Tillbaka till vardagen för Liverpool, efter den meriterande och triumfartade segern borta mot Bayern München under veckan. Jürgen Klopp sparade inte på orden utan menade att segern var ett bevis för hur Liverpool nu var tillbaka som ett lag på den allra största och främsta internationella scenen. Vilket man möjligen kan tycka att de redan var innan dess, men i vilket fall som helst har den internationella scenen just den här dagen tagit sig till Fulham och Craven Cottage.
Inte riktigt lika glamouröst som München och Allianz Arena naturligtvis, men inte mindre viktigt för Liverpool. Det handlar självfallet om ligan för Liverpool, där de idag kan öka trycket på Man City genom att vinna mot Fulham och skapa sig själva ett försprång med en match mer spelad. Även om jag misstänker att vissa av Man Citys fans inte kommer vara riktigt lika sugna på att påpeka att Liverpool minsann därför skulle leda ligan, i alla fall inte utan relevanta asterisker.
Om Liverpool vinner resten av sina ligamatcher, då vinner de förmodligen även ligan, så enkelt är det med största sannolikhet, även om det så klart inte finns något enkelt med att lyckas med den saken. Man City kommer förmodligen inte gå fullt den här säsongen, det har vi sett tecken till tidigare under säsongen, vi såg vidare tecken på det igår mot Swansea, det finns en och annan förlust kvar i dem, och det var kanske bra för Liverpool att den inte kom i FA-cupen.
Men då gäller det självfallet att Liverpool också vinner sina ligamatcher, och det är inte alltid lika lätt gjort som sagt, särskilt inte under våren då insatserna blir så mycket högre och matcherna så mycket mer direkt avgörande än tidigare, för alla lag, och pressen blir allt högre, att normala matchförutsättningar ofta kan sättas ur spel. Naturligtvis borde Liverpool vinna borta mot Fulham, ett lag som har haft en förskräcklig säsong och som är mer eller mindre garanterade att flyttas ned, men ”borde” är ett farligt ord.
Liverpool har anklagats för att ha fallit under trycket, på gränsen till att bottla. De har tappat ett gäng poäng under de senaste månaderna som har sett Man City lyckas passera dem i tabellen. Oavgjort mot Leicester, oavgjort mot West Ham, oavgjort mot Man Utd, oavgjort mot Everton. Frustrerande för Liverpool naturligtvis, åtta poäng som försvunnit, och ska man vinna en ligatitel måste man faktiskt också vinna matcher. Det räcker inte att inte förlora dem.
Jürgen Klopp är en känslosam och extrovert manager. Det har sina styrkor i det att han verkligen lyckas få med sig såväl spelare som supportrar helhjärtat och utan omsvep på det projekt han håller på att utforma. Det har även sina svagheter i det att när det blåser motvind så reageras det kanske lite för spontant, lite för känslosamt, det pratas kanske lite mer än vad det ibland borde pratas. Det är en svaghet eftersom det riskerar signalera just svaghet, häller bensin på den där elden av prat om press och stress.
En gång är ingen gång kan man kanske tycka. Det är ju definitivt något varje manager kan få för sig att göra, så det är ju inget som är direkt unikt för Jürgen Klopp, liksom det näppeligen finns något ondsint med det. Det är ett rätt naturligt sätt att hantera förlust och motgång, men det är kanske inte alltid ett särskilt bra sätt, inte utifrån någon högre moralisk princip, utan rent praktiskt för det egna laget. Detta alldeles oavsett om aktuella klagomål råkar vara sanna eller ej. Perception trumfar oftast realitet.
Men det är långt ifrån en enda gång för Jürgen Klopp. Det började redan i FA-cupmatchen mot Wolves, några dagar efter att Liverpool dragit på sig sin första förlust i ligan för säsongen borta mot Man City, då Liverpool förlorade med 1-2 och Klopp för första gången drog fram ursäkten att det minsann berodde på blåsten. Då var det något man kanske skrockade en aning åt, det var svårt att förutse att det skulle bli en återkommande refräng.
Nästa gång blev matchen mot Leicester på Anfield, en match där Liverpool vid vinst kunde öka försprånget till Man City till sju poäng. De tog programenligt ledningen men strax innan halvtid släppte de onödigt in en kvittering. Här var det snön på Anfield som var problemet, lätt ironiskt eftersom Liverpool tränat i solsken under uppehållet innan matchen, men desto mer lustigt eftersom planskötarna i halvtid ansträngt sig att plocka bort snön, fast då enbart på Liverpools offensiva planhalva.
Hoppa vidare några dagar och Liverpool spelar borta mot West Ham, en match där ytterligare två poäng gick upp i rök. Liverpool tar förvisso ledningen mot West Ham genom ett uppenbart offsidemål av Sadio Mané, vilket Jürgen Klopp förvisso på ett rätt beundransvärt sätt lyckas vända till Liverpools nackdel (!), eftersom domaren därefter enligt honom valde att hela tiden blåsa till West Hams fördel. Man undrar lite stilla vad West Ham hade föredragit.
Nästa match där Liverpool tappade poäng var borta mot Man Utd, där Man Utds många skador i första halvlek enligt Jürgen Klopp sabbade Liverpools rytm. Vissa hade kanske menat att Man Utds många skador rimligtvis borde ha gynnat Liverpool och gett dem en betydligt större vinstchans än annars, men få saker verkar runt den här tiden vara riktigt så känsliga som Liverpools ”rytm”. Frågan är om det verkligen är bra att medge ens för sig själva att man är riktigt så lätta att få ur rytmen.
Sedan kom derbyt mot Everton, ännu en 0-0-match, och här var det dags att dra fram de gamla hitsen igen. Återigen var det alltså blåsten som på något sätt förstörde just för Liverpool, men naturligtvis inte för motståndaren. Att Liverpool mest ägnade sig åt lätt chansbetonade långbollar kan så klart ha påverkat även det, vilket väl knappast blåsten tvingade dem till. Därtill kom tjafs med bollkalle samt ett lättare utbrott på Playstation-journalister, vilket inte precis utstrålar lugn det heller.
Det har under vintern och våren varit som om Jürgen Klopp precis har kommit underfund med att det faktiskt blåser på toppen i Premier League. Och förmågan att behålla balansen i blåsten är vad som många gånger kan visa sig avgörande i en tät titelstrid. En balans som Liverpool och Jürgen Klopp till och från har tappat, men börjar visa tecken på att återfinna.