Det har så klart varit klart i praktiken länge, men i helgen blev det klart även matematiskt att Huddersfield åker ur Premier League. De blev därmed blott den andra klubben att åka ur Premier League redan i mars, liksom det är endast Derby County som har åkt ur tidigare än vad Huddersfield nu åkte ut. Två säsonger blev det till sist alltså för dem i Premier League, vilket förvisso är två fler än vad någon hade trott på förhand.
Nästan lika länge har det väl varit klart i praktiken att Fulham gör Huddersfield sällskap ut ur Premier League och ned i Football League. Dessutom kan det ikväll bli matematiskt klart även för Fulham att de åker ur Premier League, blott några få dagar in i april. På sätt och vis kan man tycka att Fulham har lite tur att Huddersfield var ännu sämre, för annars hade nog deras fiaskosäsong fått betydligt mycket mer uppmärksamhet än så här.
Redan nu är det så klart möjligt att analysera varför det gick som det gick för Fulham och Huddersfield, vilka anledningarna är att de åker ur. I det ena fallet får man säga att det nog var helt väntat, Huddersfield såg inte ens inför säsongen ut att ha förutsättningarna att kunna hålla sig kvar i Premier League. I det andra fallet har förhandstipsen kommit mer på skam, Fulham har inte alls lyckats leva upp till förväntningarna på dem.
Där finns även den mer framåtriktade frågeställningen vad som händer med Huddersfield och Fulham efter detta. Hur redo är de egentligen för Football League? Ingen av dem kan så klart räkna med att ta sig direkt tillbaka. Möjligen står Huddersfield bättre rustade, både mentalt och materiellt, då de egentligen alltid varit en Football League-klubb som råkar spela i Premier League. Fulham har investerat tungt och värvat stort.
Men nu är detta tänkt att sammanfatta och analysera säsongen som gått, och de åtta främsta anledningarna varför Huddersfield och Fulham åker ur Premier League och alltså spelar i Football League nästa säsong.
(8) David Wagners fotboll visade sig otillräcklig i Premier League
Farhågan fanns alltid att Huddersfields spelidé helt enkelt skulle visa sig otillräcklig för Premier League, och det var en farhåga som infriades efter en halv säsong. Mycket med David Wagners fotboll påminner så klart om Jürgen Klopps fotboll med Liverpool, men med Huddersfield blev det också tydligt hur begränsad den fotbollen riskerar bli när man inte har tillgång till Liverpools offensiva spelare av världsklass. Dessutom visade det sig väldigt svårt för Huddersfield att behålla tillräcklig energi i spelet mer än cirka en halv säsong.
(7) Fulhams rekorddåliga försvarsspel
Under långa stunder av säsongen har Fulham sett ut att vara på väg att slå nytt rekord, om man nu kan kalla det för det, i antal insläppta mål under en och samma Premier League-säsong. Den svagheten har gjort det mer eller mindre omöjligt för Fulham att vinna fotbollsmatcher, och ett uselt försvarsspel brukar nästan vara en garanti för att ett lag ska åka ur Premier League. Det undergrävde förtroendet för Fulhams hela spel liksom för Slavisa Jokanovic som manager och sänkte lagets självförtroende. Att Fulham hade brister i försvarsspelet var inget nytt för den här säsongen, men det blev desto mer dyrbart i Premier League där de aldrig kunde räkna med samma utdelning av sitt eget målskytte.
(6) Huddersfields rekordsvaga anfallsspel
Man vet att man har problem med sitt anfallsspel när lagets anfallare en bit efter halva säsongen har fått fler röda kort än vad de har gjort mål tillsammans. Huddersfields 18 mål på 32 matcher, alltså bara en aning fler än ett mål varannan match, och Huddersfield har bara gjort fler än ett mål i samma match två gånger den här säsongen, har helt enkelt inte gett dem någon som helst chans att hålla sig kvar i Premier League.
