Burnley. Sju raka matcher utan förlust för Burnley, deras längsta förlustfria svit i Premier League på nästan 45 år. Sean Dyche har fått fart på Burnley igen och kanske var det inte svårare än att Tom Heaton ställde sig i målet istället för Joe Hart. Burnleys förlustfria svit började när Heaton ställde sig i målet och längs den vägen har det alltså varit. Burnley har börjat få till sin klassiska defensiva mur igen. Och när de nu dessutom har börjat få en och annan straff kan det ju bära precis hur långt som helst.
Man City. Både Liverpool och Tottenham hade redan vunnit den här omgången, varför det var viss press på Man City att vinna mot Chelsea. En match de naturligtvis gick in till som favoriter, men knappast ett rent beställningsjobb. Desto mer imponerande av Man City att inte bara vinna matchen utan fullständigt pulvrisera Chelsea mer eller mindre från matchens första minut och under hela första halvlek. Man City kan nu strunta i ligan under drygt två veckor och koncentrera sig på engelskt och europeiskt cupspel istället.
Liverpool. En match hemma mot Bournemouth är naturligtvis en match som Liverpool ska vinna, men som vi har sett de senaste veckorna finns det knappast längre matcher som bara ska vinnas. Och även om det till slut blev 3-0 till Liverpool, en rätt säker seger, som fick vissa engelska sportjournalister att sarkastiskt håna de som menade att Liverpool kände av pressen, som om det verkligen är så press faktiskt fungerar, så såg det fram till Sadio Manés ledningsmål (offside igen?) rätt stelt ut. Men Liverpool vann och satte stopp för sin lilla svacka.
OMGÅNGENS DOWNS
Southampton. Ralph Hasenhüttl var vansinnig efter hemmamatchen mot Cardiff där Southampton kvitterade på tilläggstid bara för att hinna med att ändå släppa in ett förlustmål därefter. En förlust som skickade ned Southampton på nedflyttningsplats och gav Cardiff en livlina. På hittills sju hemmamatcher mot lag på tabellens nedre halva har Southampton lyckats ta totalt fyra poäng, vilket naturligtvis är ett alldeles för svagt facit för Southampton.
Fulham. En match som kändes lite typisk för Fulham den här säsongen. André Schürrle och Aleksandr Mitrovic hade två jättelägen i början av matchen, men båda brände och inte särskilt lång tid därefter gjorde Man Utd både ett och två-noll. Ryggraden i laget håller helt enkelt inte, självförtroendet är helt söndermalet. Matematiskt är Fulham inte nedflyttade ännu men det känns som att de hade behövt vinna den här matchen för att ge sig själva en vettig chans. Claudio Ranieri har inte lyckats med några mirakel och inte heller lyckats övertyga Fulhams supportrar.
Brighton. Blytung förlust för Brighton hemma mot Burnley, en match som Brighton förmodligen hade rätt goda förhoppningar om att kunna vinna. Förlusten betyder att Brighton hastigt men olustigt befinner sig endast tre poäng ovanför strecket, och i allra högsta grad är indragna i en nedflyttningsstrid. Detta trots att en stark inledning på säsongen såg ut att hålla dem säkra. Men med endast en seger på elva matcher är det en nedflyttningsstrid som Brighton går in till med riktigt taskigt momentum.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Chelsea. Matchen var väl i princip över innan den knappt ens hann börja. Att förlora borta mot Man City är en sak, att ligga under med 0-4 efter en knapp halvtimme är en helt annan sak. Naturligtvis var det fånigt att tro att en storseger hemma mot Huddersfield skulle sopa alla problem under mattan, men att det skulle se så här illa ut, ett fullständigt förvirrat lag, ett försvarsspel som näppeligen hade hållit i pojkfotboll. Det är ett resultat som skulle motivera sparken för Maurizio Sarri, särskilt som det inte är ett isolerat resultat utan det senaste i en sekvens av väldigt dåliga resultat.
OMGÅNGENS J.R.
Pep Guardiola. Många gånger kan Pep Guardiola likna en fotbollsfarsa eller pingispappa vid sidlinjen, oförmögen att kontrollera sina egna nerver och sin egen frustration över att se sonen spela och missa. Rimligtvis är det inte alltid till de egna spelarnas hjälp. Den här gången spelade det däremot mindre roll, spelarna var alldeles för bra. Och för tre tunga segrar på en vecka är det svårt att inte ge Pep Guardiola den props han trots allt förtjänar för att ryckt upp sitt lag igen och bultat liv i titelstriden.
OMGÅNGENS SPELARE
Hugo Lloris, Tottenham. Han har sina kritiker, den franske målvakten, med all rätt. Men den här matchen räddade han segern och poängen åt Tottenham. Först genom att rädda Leicesters straff vid ställningen 1-0, omedelbart därefter gjorde Tottenham 2-0, och genom ett par andra riktigt maffiga räddningar under andra halvlek. Tack vare dessa räddningar håller Tottenham ändå titelstriden inom synhåll.
OMGÅNGENS MÅL
Anthony Martial, 2-0 Man Utd. Visst, det är ett rätt fint solomål över en rätt lång sträcka. Visst, det är ett mål som om det hade gjorts av exempelvis Thierry Henry hade det vevats på varenda highlightrulle de närmaste tio åren minst. Det mesta med målet är bra, löpningen, dribblingen, avslutet. Men det som gör målet till ett konstverk är temposkiftet mitt i rörelsen som tar Martial förbi sista försvararen och gör målet. Vill man istället ha ett skott som omgångens mål är det bara att titta till Sergio Aguero.
WTF!
Vardy. Jamie Vardy på bänken mot Tottenham för Leicester, vilket naturligtvis är rätt galet i sig och man såg vilken skillnad det blev på Leicester så fort han kom in på planen (nästan). Men det är något som inte klickar mellan Vardy och Claude Puel, och är svårt att se Puel gå vinnande ur den striden, särskilt som resultaten inte kommer. Var det däremot galet att ha Vardy på bänken så var det inte mindre galet att Vardy tog straffen vid 0-1 just när han kom in från avbytarbänken. Kändes som helt fel läge för det, redan innan vi fick facit på hand.
BTW…
Jamie Vardy och Riyad Mahrez, två gamla Leicesterkumpaner med något dodgy straffbeslut den här säsongen.
Nedflyttningsstriden ser ut att bli sinnessjuk den här säsongen.
När José Mourinho fick sparken befann sig Man Utd elva poäng från Champions League-platserna, en minst sagt remarkabel scenförändring.
Fantastisk miss av James McArthur i Crystal Palace mot West Ham.
”Javi Gracia, he’s better than you!” – Watfords fans, som spenderat rätt mycket cash på plastormar, var inte nådiga mot Marco Silva.
Är det inte väldigt praktiskt ändå att när Sarriboll går dåligt så beror det på att laget inte spelar Sarriboll?!
Det rykte ur öronen på Maurizio Sarri vid slutsignalen.