Fotboll är ett lagspel. Det är en sanning som många gånger glöms bort helt och hållet i det moderna samtalets ständiga fokus på den heroiske individen och i den moderna fotbollen där spelare sedan länge slutat vara bara spelare utan numer är i stort sett lika mycket varumärken. Men det är även en sanning som inte utesluter betydelsen som enskilda spelare kan ha för sitt lag.
Det är en betydelse som både kan handla om den spelarens rent individuella kvalitet och kompetens, och om spelarens förmåga att med sitt spel och genom kraften i sin karisma och personlighet göra sina medspelare bättre, motståndarna sämre och atmosfären runt laget mer positiv. Att plocka bort en sådan spelare från laget kan vara katastrofalt, även om denne skulle ersättas med en tekniskt sett skickligare spelare.
Mest betydelsefulla spelare betyder alltså inte nödvändigtvis bästa spelare. Det är två olika kategorier. En spelare kan naturligtvis vara helt fantastisk utan att nödvändigtvis därför vara helt oersättlig för sitt lag. Laget kan fortfarande prestera på hög nivå och uppnå sina målsättningar utan honom. Jag väljer att inte kalla dem för mest värdefulla spelare eftersom det ordet riskerar leda tankarna fel.
Att utse vilka spelare som är mest betydelsefulla utgår från mig från ett på samma gång enkelt som ganska komplext tankeexperiment. En slags fotbollens motsvarighet till så kallad känslighetsanalys. Vad hade hänt med det här laget om vi hade plockat bort just den här spelaren ifråga, hade det i så fall uppnått de framgångar eller de resultat som det faktiskt gjorde?
Efter att ha gjort det tankeexperimentet på de spelare jag kom på som kunde tänkas vara aktuella så kom jag fram till följande lista över Premier Leagues fem mest betydelsefulla spelare. Utgångspunkten har varit att så långt som möjligt koncentrera ned det hela till betydelsen under en specifik säsong.
(5) Matt Le Tissier, Southampton
Redan från start börjar jag tulla på den utgångspunkten, för det är egentligen svårt att speciellt lyfta fram en specifik säsong för Matt Le Tissier i Southampton, särskilt som hans sista år knappast var de mest omfattande sett till hans närvaro på planen. Hans närvaro i laget var däremot betydelsefull vilket inte minst märks att så fort han lämnade laget så åkte Southampton ur Premier League, och det skulle dröja tio år innan de hittade tillbaka igen. Under åren dessförinnan hade Southampton flera gånger varit nära att åka ur, men räddades alltid av att Le Tissier lyckades vifta med sitt trollspö tillräckligt ofta.
(4) Didier Drogba, Chelsea
Chelsea var ett fenomenalt bra lag under Didier Drogbas första tid i Chelsea så att hävda att han var fullständigt oersättlig för dem vore kanske lite magstarkt. Men 2011-12 var inte Chelsea längre ett riktigt lika fenomenalt bra fotbollslag, spelare hade börjat komma till åren, nya spelare hade inte riktigt hunnit växa in i rollerna, dessutom gick det riktigt pyrt i ligaspelet. Men säsongen skulle sluta med succé ändå, med Chelsea ståendes till sist som Champions League-mästare, och för den titeln var Drogba fullständigt och tveklöst helt ovärderlig. Utan Didier Drogba vinner inte Chelsea Champions League, och vinner inte Chelsea Champions League den säsongen är det inte säkert att vi hade fått se det Chelsea vi har fått se de fem-sju åren därefter.
(3) N’golo Kanté, Leicester
Ville man vara lustig skulle man kunna säga att N’golo Kanté var så betydelsefull för Leicester att det skvätte över på Chelsea säsongen därefter. Det har skrivits såväl prosa som poesi om Leicesters bragdartade ligatitel, möjligen fotbollens största bedrift genom alla tider, om Jamie Vardys målskytte, om Riyad Mahrez briljans, om Claudio Ranieris dilly-ding och dilly-dong, men det hela är egentligen väldigt enkelt, och som vi också fick se ett tydligt prov på säsongen därefter: Utan N’golo Kanté på mittfältet så vinner inte Leicester Premier League 2015-16, och världen liksom engelsk fotboll hade varit oändligt mycket fattigare.
(2) Luis Suarez, Liverpool
Det gnölades redan under förra veckans listblogg om några förlupna formuleringar kring Luis Suarez betydelse för Liverpool 2013-14. Jag hävdade bland annat att så bra var Suarez att han till och med lyckades lura i världen att Daniel Sturridge var en anfallare av världsklass, en enastående bedrift. Att hävda Suarez betydelse för Liverpool är inte att säga att Liverpool saknade bra spelare i övrigt, som gjorde viktiga bidrag, men den brutala sanningen är kanske att med honom så var ett anonymt sjätte- eller sjundelag en grästuva från ligatiteln, och säsongen därefter utan honom så var samma lag återigen ett anonymt sjätte- eller sjundelag. Det blev aldrig någon ligatitel för Liverpool den säsongen, men vem vet, om inte Liverpool sniffat på storheten den säsongen hade det kanske aldrig blivit någon Jürgen Klopp 15 månader senare.
(1) Eric Cantona, Man Utd
Jodå, det har naturligtvis sagts mycket om hur Eric Cantona kom till Man Utd under 1992-93 och blev den förlösande faktorn bakom deras ligatitel, deras första på 26 år, och början på deras långa storhetstid. Men under ingen annan säsong var Cantona så väldigt betydelsefull som han var 1995-96, en säsong som han på grund av kung fu-incidenten på Selhurst Park missade stora delar av. Det var en säsong då Man Utd bytt ut flera av sina tongivande nyckelspelare mot unga spelare, som fått Alan Hansen att yttra sitt numer ökända påstående att man inte kan vinna något med kids. Men Man Utd var inte bara kids, Man Utd var även Eric Cantona.
Tolv poäng back efter Newcastle i januari påbörjade Man Utd en mäktig upphämtning, en upphämtning som inte minst var signerad Cantona, som i fem matcher stod för det avgörande målet när Man Utd vann med uddamålet, bland annat på St James’ Park. Utan Eric Cantona vinner inte Man Utd ligan 1995-96, fröet till The Treble tre år senare får inte samma grogrund, och Class Of 92 alls inte samma positiva start. Och bara for good measure såg Eric Cantona till att avsluta säsongen med att göra enda målet i FA-cupfinalen mot Liverpool.