Kan blixten verkligen slå ned två gånger på exakt samma ställe? Den frågan kan onekligen ställas nu när Man Utd möter Barcelona i Champions Leagues kvartsfinal. Få trodde nog att Man Utd skulle slå ut PSG, särskilt efter den första matchen, men mot allt förstånd så vann Man Utd ändå. Få tror nog att Man Utd ska ha någon större möjlighet att kunna rubba Barcelona. Man Utd måste trotsa allt förstånd återigen.
Nog för att PSG kanske kändes som en tuffare nöt att knäcka än Barcelona. Åtminstone är det väl i högsta grad oklart om Barcelona faktiskt är bättre än PSG för närvarande, det är inte ett lag som imponerar som förr om åren. Det finns fler blottor att utnyttja i Barcelona än vad det fanns i PSG, och det kan tala till Man Utds fördel, men å andra sidan har Barcelona även helt andra egna vapen på planen än vad PSG hade.
Barcelona har självfallet den fördelen att de inte har några Champions League-spöken att brottas med, likt PSG. För dem är det inte något speciellt att ta sig vidare från kvartsfinal i Champions League, de har varit i mängder av finaler och semifinaler under hela 2010-talet. Men inte minst har de så klart Leo Messi, arguably världens genom tiderna bästa spelare, som den här säsongen verkar vara en man on a mission.
Att Man Utd med sitt minst sagt rätt labila försvarsspel skulle kunna hålla Barcelona och Leo Messi borta från målprotokollet under en hel match på Old Trafford känns knappast särskilt troligt. Och lyckas de inte med det på Old Trafford så kommer de garanterat inte lyckas på Camp Nou. Ett Man Utd med ett starkt försvarsspel skulle mycket väl kunna vinna mot detta Barcelona. Detta Man Utd måste hoppas på ett blixtnedslag.
Inför åttondelsfinalen mot PSG skrev jag att om Man Utd skulle gå vidare så var det hemma på Old Trafford de var tvungna att göra det. Ett uttalande som naturligtvis blev lätt skrattretande sedan Man Utd förlorat med 0-2 på Old Trafford men gått vidare ändå sedan de vunnit i Paris med 3-1. Men som sagt, den som påstår sig ha förutsett den saken ljuger så att det ryker ur deras öron.
Jag dristar mig därför till att säga mer eller mindre exakt samma sak igen. Kan Man Utd vinna kvällens match med två eller fler mål, eller åtminstone om Man Utd mot all förmodan skulle kunna hålla nollan, då har de faktiskt gett sig själva en riktigt bra chans att vinna mot Barcelona och ta sig vidare till semifinal. En semifinal där med intill visshet gränsande sannolikhet Liverpool väntar.
Det är att betrakta som helt nödvändigt. Man Utd kan inte räkna med att blixten ska fortsätta slå ned på samma ställe och himlen ramla ned över motståndarnas huvuden, den magi man kunde känna runt klubben när åttondelsfinalen spelades, med Solskjaer fortfarande hävdandes sin egen nyhets behag, den finns inte riktigt längre kvar på samma sätt nu som då. Förluster mot Arsenal och Wolves har sett till det.
Med motgångarna sjunker även humöret runt laget, och det är så klart ingen tillfällighet att pratet alltmer börjat rikta in sig mot spelare som av ett eller annat skäl överväger att lämna klubben. Det är ju så det blir med automatik när ett lag ser ut att riskera att missa Champions League. Och Man Utd ligger självfallet i högsta grad i farozonen för att inte ta sig till Champions League.
För några veckor sedan kändes Man Utds marsch uppåt i tabellen så skarp att många verkade börja tro att en Champions League-plats var närmast given. De senaste veckornas resultat visar att riktigt så enkelt blir det nog inte. Man Utds resultat och tabellplacering har normaliserats under dessa veckor, och kanske har därmed även synen på Ole-Gunnar Solskjaer normaliserats.
Alternativt är det självfallet så enkelt att Solskjaers permanentande, hans kontrakt som Man Utds manager, har förändrat synen på honom. Innan så var han bara temporär och det kampanjades aktivt för att han skulle få jobbet, därför fanns det ett narrativt intresse att betona det positiva och sälja myten om magi. Nu har han jobbet, kampanjandet är inte längre nödvändigt, istället börjar nu bristerna betonas istället.
Pratet om magi har frustrerat mig och gjort mig förbannad. Ett narrativ som tydligt utgår från någon slags föreställning att det enda Man Utd behöver göra är att hitta tillbaka till hur det var under Alex Ferguson så blir allt bra. En arrogans och en oförmåga att se sina egna brister och på allvar ta tag i sina problem döljer sig bakom det. När nostalgi och en strävan att titta bakåt upphöjs till klubbens policy och strategi.
Det finns inget ”magiskt” med Ole-Gunnar Solskjaer. Han har antingen idéer som fungerar eller idéer som inte fungerar, och i båda fallen kommer Man Utds framgång hänga på hans förmåga att kommunicera dessa idéer samt att med hårt arbete överföra dem i praktisk handling. Ingen kan säga om han har denna förmåga eller ej att lyckas med Man Utd, men prat om magi tenderar att marginalisera det centrala.
Visst finns det många positiva saker med Man Utd under Alex Fergusons år som manager som gått förlorade sedan han avgick, i form av kultur, värderingar och tradition, och som är värda att återfinna. Men Man Utds strategi måste grundas i någon form av konkret framtidsanalys, inte endast en strävan att återfinna den tid som flytt, eller strävan att, som Jonathan Wilson uttryckte det, göra Solskjaer till någon slags Fergusonsk överstepräst.
Första gången Man Utd missade att ta sig till Champions League efter Alex Fergusons avgång så var det ett gammalt lagbygge som svek. Andra gången Man Utd missade att ta sig till Champions League krävde det Louis van Gaals sparkning, men det gick ändå att sälja in som en slags engångsgrej, ett olycksfall i arbetet, något som dessutom markerades i form av en rejäl satsning med ny manager och flera nya stjärnspelare.
Missar Man Utd att ta sig till Champions League en tredje gång på relativt kort tid så sitter de i ett mer besvärligt läge än förut. Det är inte ett gammalt lagbygge på väg ut som sviker den här gången. Det börjar bli svårt att prata om att Man Utd missar Champions League som en engångsföreteelse när det börjar ske snudd på varannan säsong. Detta påverkar både nuvarande och potentiella spelares kalkyler.
Därför kan Champions League i sig visa sig värdefullt för Man Utd den här säsongen, under våren och inför sommaren. Att vinna mot PSG, och att vinna mot Barcelona, håller fast bilden av Man Utd som en europeisk storklubb, en klubb för framtiden även om den fortfarande kämpar med sin egen nutidshistoria. Champions League kan alltså fungera som en tung reklampelare för Man Utd.
Men viktigast av allt är så klart att ta sig till Champions League nästa säsong. Det finns bara två sätt för Man Utd att lyckas med det, det ena sättet definitivt betydligt roligare än det andra. Men ska Man Utd lyckas med det sättet så behöver de inte bara vinna mot Barcelona ikväll, dessutom måste nog även blixten slå ned inte bara två gånger på samma ställe, utan tre-fyra gånger på samma ställe.