket tar sig uttryck på flera olika sätt samtidigt.
Dels med det strålkastarljus som nu börjar riktas mot Jürgen Klopp. Det är ju en kanske något speciell företeelse med engelsk fotbollsjournalistik att den så väldigt gärna letar efter tecken på att en manager är på väg att knäckas. Förmodligen en relik från 1990-talet. Så när Klopp börjar vifta med ursäkter om väder och vind eller hemmablint klaga på domare så lyfts det nu fram tydligare och i ett annat ljus. Lägg därtill att furboknepet att bara skotta ena straffområdet mot Leicester inte precis vann några charmpoäng.
Dels med den faktabomb som Liverpool själva släppte med sitt årsbokslut för sitt senaste räkenskapsår, som visar en rekordvinst men även den kanske något obekväma uppgiften att Liverpool nu passerat Man City i rena lönekostnader. Något som inte rimligtvis passar ihop med det väldigt populära narrativet om Liverpool som resursmässigt underlägsna och kämpandes mot nästan övermänskliga odds i denna titelstrid. Däremot något som bara kan öka pressen på Liverpool ytterligare.
Nervöst lär det med andra ord vara på och runt Anfield idag när Liverpool ska möta Bournemouth. Kan Liverpool få igång maskineriet igen? Graden av nervositet visades kanske bäst av den Liverpoolsupporter som kommenterade under en Guardianartikel där han ondgjorde sig över att ligatabellen uppdaterades så att Man City passerade Liverpool fastän det bygger på att de har en match mer spelad.
Dennes förslag verkade vara att man skulle strunta i att uppdatera ligatabellen till dess att alla lag hade lika många matcher spelade. Vilket låter opraktiskt, möjligen onödigt, men på den nivån är det alltså. Möjligen skulle man kunna införa en poäng per match-kolumn, men det är å andra sidan bara en rätt enkel räkneoperation bort. Även om jag förvisso kan hålla med om att tjafset om att, i det här fallet, Man City skulle ha passerat Liverpool i tabellen i praktiken är trams. De ligger fortfarande tre poäng ”back”.
För att återvända till frågan om perspektiv är det däremot risk att graden av förfall i Liverpools säsong överdrivs. Alla lag har svackor. Liverpools svacka har i grunden sett dem spela 1-1 hemma mot Leicester samt återigen 1-1 borta mot West Ham. Inget av resultaten är i sig häpnadsväckande, annat än möjligen i kontrast till höstens stabilitet och decembers briljans. Det är inte dags att trycka på panikknappen riktigt ännu.
Desto mer oroväckande är i så fall, enligt min uppfattning, det faktum att Liverpool har haft ledningen i båda dessa matcher, men låtit ledningen gå förlorad. Det tyder på en slags oförmåga att slutföra jobbet som kostar poäng i enskilda matcher och kan kosta dem ligatiteln i det långa loppet. Ett blivande mästarlag som tar ledningen i en match brukar normalt sett uppvisa förmågan att spela hem alla poängen.
Men, som sagt, sådana här saker är också färskvara. Och det är just därför som dagens match mot Bournemouth är så viktig för Liverpool. Att vinna den här matchen skulle sätta stopp för pratet om nerver och att vara på väg att tappa nerverna i titelstriden, och starta om narrativet om Liverpools maskineri. Att inte vinna den här matchen skulle tvärtom få den senaste veckans blåsväder att nå orkanstyrka. Liverpools plötsliga svacka skulle omedelbart uppgraderas till påstådd kris.
When the going gets tough, the tough gets going! – brukar det heta. Titelstriden i Premier League har precis tuffat till sig riktigt rejält. Huruvida Liverpool går igång av detta är helt och hållet upp till dem själva. Ödet är alltjämt helt och hållet i deras egna händer, eller fötter. Och om nu Liverpool upplever sig som pressade i titelstriden är kanske det enda sättet att göra något åt det att göra som de länge redan gjort på planen.
Pressa tillbaka! – gegenpressing.
:::
Svettig match mellan Watford och Everton när Marco Silva för första gången återvänder till Vicarage Road. Avslutningen på den relationen var ju allt annat än snygg, känslorna är fortfarande bittra, Watford ligger därtill före Everton i tabellen, och skulle helt säkert inte ha något emot att ge Silva på nöten.
Där finns till och med de som tror att Watford kan ge Marco Silva dödsstöten som Evertons manager. Men det tror jag nog handlar mer om önsketänkande från deras sida än något som faktiskt är på riktigt. Hur som helst har Watford gjort framsteg med Javi Gracia, så jag gissar att de inte är så värst missnöjda i nuläget.
:::
Känns som att Fulham kanske behöver vinna idag, om de tänkte sig att försöka hålla sig kvar i Premier League.