Fransmännen måste rimligtvis börja bli heligt trötta på gula västar. De har varit symbolen för sociala protester mot ekonomisk orättvisa som har pågått de senaste fyra månaderna över hela Paris och runtom i Frankrike. Ikväll, som någon sorts elak ironisk markering, gick det en norsk manager längs sidlinjen på Parc des Princes iförd gul väst, regisserandes en av Champions Leagues mest sjuka vändningar någonsin.
Alla hade naturligtvis skrivit av Man Utd i den här åttondelsfinalen. Jag hade skrivit av Man Utd i den här åttondelsfinalen. Ole-Gunnar Solskjaer pratade om att det inte fanns några uppdrag som var omöjliga, men det lät ärligt talat mest som något han kände att han behövde säga. PSG kändes för starka, Man Utd kändes fortfarande för svaga, alldeles för drabbade av skador och avstängningar.
Ett ständigt tema under hela mitt vuxna Man Utd-supporterskap, som har sammanfallit med att Man Utd regelbundet har vunnit titlar och varit dominerande i både engelsk och europeisk fotboll, har varit hur mycket tur Man Utd har. Det har inte spelat någon större roll hur många gånger Man Utd vunnit ligan, eller med hur många poäng, tur har de på något sätt ändå alltid haft.
För det mesta är det så klart lätt att veta vad den analysen egentligen går ut på. Vi ser ju något liknande den här säsongen sedan Ole-Gunnar Solskjaer tagit över Man Utd. Laget har plötsligt börjat vinna en mängd matcher och plötsligt beror det bara på tur igen, även fast det kanske handlar om en enda match där man faktiskt kan säga att vinsten inte var helt motiverad sett till matchbilden.
Men i Champions League den här säsongen har Man Utd onekligen tur. Redan mot Juventus i gruppspelet hade Man Utd en smått osannolik tur som lyckades vända 0-1 till 2-1 i matchens slutminuter, en seger som till sist var vad som tog dem vidare ur gruppen och till slutspel. Och hur man än vänder och vrider på den här åttondelsfinalen mot PSG kan det knappast förnekas att Man Utd hade turen på sin sida.
Första målet tillkommer på ett absurt försvarsmisstag som ger Romelu Lukaku ett friläge efter bara någon minut. Andra målet tillkommer mitt under första halvlek sedan Gianluigi Buffon schabblat iväg en retur på Marcus Rashfords skott. Det målet skickar en nervchock genom hela Paris. Angel Di Marias kvittering i andra halvlek döms bort på grund av offside. Och sedan, på tilläggstid, en VAR-straff, Marcus Rashford, 3-1!
Fyra avgörande situationer i en och samma match, som var och en avslutas till Man Utds fördel utan att Man Utd egentligen har någon kontroll över vad som händer. Straffen kan diskuteras och kommer att diskuteras i evighet, den kan nog motiveras som korrekt, men är naturligtvis otroligt hårt dömd i just det läget. Även om man kan hävda att domslut inte ska ta hänsyn till sådana faktorer.
Men bra lag har tur! Vad man fortfarande kan fråga sig är om Man Utd är ett bra lag, i alla fall på den här nivån. Det är inget dåligt fotbollslag naturligtvis, men lagets svagheter är fortfarande tydliga. Men tur är en värdefull egenskap för alla fotbollslag att ha, och är ofta en produkt av ett lag med en positiv attityd, ett lag som arbetar hårt och ett lag som ser möjligheterna. Med Ole-Gunnar Solskjaer är Man Utd ett sådant lag.
”Man Utd är tillbaka!” sjöng bortafansen på Parc des Princes. Nåja, kanske inte riktigt, men Man Utd är åtminstone kvar i Champions League, de är i kvartsfinal. En vändning värre än den borta mot Juventus i semifinalen 1998-99 menar några. Nåja, kanske ändå inte, Juventus var Juventus, och PSG är trots alla sina fantastiska kvaliteter ändå bara PSG på gott och på ont, men ändå en fantastisk fotbollskväll för alla röda.
En kväll som alltid kommer göra det möjligt för Man Utd och alla dess supportrar att säga till varandra: ”We’ll always have Paris!” Det är för sådana här minnen och ögonblick vi älskar och följer fotbollen. Ole-Gunnar Solskjaer, mannen i den gula västen, har nu gett Man Utd ett väldigt stort sådant ögonblick. Och vem i hela friden kommer givet detta berätta för honom att han inte får jobbet?
Omöjligt!