När Leicester beslutade sig för att sparka Claude Puel så följdes det mycket snabbt av mediala rapporter om att Leicester istället var på väg att anställa Brendan Rodgers som dennes ersättare. Rapporter som snabbt fick Celtics många fans att idiotförklara alla journalister som skrev så dumma saker, för varför i hela friden skulle Rodgers vilja lämna Celtic för en klubb som Leicester?
Bara några få dagar senare, när det stod klart att Leicester mycket riktigt var på väg att anställa Brendan Rodgers som deras nye manager, fick Celtics många fans en helt ny måltavla för sitt raseri, nämligen Rodgers själv. Svikare och förrädare, ordet ”fraud” dök upp även det som brukligt nu för tiden, den här gången idiotförklarandes Rodgers för varför i hela friden skulle han vilja lämna Celtic för en klubb som Leicester?
Naturligtvis är det bara ännu ett fall av sårad skotsk självkänsla. Den fick sig en törn redan i somras när Aberdeens anfallare Adam Rooney valde att flytta till Salford City i den femte divisionen. Celtics självbild är naturligtvis betydligt mycket mer grandios än Aberdeens, och idén att de skulle vara mindre attraktiva som klubb för en manager än Leicester, en mittenklubb i Premier League, går naturligtvis inte ihop med denna självbild.
Men det går naturligtvis inte att jämföra. Celtic må vara hur stora som helst, men de simmar i en så otroligt mycket mindre damm. Leicester är ett bättre fotbollslag, med större resurser, som spelar i en väldigt mycket större liga. Brendan Rodgers rehabiliterade sin karriär med Celtic, och gjorde det väldigt bra, men det kändes alltid givet att han någon gång, förr hellre än senare, skulle söka sig tillbaka till engelsk fotboll.
Visst kan man peka på att det ju inte alls stämmer ihop med vad Brendan Rodgers själv faktiskt har sagt. Han har tvärtom pratat stort om att han kommer vara ”Celtic for life” och att han skulle vara kvar för tio raka ligasegrar. Men det är självfallet inte första eller sista gången som en manager eller spelare säger sådana saker för att det låter bra snarare än för att det är sant, och Rodgers är rätt känd för att bre rätt tjocka lager med smör.
Trist kan man så klart tycka att det är att Brendan Rodgers lämnar Celtic mitt under säsongen, just när Celtic håller på att försöka klara av en så kallad trippel Treble, det vill säga vinna samtliga inhemska skotska titlar under en och samma säsong, för tredje säsongen i rad. Man menar att detta borde motivera Rodgers att vilja vara kvar, men kanske kan den ensidigheten tvärtom motivera honom till just motsatsen.
Varför ska Brendan Rodgers ta över Leicester när han får spela i Europa med Celtic? – undrar så många retoriskt. För det första lär nog ambitionen vara att få spela europeiskt cupspel även med Leicester. För det andra är det förmodligen Celtics ovilja att investera, och ge sig själva den realistiska möjligheten att faktiskt konkurrera i Europa, som till stor del övertygat Rodgers om att det är hög tid att ”byta ned” (läs: upp) sig.
Att Brendan Rodgers anser sig vara klar med skotsk fotboll är förståeligt. Att Brendan Rodgers vill tillbaka till engelsk fotboll är inte det minsta underligt. Timingen kan som alltid diskuteras, men det kan inte komma som en överraskning för Celtic. Brendan Rodgers behövde nog inte fundera så väldigt länge, han hade förmodligen inte kunnat få ett bättre jobb inom engelsk fotboll än Leicester!
Leicester är en stor klubb, Leicester är en positiv klubb med höga ambitioner och med resurser att backa upp dessa ambitioner, Leicester är en klubb med en stark, talangfull och inte minst utvecklingsbar spelartrupp. Leicester är en klubb med en väldigt fin story att berätta. Det finns väldigt mycket som går att göra med Leicester, definitivt en klubb där Brendan Rodgers kan få full utväxling på sin kapacitet som manager.
Brendan Rodgers känns som helt rätt val av manager för Leicester, utifrån vad som kan sägas baserat på förutsättningarna. Hans ibland kanske något överspelade optimism får antas passa Leicesters spelare och supportrar rätt bra efter snart två säsonger med en tämligen negativ och butter Claude Puel, en personlighet som inte alls gick särskilt väl ihop med Leicester. Rodgers är på så vis mer feelgood.
På så vis finns vissa likheter med hur det såg ut när Brendan Rodgers tog över Celtic för några år sedan. Det var en klubb som hade haft sina framgångar naturligtvis, både inhemskt och i europeiskt cupspel, men som hade börjat kännas lite trött och dystert, energin hade gått ur både spelare och supportrar. Under Rodgers nästan tre år skulle detta komma att vändas på. Situationen i Leicester är inte helt olik.
Fotbollsmässigt känns Brendan Rodgers som ett steg i rätt riktning. Det blev för stelt, för långsamt och för defensivt med Claude Puel. Leicesters framgångar har grundats på ett attackerande sinnelag, ett blixtrande snabbt anfallsspel med boll, även om bollinnehavet inte har varit deras centrala ambition. Rodgers fotboll bygger mer på bollinnehav, men är även snabbare och mer offensivt inriktad än Puels. En bättre fit helt enkelt.
Man måste även föreställa sig att Brendan Rodgers erfarenheter från sina två-plus säsonger med Celtic kan vara till hjälp i Leicester. Med Celtic lärde sig och vande sig Rodgers vid att vinna. Naturligtvis kommer Leicester aldrig någonsin kunna dominera i England på det sätt som Celtic gör i Skottland, men med Rodgers får Leicester en manager som inte behöver ta sig an Premier League med mössan i handen.
Leicester är en klubb som värvat klokt under senare år, utifrån ett längre perspektiv. Där finns mängder med unga, talangfulla spelare som kan utvecklas och fogas samman till något stort. James Maddison, Harry Maguire, Ben Chilwell, Demarai Gray, Harvey Barnes, Wilfried Ndidi, Ricardo Pereyra, Kelech Iheanacho, Hamsa Choudhury, Youri Tielemans (?), listan är lång. Brendan Rodgers har ett renommé med att arbeta med unga spelare.
Rimligtvis borde Brendan Rodgers personlighet även kunna få Leicesters viktiga, äldre spelare med på banan igen. Claude Puel lyckades alienera viktiga spelare som Jamie Vardy, Kasper Schmeichel och Jonny Evans, vilket i sin tur knappast heller gör livet lättare för de yngre spelarna. Kan Rodgers få dessa spelare att leva upp igen, hjälper det inte bara laget här och nu, utan de yngre spelarna inför framtiden.
Brendan Rodgers är tillbaka i Premier League. Det är svårt att föreställa sig en bättre klubb för just honom i Premier League än just Leicester. Alltså känns det roligt att få se vart och hur långt detta kan bära. Oavsett om det sårar de skotska känslorna eller ej.