Det sägs att alla vill att Man City ska vinna ligan, eller kanske mer precist att alla vill att Liverpool inte ska vinna ligan. Åtminstone är det något som ganska många av Liverpools supportrar har en tendens att oja sig över de stunder de kanske tycker lite mer synd om sig själva än vanligt. Om det faktiskt stämmer är lite svårt att säga, Man City lär knappast vara särskilt omtyckta de heller, och även om det skulle stämma är det inte helt självklart vad det faktiskt skulle ha för betydelse.
Skulle det stämma så är det rimligtvis en funktion av den naturliga motvilja som alltid finns där för den engelska fotbollens traditionella storklubbar. Liverpool dominerade det mesta av engelsk fotboll under 1970-talet och framför allt 1980-talet och det orsakar så klart sina sår. Liverpools fall från toppen under 1990-talet, och det faktum att den klubb som vid den tiden vunnit överlägset flest ligatitlar sedan dess inte vunnit en enda ligatitel, har helt säkert varit till glädje för många.
Dominans ledde även till arrogans. Liverpools många år av exempellösa framgångar gav dem den vilseledda uppfattningen att de var något givet, att deras metoder var tidlösa, de bästa och de enda rätta. Där uppstod en sorts exceptionalism runt Liverpool där de ansåg sig stå över andra klubbar, vara bättre, finare och mer renläriga, och utstrålade en air av självberättigande, attityden att de hade någon slags förtur till framgång enbart för att de var Liverpool.
En aning överdrivet kan tyckas, och det hela har inte alltid tagit sig så väldigt tydliga och konkreta uttryck. Men det är något som bubblat strax under ytan en längre tid, som inte har varit Liverpool till hjälp, och som helt säkert uppmärksammats av andra klubbar och deras supportrar. Och om något faktiskt har hänt med Jürgen Klopp som manager så är det kanske inte minst att just spåren av denna exceptionalism har tvättats bort, och laget har börjat om från början igen.
Men gamla sår läker långsamt. Och om någon klubb i Premier League har sina rationella skäl att inte gilla Liverpool och vilja se dem inte vinna ligatiteln så måste det trots allt vara Southampton. När Liverpool ikväll ställer upp sig på St Mary’s för bortamatch mot just Southampton så kommer deras två viktigaste spelare vara Virgil Van Dijk och Sadio Mané, båda två köpta från Southampton. Omöjligt är inte heller att i startelvan eller på bänken hittar vi Adam Lallana och Dejan Lovren, även de från Southampton.
De senaste fem åren har Liverpool värvat drygt en halv startelva av Southampton. Utöver Van Dijk, Mané, Lallana och Lovren har även Rickie Lambert och Nathaniel Clyne värvats därifrån. Som lök på laxen återfinner vi nu även Alex Oxlade-Chamberlain i Liverpool och inte Arsenal. Ingen klubb gillar att bli av med alla sina bästa spelare och ännu hellre inte till en och samma klubb. Att Liverpool dessutom ansågs använda foul play för att värva Virgil Van Dijk bidrog självfallet till ilskan även det.
Att få se sina bästa spelare bli sålda är en sak så klart. Men kanske är det svårare att svälja för Southampton och deras supportrar när de samtidigt blir en smula styvbroderligt upplysta om av Liverpools motsvarigheter att de egentligen mest borde vara kåta, glada och tacksamma för att Liverpool köper spelarna av dem då de ju får väldigt bra betalt för dem. En lätt ofattbar inställning, ingen klubb vill bli av med sina bästa spelare, och en inställning Liverpool knappast uppvisar själva när skon sitter på den andra foten.
Kommentarer om Southampton som Liverpool Reserves eller Liverpool South hjälper självfallet inte heller. Återigen tydliga exempel på hur man försöker sätta sig över andra klubbar och se sig själva som bättre än. Visst, det är banter, det är skämt, men det är skämt på andras bekostnad, och det är knappast något som kommer att uppskattas av de som utgör måltavlan. Vad Liverpool gör är att skapa fiender i onödan som gärna knyter nävan i fickan och tänker att ”när vi möter er, då jävlar!”
Och nu befinner vi oss just exakt där. Liverpool befinner sig mitt i brinnande titelstrid med ett makalöst starkt Man City. Liverpool gör själva en väldigt bra säsong men vet även att de förmodligen måste vinna samtliga sina återstående matcher för att faktiskt vinna Premier League som de inte har vunnit på 29 år. Något de självfallet har kapacitet att göra fastän spelet har hackat, men vad slänger spelschemat upp då? Jo, Southampton som har möjligheten att på hemmaplan slänga en stor näve grus i deras maskineri.
Southampton som ett par säsonger nu, även denna säsong, har tvingats kriga för att undvika nedflyttning. Och det är ju inte helt långsökt att se hur denna utveckling, från ett lag som slogs om cuptitlar på tabellens övre halva, är en direkt följd av att år efter år ha tvingats sälja sina bästa spelare, de flesta av dem till just Liverpool. Det är nog mer än några få på St Mary’s ikväll, oavsett om det är spelare, ledare eller supportrar, som väldigt gärna vill betala Liverpool tillbaka för detta, och för allt.
Inte är Southampton ett ofarligt lag. De har öppnat upp ett avstånd ned till det där nedflyttningsstrecket, Ralph Hasenhüttl har fått bättre ordning på Southampton. De har redan tagit död på Tottenhams förhoppningar om titelstriden hemma på St Mary’s, och ikväll skulle de med en vinst eller oavgjort kunna slå en mycket stor spik också i kistan över Liverpools titelförhoppningar. Southampton kan mycket väl visa sig bli säsongens största spoiler, som i praktiken ger ligatiteln till Man City.
Ödesbestämt börjar det nu pratas om att vara att Liverpool till slut ändå ska vinna den där ligatiteln. Som stöd för detta påstående räknas flera exempel på rena slumpsaker som gått Liverpools väg under säsongen. Riyad Mahrez missade straff på Anfield, Jordan Pickfords jättetabbe i Anfieldderbyt, Julien Speronis och Sergio Ricos målvaktsinsatser, Moussa Sissokos jättemiss och Hugo Lloris tavla senast mot Tottenham. Avgörande ögonblick som poängmässigt hållit Liverpool kvar i titelstriden.
Men allt tjafs om ödet är så klart struntprat. Dels för att liknande ögonblick går att hitta för alla klubbar över en hel säsong, inte minst för Man City, det är bara selektivt vad man väljer att se. Dels för att den här typen av flyt normalt sett kommer till lag som arbetar hårt för att skapa den, som jobbar till sista svettdroppen till sista sekund, och som ständigt försöker ta initiativ för att vinna sina matcher. Bra lag har tur brukar det heta, och det är inte utan anledning.
Dessutom, om man nu vill ägna sig åt pseudoreligiösa begrepp som ödet, så skulle man kunna säga att det vore minst lika ödesbestämt att just Southampton ikväll försätter Liverpools titelstrid i koma. Kvällens match mot Southampton på St Mary’s kan visa sig ödesdiger för Liverpool.