Det gjordes för ett tag sedan en rätt intressant observation om Wolves. Nämligen att det till skillnad från så många andra klubbar i Premier League åtminstone för stunden är en klubb helt befriad från cynism. Att det är en klubb där, för närvarande, supportrar, spelare och ledare tillsammans firar varje ny framgång, där varje poäng, varje tabellplacering, varje vinst upplevs och behandlas som något obehindrat positivt.
Wolves befinner sig i Premier League men har åtminstone inte ännu hunnit med att bli den slags ligatabellens gisslan som så många andra klubbar blivit. Det har inte börjat muttras på läktarna för att Wolves bara klarar oavgjort mot Newcastle exempelvis, utan tvärtom så firas reservationslöst den sena kvitteringen fastän förväntningarna inför matchen kanske var en vinst. Glaset är halvfullt, inte halvtomt som i andra klubbar.
Wolves är en klubb med en enorm historia, precis som en hel del andra klubbar i Premier League. Men för Wolves är det en historia som finns där i bakgrunden som en inspiration, inte som en belastning. Dagens Wolves står på egna ben i relation till denna historia. Inte som i Man Utd, Arsenal, Chelsea, Liverpool, Everton med flera där historien många gånger tillåts inkräkta på nuet med jämförelser lika onyttiga som orättvisa.
Allt detta ger Wolves en fantastisk frihet. Vi vet inte hur länge denna frihet kommer att hålla i sig, kanske börjar den försvinna redan nästa säsong när förväntningarna på Wolves ofrånkomligen kommer vara större. Atmosfären runt klubben är positiv, och atmosfären på matcherna allt som oftast helt fantastisk. En gång i tiden var Wolves ”bäst i världen”, vid denna punkt i tiden är det något alla tror är möjligt igen.
Wolves blev ”bäst i världen” under 1950-talet, en period under vilken de vann ligan tre gånger och FA-cupen två gånger, men framför allt vann de ett antal prestigefulla och klassiska vänskapsmatcher under flodljusen på Molineux. Detta var innan Europacupen drog igång 1955, och Wolves vinster och de växlar som drogs på dem var vad som till sist skulle få UEFA att komma till skott.
https://www.theguardian.com/football/2014/dec/13/wolves-world-champions-honved-molineux-hungary-wembley
Wolves skulle aldrig riktigt nå dessa höjder igen. Drygt 65 år senare är Wolves däremot steg för steg på väg att ta sig tillbaka upp till dessa höjder. Drygt 65 år senare och än en gång laddar Molineux för en kvällsmatch under flodljusen. Det handlar den här gången inte om att bli ”bäst i världen”, men det är heller inte någon vänskapsmatch. Istället är det en match i FA-cupens sjätte omgång mot Man Utd.
Man Utd lottades i den fjärde omgången borta mot Arsenal, vilket fick de flesta att dra en suck av existentiell ängslan, naturligtvis en väldigt tuff lottning. Man Utd lottades i den femte omgången borta mot Chelsea, vilket de flesta att dra en djup suck av uppgivenhet, om möjligt en ännu tuffare lottning än den förra. Frågan är däremot om inte lottningen i den sjätte omgången, borta mot Wolves, är att se som den tuffaste av dem alla.
Arsenal och Chelsea är arguably bättre fotbollslag än Wolves, och där finns en naturlig rivalitet med Man Utd. Men en FA-cupmatch i den fjärde och femte omgången är trots allt vardag för dem. En FA-cupmatch för Wolves, i den sjätte omgången, hemma på Molineux mot Man Utd, en match från Wembley, tre vinster från en fullt vinnbar FA-cuptitel, det finns för närvarande inget större för dem än så.
Molineux kommer koka, Molineux kommer bubbla. Atmosfären och stämningen på Molineux kommer vara betydligt mycket mer frenetisk än något som Man Utd kunde ha upplevt på vare sig Emirates eller Stamford Bridge. Man Utd kommer ställas mot ett lag, mot en arena, mot en hel stad som betraktar detta som säsongens höjdpunkt, åtminstone så här långt, och som ett bevis på klubbens fantastiska framsteg.
Wolves är en klubb åtminstone för stunden helt befriad från cynism. De har inte hunnit lägga sig till med några dumma idéer om att inte ”prioritera” FA-cupen för att istället satsa på ligan, som det brukar heta, fastän effekten minst lika många gånger blir den rakt motsatta. Delvis för att de inte behöver. De betraktar istället kvällens FA-cupmatch just så som den ska betraktas, som ett steg till Wembley, som ett steg mot en FA-cuptitel.
De måste rimligtvis också anse sig själva ha en mycket god chans att faktiskt vinna, inte minst kvällens match. Wolves har redan slagit ut Liverpool på Molineux, de eliminerade Shrewsbury i ett tufft lokalt derby i den fjärde omgången. Wolves är inte bara laget som ligger närmast under de sex toppklubbarna i tabellen, de är dessutom det lag utöver dessa med bäst facit i ligan mot just dessa sex toppklubbar.
Wolves är en klubb som drömmer, en klubb som vågar drömma. Drömmar är energi i fotbollen, även på den här nivån. Utan en dröm blir varje klubb mycket snart en klubb helt utan både mål och mening i sin tillvaro. Det finns inte en klubb, inte en spelare, inte en ledare, inte en supporter som någonsin har haft ”drömmen” om att bara lyckas hålla sig kvar i Premier League, exempelvis. Drömmar måste vara större än så.
Wolves drömmer mycket större än så, och inte minst därför är de också på väg att uppnå så mycket mer än så. De har sin egen historia i ryggen, det är dem inte en främmande tanke att vara ”bäst i världen”, de låter sig inte skrämmas av att möta ens Man Utd i en FA-cupmatch på Molineux. Har man vunnit mot Celtic, mot Honved och mot Real Madrid, då kan man förmodligen vinna mot Man Utd också.
Framgången sitter i väggarna på Molineux. Det är vad historien ger Wolves. Skillnaden är att de senaste åren hittar vi även framgången på planen, på läktarna och i den fotboll som laget spelas. Det kan ge Wolves framtiden. Det kan även ge Wolves FA-cupen!