(5) Fulhams misslyckade managerbyte
Var det fel att sparka Slavisa Jokanovic? Svårt att säga. Vi kan å ena sidan konstatera att det blev inte det minsta lilla bättre efter att han fått sparken. Vi kan å andra sidan säga att Fulhams säsong såg ut att vara ofrånkomligen på väg åt fanders med Jokanovic som manager och kanske var Fulham helt enkelt piskade att agera, att försöka göra något åt situationen. Men var det verkligen ett klokt och rationellt beslut att som ersättare anställa Claudio Ranieri, en manager som representerar en helt annan fotboll än den fotboll som Fulham spelat under Jokanovic, eller hur mycket var beslutet mest ett försök att replikera Leicesters succé? Tony Khans uttalande att anställningen var ”riskfri” antyder att det nog var en anställning med hjärtat mer än hjärnan, diplomatiskt uttryckt.
(4) Fulhams botchade transferstrategi
Möjligen kunde man säga att Fulham chockade världen i somras när de som nykomling i Premier League värvade spelare för över £80m. Och det var heller inte vilka spelare som helst. Aleksandr Mitrovic, Jean Michael Seri, Alfie Mawson, Sergio Rico, André Schürrle, Fabricio med flera, och senare även Ryan Babel och Lazar Markovic, var namn som fick oss att höja på ögonbrynen. Men flera av Fulhams värvade spelare har helt och hållet misslyckats med att integreras i laget och det är inte svårt att känna att Fulham blev väldigt framtunga i sin värvningspolitik, vilket inte minst bidrog till Fulhams märkligt svaga försvarsspel. Det blir intressant att se hur Fulham hanterar dessa värvningar och deras dyra kontrakt i Football League.
(3) Huddersfields märkliga beslut att anställa Jan Siewert redan i januari
Säsongen hade hyfsat nyligen passerat mittlinjen när David Wagner lätt meddela att han avgick med omedelbar verkan som Huddersfields manager. Här var det sannerligen inte fråga om sparken, utan han själv som avgick. Han kände sig utbränd helt enkelt. Vid det här läget började det nog redan stå klart för alla att Huddersfield skulle åka ur Premier League, och frågan var hur de skulle ta sig an resten av säsongen. Ganska snabbt valde Huddersfield att anställa Jan Siewert, nästa klon från Dortmund. Ett uppenbart långsiktigt val av manager, mer ägnad nästa säsong än denna säsong. Funderingen redan då var hur klokt det egentligen var att anställa Siewert redan i januari, då det alltid riskerade klistra nederlaget och nedflyttningen på honom istället för att ge honom en bra start. Mycket riktigt kommer nu rapporter om hur Siewert inte alls kommer överens med spelarna i Huddersfield, som alltså kan tvingas byta manager igen.
(2) Fulham tappade supportrarna
Entusiasmen var hög bland Fulhams supportrar sedan Fulham besegrat Aston Villa i playoff-finalen på Wembley och tog sig till Premier League. Och visst är Craven Cottage en sådan här arena där supportrarna faktiskt kan ha en oväntat stor betydelse för lagets prestation och poängskörd. Därför har det kanske blivit desto mer dyrbart för Fulham att de rätt tidigt lyckades alienera sina supportrar. Resultaten hjälpte så klart inte till, men även det faktum att Fulhams ägare verkar ha sett deras Premier League-säsong mest som ett sätt att mjölka supportrarna på pengar i form av biljettpriser och så vidare, har skapat en bitter eftersmak som har märkts på arenan under säsongen. Ett klassiskt fall av snålheten som bedrar visheten.
(1) Huddersfield var aldrig riktigt redo som klubb för Premier League
Kanske borde Huddersfield egentligen aldrig ha spelat i Premier League. Det var absolut ingen som väntade sig att de skulle ta sig upp till Premier League säsongen som de faktiskt lyckades, och detta av rätt goda skäl. Huddersfield gick upp till Premier League, via playoff, med negativ målskillnad, vilket förvisso är rätt lustigt och unikt, men kanske var det också en anledning att undra om det möjligen sade något om Huddersfields chanser som inte var så roligt att höra. Steget upp till Premier League blev helt enkelt för stort för Huddersfield, taktiskt såväl som transfermässigt. Duon med David Wagner och Dean Hoyle gjorde steget möjligt, men den här säsongen har visat att dynamiken i denna duo hade ett fullt förståeligt bäst före-datum.