Endast fyra vinster och tretton poäng på de tio senaste ligamatcherna, sex förluster på Leeds elva senaste matcher i liga- och cupspel, ett hyfsat bekvämt försprång i toppen av tabellen har käkats upp för första gången på ett bra tag befinner sig Leeds plötsligt under uppflyttningsstrecket. En något oroväckande utveckling just som säsongen är på väg att ge sig in på avslutningssträckan.
Ett väldigt vanligt mönster under Marcelo Bielsas hela managerkarriär, och en farhåga även inför den här säsongen i Football League, är att hans lag har en tendens att drabbas av trötthet. Det är ett mönster vi har sett upprepas med Newell’s Old Boys, med Athletic Bilbao och med Marseille. Lag som varit vansinnigt imponerande inledningsvis, men efter ett tag helt enkelt fallit ifrån, inte förmått upprätthålla samma höga energinivå.
Att den frågan därför ställs till Marcelo Bielsa efter ännu en förlust, den här gången mot QPR, om Leeds möjligen har tappat i energi, är inte det minsta märkligt. Det märktes även att det var en fråga som Bielsa hade väntat sig. Frågan han knappt ställas, än mindre översättas, innan han i skarpa ordalag avfärdade dess utgångspunkt och att den som ställde frågan var mindre vetande. Leeds har ett överflöd av energi, menade Bielsa.
Jaha, vackert så! Man kan förvisso säga att även om Leeds nu skulle ha tappat i energi så ligger det knappast i Marcelo Bielsas eller Leeds intresse att medge den saken. Tvärtom, sådana saker brukar vara självuppfyllande profetior. Medger man trötthet är det lätt att tröttheten blir något att gömma sig bakom. I det här läget av säsongen, med mållinjen i sikte, är det nog bättre att inte ”känna efter” för mycket utan bara köra på.
En räknenisse som Marcelo Bielsa kan naturligtvis hitta statistik som stödjer påståendet att Leeds inte alls tappat i energi, antal sprungna meter exempelvis. Men att tappa energi kan ta sig uttryck på flera sätt. Hur mycket man rent fysiskt springer är så klart ett sätt, men ett annat sätt kan vara precisionen och noggrannheten i det man gör på planen; koncentration, beslutsförmåga, och snabbheten i tanken med andra ord.
När Marcelo Bielsa alltså klagar på att Leeds överarbetar sitt anfallsspel, det vill säga blir för omständliga, plottriga, långsamma och oprecisa, ligger det därför nära till hands att tänka att det ena faktiskt hänger ihop med det andra. Just här hittar vi även vad som är Leeds akilleshäl. Laget öser inte precis in mål. Trots att de skapar flest chanser i ligan har de gjort färre mål än samtliga tre lag bredvid dem i toppen av tabellen.
Här måste naturligtvis pekas på att Leeds helt enkelt inte har samma offensiva kvalitet som övriga lag har. Norwich har Teemu Pukki, Sheffield United har Billy Sharp och West Brom har Dwight Gayle och Jay Rodriguez. Leeds har å sin sida inte någon utpräglad kvalitetsmålskytt. Kemar Roofe är den som kommer närmast, men han har inte lyckats hålla samma jämnhet som dessa andra målskyttar.
Skador är en annan faktor som måste nämnas, särskilt då Leeds har en tunnare trupp än övriga topplag. Marcelo Bielsa har brottats med skador i sin anfallsbesättning mest hela säsongen, nu är Patrick Bamford tillbaka men då är å andra sidan Roofe skadad. Skador hänger så klart ihop med trötthet även det. Trötthet orsakar så klart skador, liksom skador i sin tur leder till trötthet på de spelare vars belastning därför ökar.
Leeds har inte enbart drabbats av Kemar Roofes skada. När Jack Clarke föll ihop sjuk på avbytarbänken för några veckor sedan så har de blivit av med en spelare som gav Leeds just snabbhet och direkthet i sitt anfallsspel. I samma andetag bör naturligtvis Dan James nämnas, Swanseaspelaren som var på Elland Road för att skriva på för Leeds, när Swansea under januarifönstrets sista timmar fick kalla fötter och ändrade sig.
Jack Clarkes skada och Swanseas nyckfulla beteende är naturligtvis sådana saker som har varit omöjliga för Leeds att planera för men som kan visa sig få förödande konsekvenser för deras ambition och förhoppning att ta sig till Premier League denna säsong. Och om vissa rapporter ska tas på allvar skulle ett misslyckande för Leeds att ta sig till Premier League denna säsong kunna tvinga ägarna att skala ned insatserna till nästa säsong.
Att det med financial fair play och med yttre finansiella förutsättningar kan vara något av ett vågspel att investera sig upp i Premier League är välkänt. Det är oftast något som kan göras under någon eller några få säsonger, inte över längre tid. Misslyckas Leeds med att ta sig upp i Premier League kan det alltså leda både till försäljningar av viktiga spelare som till att en mycket högavlönad Marcelo Bielsa lämnar klubben.
Detta är så klart det dramatiska alternativet. Vad som faktiskt kommer hända på längre sikt är svårt att säga givet att vi inte känner till alla omständigheter. Vad som händer den här säsongen är lättare att ha en uppfattning om. Där måste Leeds börja återfinna sin regelbundna vinnarvana igen, och hitta både den form och den poängproduktion som tog dem upp i toppen av tabellen.
Betydelsen av kvällens match mellan Leeds och West Brom på Elland Road kan knappast överdrivas. En förlust för Leeds skulle ytterligare befästa bilden av en helt tröttkörd uppflyttningskampanj som har slut på soppa, samt ge West Brom ett rejält momentum precis bakom dem i tabellen. En vinst för Leeds skulle mer eller mindre hänga av West Brom från tabelltoppen, samt ge Leeds uppflyttningskampanj ett rejält energitillskott.
En vinst för Leeds skulle även sätta ett streck under rätt tunga förluster mot Norwich och just West Brom, det blev 1-4 på The Hawthorns, och visa att de kan vinna även sådana här toppmatcher. Med även Sheffield United kvar att möta på Elland Road kan inbördes möten mellan dessa fyra lag mycket väl komma att avgöra toppstriden i Football League, samt avgöra om Leeds tar sig till Premier League eller ej.