Vad man säger och vad man gör hänger inte alltid ihop, vissa skulle kanske till och med säga att det hänger sällan ihop. Så när Ole-Gunnar Solskjaer säger att Man Utd åker till Paris för att vända på åttondelsfinalen mot PSG, och menar att inga uppdrag är omöjliga, så rimmar det kanske inte så väldigt väl med den extremt ungdomliga matchtrupp han tar med sig till Paris. En matchtrupp som ärligt talat andas mer Ligacupens tidiga omgångar än vad den andas Champions League-slutspel.
Visst kan man däremot förstå Ole-Gunnar Solskjaer till viss del. Dels är han i någon utsträckning nödd och tvungen på grund av skadeläget. Dels är det kanske ärligt talat dumdristigt att riskera mer seniora spelare för något som trots allt rent realistiskt känns som en lost cause, åtminstone när återstoden av säsongen, med FA-cupen och med Champions League-striden längst fram i tankarna, kommer betyda så mycket både för Man Utd och för Solskjaer.
Bättre i så fall kanske att ta tillfället i akt att ge yngre spelare en upplevelse och möjligheten att få känna på den europeiska hetluften. Man Utd kommer åka ur Champions League ikväll, om inte något tämligen enastående inträffar på Parc des Princes, matchen på Old Trafford såg till den saken, men det går fortfarande att ta med sig något från den här åttondelsfinalen inför framtiden, om man tar lärdom och skaffar sig viktig erfarenhet.
Ärligt talat kanske inte Man Utd borde vara här. Oavgjort mot Valencia och förlust mot Juventus på Old Trafford borde rimligtvis ha betytt att Man Utd åkte ur Champions League redan i gruppspelet. Nu lyckades de krångla sig vidare ändå, genom en av den här säsongens märkligaste vändningar i slutminuterna borta mot Juventus. Kanske hade vi där ett exempel på motsatsen, hur det är möjligt att vinna matcher utan att man därför egentligen får med sig något inför framtiden.
Man fick i och för sig den där slutspelsplatsen, och möjligheten att spela åttondelsfinalen mot, som det visade sig, PSG. Därmed möjligheten med extra europeisk cuperfarenhet till ett Man Utd som inte längre har detta i överflöd. PSG hade både sådan erfarenhet och ren kvalitet i stora mängder, vilket syntes på Old Trafford. Det var uppenbarligen två saker som skiljde de båda lagen åt, inte minst när Man Utd drabbades av sina skador precis innan halvlek.
Något positivt säger det så klart om Ole-Gunnar Solskjaer att vibbarna runt Man Utd ändå är positiva trots att de åker ned till en match mot PSG under dessa förutsättningar, där man vet att det förmodligen blir torsk och exit. Att våga satsa på ungdomar har så klart den effekten. Men det handlar även om attityden med vilken man tar sig an en uppgift. Alla lag förlorar, men det avgörande ligger i att inte gräva ned sig i förlusten, och att kunna se möjligheterna efter en förlust.
Allt smälter naturligtvis samman till en helhet. Stämningsläget runt denna åttondelsfinal speglar optimismen som finns runt Man Utd och Ole-Gunnar Solskjaer generellt. För det mesta pekar både resultaten och spelet uppåt jämfört med hur det såg ut innan. Det finns en tro på framtiden igen som inte längre fanns med José Mourinho, möjligen för att han själv aldrig verkade ge uttryck för någon sådan tro. Säsongen ansågs förlorad redan när Mourinho fick sparken, Solskjaer har dragit ut säsongen i solskenet igen.
Vilket av lätt insedda skäl har fått de flesta att tycka och vilja att Ole-Gunnar Solskjaer är rätt person att ta över Man Utd även efter säsongen, det vill säga på längre sikt. Vilket han kanske är, eller kanske inte är, det kan ingen veta med säkerhet. José Mourinho har tydligen sin uppfattning i alla fall, när han säger att han inte tror på en sådan ”lösning” på längre sikt. Onödigt av honom att säga kan man möjligen tycka, men det går heller inte att bortse från att han faktiskt också kan ha rätt.
Jag har själv uttryckt mina tvivel. Att ta över ett lag mitt under brinnande säsong är en sak, att bygga samma lag över flera år är en helt annan. Och hur positiv Ole-Gunnar Solskjaer än är så kvarstår Man Utds strukturella problem klubben som helhet behöver lösa, samt det faktum att spelartruppen är i stort behov av förbättring. Solskjaer kan mycket väl vara rätt person att driva denna utveckling, men det är ett mer oskrivet alternativ än vissa andra.
Att anställa Ole-Gunnar Solskjaer kommer av de som tycker sig veta beskrivas som det långsiktiga alternativet. Med vilket man naturligtvis anspelar på Solskjaers mångåriga historia i klubben. Frågan är emellertid om inte en sådan anställning tvärtom mest av allt skulle tyda på ett fortsatt kortsiktigt beslutsfattande i Man Utd, på ett reaktivt agerande på politiskt tryck istället för på ett självständigt strategiskt tänkande, ännu ett exempel på att låta sig förföras av det som glittrar de jour.
Solskjaer anställdes på temporär basis, som en interimistisk manager. Romantiken kring anställningen innebar alltid att om han faktiskt skulle visa sig framgångsrik under den här säsongen skulle det bli politiskt väldigt svårt att byta ut honom. Därmed har Man Utd på sätt och vis försatt sig själva i en slags gisslansituation i vilken de helt enkelt måste låta Solskjaer misslyckas först innan de ersätter honom. Det kräver ingen större fantasi för att se svagheten med en sådan metod.
Det är ett vanskligt sätt att fatta beslut och bedriva strategisk planering på. Nu kan det förvisso visa sig att Ole-Gunnar Solskjaer gör succé med Man Utd även på längre sikt, det vill säga under kommande säsonger också. Då är allt så klart frid och fröjd, även om det inte i sig betyder att Man Utd hade någon större aning om hur det gick till. Omvänt, om det till slut går illa, så har Man Utd slängt iväg ytterligare några år utan att göra något vettigt åt sina egna problem, och gått miste om möjligheter under tiden.
Men det är klart, inget alternativ innebär garanterad framgång. Däremot kanske det kändes bättre om man någon gång fick intrycket av att Man Utd faktiskt gjorde något som kändes som en konsekvens av eget långsiktigt tänkande, inte enbart följde med i den riktning som vinden råkade blåsa. Det mesta tyder hur som helst på att det blir Ole-Gunnar Solskjaer som leder Man Utd även efter säsongen. Det finns något fint med det, men om det är klokt kan bara framtiden utvisa.
Solskjaer kunde knappast ha gjort en bättre arbetsintervju i alla fall. Även om det nu blev torsk mot PSG i Champions Leagues åttondelsfinal. Kvällen kommer inte förändra på den saken. Man kan inte vinna något med kids, som Alan Hansen till allas förtjusning uttryckte sig en gång i tiden. Det blev fel. Men ikväll är det rätt, Man Utd kan inte vinna mot PSG med kids. Men kidsen är alright.