Newcastle. Svårt att inte fortsätta imponeras av Rafa Benitez, som ser ut att vara på väg att styra Newcastle bort från nedflyttningsstriden. Mot ett pånyttfött och vårystert Burnley kunde man tänka sig att Newcastle skulle få det tufft, framför allt att bryta ned Burnleys försvar, något de har haft problem med i andra matcher, men den här gången lyckades de bryta ned Burnley redan i första halvlek. Det vore frestande att ge Miguel Almiron lite av förtjänsten för den saken. Inget lag är för övrigt bättre på hemmaplan under 2019 än vad Newcastle är.
Leicester. Omedelbar Brendan Rodgers-effekt för Leicester, han är ett managerfenomen av största karaktär! Skämt åsido, kanske var det mer en omvänd Claude Puel-effekt vi såg, eller så var det bara så att Leicester lyckades vinna en hemmamatch mot ett av seriens på pappret svagare och mest formsvaga lag. Ändå så är det kanske just den saken som har varit ett av Leicesters större problem den här säsongen. Det är när de har mött de bättre lagen de har gjort sina bästa prestationer, många poäng har däremot tappats i onödan mot lag som Brighton. Kanske var detta en vändpunkt.
Southampton. Absolut måstematch för Southampton hemma mot Fulham, och de gjorde heller ingen besviken, inte heller sig själva. Vad som var en potentiell sexpoängare mot Fulham hade lätt riskerat bli en nervdallrande historia, men två mål i första halvlek innebar att det aldrig riktigt blev någon nerv i den här matchen. Southampton var det bättre laget mot ett Fulham som förvisso ser rätt uppgivet ut vid det här laget. Helt nödvändiga tre poäng för Southampton som hoppas på att hålla sig kvar i Premier League, och som i och med vinsten kravlar sig upp ovanför strecket.
OMGÅNGENS DOWNS
Fulham. Ingenting är klart förrän det är klart så klart, men absolut ingenting tyder väl längre på att Fulham ska lyckas hålla sig kvar i Premier League. De hade förmodligen varit piskade att vinna mot Southampton ikväll för att ge sig själva en glimt av en chans i alla fall, även om jag nog vidhåller att det nog var redan hemmamatchen mot Man Utd de hade behövt vinna för att kunna vända på den här säsongen. Det verkar uppgivet i Fulham och poängavståndet upp till strecket är nu mycket högt.
Brighton. Har vunnit endast en av sina senaste tolv ligamatcher, och gått utan seger i sju raka ligamatcher. Brighton har hamnat i en rejäl svacka som på allvar har dragit in dem i nedflyttningsstriden. Märkligt med tanke på den starka start laget hade på säsongen. Mot Leicester borde det ha funnits chans till poäng för Brighton, som något okaraktäristiskt visade sig lite för defensivt släpphänta. Misstagen har börjat krypa in i Brighton, vilket inte bådar alldeles gott under våren.
Cardiff. Nedflyttningsstrid, hemmamatch, motståndare är ett lag som förlorat tre raka ligamatcher och befinner sig i något av en kris både till resultat och till identitet, och den matchen passar Cardiff på att förlora med 0-3. Samtidigt börjar det komma osnygga men naturligtvis allt annat än oväntade rapporter om att Cardiff försöker smyga sig undan att betala transfersumman för den tragiskt bortgångne Emiliano Sala. Det är inget snyggt ansikte som Cardiff just nu visar upp för världen.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Bournemouth. Det finns mycket som är charmigt och positivt med Bournemouth, men det finns även sådant man kan tröttna på. Som hur de även under sin fjärde säsong fortsätter vara så väldigt mjuka i matcher av den typ de hade i denna omgång, en bortamatch mot ett av ligans topplag. De är alldeles för lätta att köra över, det verkar inte finnas någon som helst tendens att faktiskt bli bättre, och det är definitivt något som förhindrar dem från att ta nästa steg i sin utveckling. Bournemouth måste bli hårdare, tuffare och svårare att besegra.
OMGÅNGENS J.R.
Maurizio Sarri. Bänkade Kepa Arrizabalaga mot Tottenham, vilket han kanske på sätt och vis var tvungen att göra, för världsfredens och välfärdens skull, även om detta så klart stack ett rätt tydligt hål på hela den där allting var ett enda stort missförstånd-ursäkten som sjösattes omedelbart efter matchen i söndags. Och sedan gick han alltså ändå och vann måste-matchen mot Tottenham. Jodå, men det får väl sägas vara ett gott dagsverke för Maurizio Sarri. Det kan han vara nöjd med.
OMGÅNGENS SPELARE
Sadio Mané, Liverpool. När Mohamed Salah har en tuffare säsong så verkar det som om Sadio Mané har blivit spelaren som allt oftare faktiskt kliver fram. Och klev fram gjorde Mané onekligen ikväll på Anfield mot Watford, en match och en motståndare som på förhand hade kunnat bli rätt lurig. Men en strålande nick och en ytterst finurlig klack gav Liverpool en tidig 2-0-ledning som försatte dem i cruise control.
OMGÅNGENS MÅL
Fabian Schär, 1-0 Newcastle. Det finns skott och det finns skott. Det här var en riktig rackarrökare från rejält långt håll, och det som kanske är mest ovanligt med det är att det kommer från en mittback. Det är inte något vi ofta ser, inte för att vi ser sådana här mål särskilt ofta heller för den delen. Målet blir inte precis sämre av att det smäller in via stolpen.
WTF!
Arnautovic. Marko Arnautovics vilja att flytta till Kina – för att vinna titlar! – var så klart en av januarifönstrets höjdpunkter, tillsammans med hans därefter lätt forcerade besked att han absolut, definitivt, väldigt väldigt gärna inget hellre ville än att stanna kvar i West Ham och skriva på ett nytt kontrakt. Sedan har förvisso inte spelat just något alls under hela februari vilket ändå smugit lite under radarn får man säga. Sjukdom och skador sägs vara orsaken, men det vet vi ju hur det kan vara med det. Vi får se om det blir bättre efter att det kinesiska transferfönstret stänger imorgon.
BTW…
Man har en rätt bra dag när man lyckas klacka in bollen från tio meter.
Man har en rätt dålig dag när man lyckas passa bollen in i eget mål.
Ja just det, det var tydligen El Classico ikväll också…