En av flaggorna på Molineux bär ett för Wolves tämligen självklart budskap: ”The strength of the wolf is in the pack”. Vargens symbolik vilar tung över Wolves, något som också Nuno Espirito Santo har försökt väva in i klubbens kultur, flockmentaliteten. Kanske är det något som är lätt att förstå, särskilt dessa dagar då vargen spelar en framträdande roll även i populärkulturen, med kända formuleringar som ”When the snows fall and the white winds blow, the lone wolf dies, but the pack survives.”
Wolves har ända sedan Fosun, de nya ägarna, tog över klubben, definitivt sedan förra säsongen då de började dominera Football League, beskrivits i termer som ett hopplock och ett köpelag. Ett lag som nådde sina framgångar endast genom sina pengar och sina kontakter. Det är naturligtvis ett vanligt narrativ från konkurrenter till alla framgångsrika klubbar. Men bakom Wolves framgångar ligger inte i första hand individuella stjärnor, utan ett mycket starkt lag.
Naturligtvis går det att peka på spelare som Ruben Neves och João Moutinho, två spelare som inte skulle göra bort sig i någon klubb i världen, och två spelare som definitivt kan beskrivas som stjärnor eller stjärnspelare. Men det behöver inte finnas någon nödvändig motsättning mellan att ha stjärnspelare i laget och att vara ett starkt lag. Arguably finns ingen större stjärna i världen än Leo Messi de senaste dryga tio åren, men Barcelonas storhet återfanns primärt i deras lagspel.
Samtidigt är spelare som Neves och Moutinho heller inte hela sanningen. En av Wolves bästa spelare, den här säsongen liksom förra säsongen, är ytterbacken Matt Doherty, som nu gör sin nionde säsong med klubben. Conor Coady har gjorts om från mittfältare till en av Premier Leagues mest spännande mittbackar. Raul Jimenez är en anfallare som inte bara gör mål utan arbetar stenhårt för laget. Morgan Gibbs-White är en 18-årig talang som under Wolves första säsong i Premier League spelat sig in i a-laget.
Och det är heller inte vilken första säsong i Premier League som helst. Wolves ligger redan sjua i tabellen, och om de vinner kvällens match mot Newcastle på Molineux så öppnar de upp ett försprång om fyra poäng ned till Watford på åttonde plats, och åtta poäng ned till Everton, West Ham och Bournemouth på nionde-elfte plats. Wolves är redan best of the rest, och redan på god väg att kvalificera sig till europeiskt cupspel, liksom de är kvar med god chans i FA-cupen.
Detta är ett naturligt steg i Wolves större ambitioner under sina nya ägare, även om målsättningen den här säsongen från början bara var att hålla sig kvar i Premier League, vilket vittnar om ett försök att planera långsiktigt utan att förhasta sig. Ambitioner som inom fem-tio år ser Wolves som en av världens största och främsta klubbar, ständigt närvarande i toppen av engelsk och europeisk fotboll. Varje nytt steg mot detta mål är svårare än det sista, men Wolves ligger för närvarande före sin egen planering.
Att vilja vara bäst i världen kan låta som något främmande för många klubbar, men inte för Wolves. Det är kanske inte så deras moderna historia faktiskt ser ut, en historia som tvärtom har innehållit förfall, kriser och resor ned till både den engelska tredje och fjärde divisionen, men det är ändå en historia och en kultur som vilar latent i Wolves, en klubb som var med och dominerade engelsk fotboll under framför allt 1950-talet, och bland annat utsågs till just världens bästa lag.
Den kulturen, den historien och de förväntningarna är vad som fortfarande styr humöret på Molineux. Det har även under Wolves svåra år varit något som legat laget till last. Har det gått dåligt för laget har supportrarna snabbt blivit missnöjda, och många gånger tagit ut detta missnöje på spelarna. Mot Wolves historia har normalt sett Wolves under senare år haft väldigt svårt att hävda sig. Förrän nu, förrän med nya ägare, nya ambition och ny manager i form av Nuno Espirito Santo.
Nu är det fest igen på Molineux, ett Molineux som är slutsålt även för ett omspel i FA-cupens fjärde omgång mot Shrewsbury. Ett Molineux som kommer vara packat som sillar när Wolves ikväll tar emot Newcastle. Mängden vilande eller slumrande storklubbar i England är stort, båda klubbarna på Molineux ikväll kan göra anspråk på att vara just sådana klubbar, men Wolves ser ut att vara väckta till liv, och de närmaste fem-tio åren blir det spännande att följa vilka kliv de faktiskt lyckas ta.
Ledarvargen är Nuno Espirito Santo, som bättre än de flesta åtminstone verkar förstå värdet av att inte springa framför sig själva eller ta ut saker i förskott. Han har fostrat en flockmentalitet både runt klubben och i laget, och de värderingar han vill se laget följa är tydligt uttryckta på väggarna på klubbens träningsanläggning, med suggestivt målade bilder av vargar; ”stay humble!” och ”protect the team!” Flocken framför allt, ensamma står inte Wolves starka.
Framför allt har Nuno Espirito Santo höjt och förbättrat Wolves med en tydlig och effektiv fotbollsidé. Denna idé har tagit Wolves från den nedre halvan av EFL Championship till på gränsen till europeiskt cupspel. Det har gjort dem till kanske Football Leagues kanske bästa lag någonsin till en av de bästa nykomlingarna i Premier League någonsin. Det är en idé som har fått enskilda spelare att växa, och därmed göra flocken starkare, liksom den gett stabilitet även under perioder när spelet har gungat.
Möjligen kom det riktiga genombrottet när Leander Dendoncker till sist var mogen för en plats i Wolves startelva. Något som i sin tur har förstärkt Wolves mittfält avsevärt, inte minst genom att frigöra både Ruben Neves och João Moutinho i större utsträckning. Det är ett mittfält som inget lag i ligan skulle behöva skämmas över, oavsett om de ligger under eller ovanför Wolves i tabellen. Med mittfältet har även Wolves anfallsspel, som var en huvudvärk under säsongens första halva, fått en helt ny dimension.
Ett mittfält och ett anfall som definitivt kommer prövas ikväll. Newcastle har visat de senaste matcherna, inte minst mot både Man City och mot Tottenham, att de är ett mycket välorganiserat lag. Att bryta ned dem kommer kräva såväl kreativitet som tålamod om Wolves vill ha med sig vinsten och alla tre poäng framför ett fullt Molineux. Vi kan med ganska stor säkerhet säga hur Wolves mittfält kommer se ut, mer oklart är kanske hur Newcastles mittfält ställer upp.
Gör Miguel Almirón sin debut?