Inget lag i världen åker för närvarande till Etihad för att möta med Man City och känner sig lugna och trygga med en ettmålsledning. Man City är naturligtvis och har många gånger även visat sig vara fullt kapabla att besegra motståndare med betydligt fler mål än så. Att vända ett 0-1-underläge i en Champions League-kvartsfinal är alltså inte något som ligger bortom Man Citys kvalitet och kapacitet.
Detta sagt så är 1-0 ett mycket bra resultat för Tottenham att ha i ryggen. Det är ett riktigt lurigt resultat att vända, framför allt eftersom man inte har något bortamål att falla tillbaka på. Man City måste rimligtvis trycka på framåt samtidigt som ett enda mål i baken kan visa sig vara oerhört kostsamt. Även om Man City går upp i 2-0-ledning är Tottenham fortfarande i allra högsta grad kvar i matchen med en rejäl vinstchans.
Krisrubrikerna hopade sig emellertid för Tottenham under och efter förra veckans första match lagen emellan. Detta sedan Harry Kane tvingats utgå på grund av skada, en skada som nu verkar hålla honom borta resten av säsongen. Omedelbart började funderingarna om hur Tottenham skulle klara sig utan Harry Kane, och hur mycket svårare returmötet mot Man City då faktiskt skulle bli.
Harry Kane är en rasande skicklig anfallare och en väldigt viktig spelare för Tottenham, så långt ingen som helst diskussion. Hans ledaregenskaper och hans symboliska betydelse för laget kan knappast överskattas. Så att dessa funderingar uppstår är naturligtvis inte på något sätt märkligt eller underligt, även om det finns en risk för att de som med nästan allt annat inom fotbollen överdrivs till sin betydelse.
Man kan nämligen med goda skäl fråga sig hur mycket kris det egentligen är för Tottenham att Harry Kane nu är skadad. Harry Kane har varit skadad under en längre period förut under säsongen. Tottenham vet hur de ska spela utan Kane och Tottenham vet att de kan vinna också utan Kane. Tottenham kommer inte gå ut till matchen mot Man City utan denna vetskap.
Korrelation och kausalitet är förvisso två saker som väldigt ofta blandas samman när folk ska hävda olika saker och samband, så kanske bör man ha det i åtanke när man påpekar att Tottenhams bästa period under säsongen, en period då de vann tio av tolv matcher i ligan samt mosade Dortmund med 3-0, kom när Harry Kane var skadad. Svackan som kostade Tottenham titelstriden kom däremot så fort Kane kom tillbaka.
Här finns en uppenbar risk att skapa en lika dum diskussion som den som på fullt allvar försökte räkna hem att det svenska landslaget var bättre utan Zlatan Ibrahimovic. Riktigt så simpel är inte fotbollen. Allt beror på hur laget väljer att spela med i det här fallet Harry Kane, och hur lagets förmår spela på sina egna styrkor beroende på om Kane spelar eller ej. Frågan är om Tottenham just nu ligger helt rätt där.
Tottenhams stora stjärna när Harry Kane var borta var Heung-Min Son, en otroligt produktiv och effektiv spelare som under de två senaste säsongerna vuxit ut till en spelare i världsklass. Han klev fram och lyfte Tottenham, som dessutom spelar på ett sätt som passar honom perfekt. Han sken i Kanes frånvaro, men har möjligen sett mer anonym ut sedan Kane kom tillbaka.
Att skylla Harry Kane för det vore fånigt, det är säkert ingenting som han medvetet orkestrerar. Omöjligt är det däremot inte att han tar upp yta på planen som Heung-Min Son annars gillar att utnyttja, eller att med Kane på planen så inriktas mer av spelet mot honom än mot Son. Det kan bero på taktik och det kan bero på personligheter, möjligen kan man spekuler i om Tottenham blir aningen mer förutsägbara med Kane.
Harry Kane saknar inte ego, professionella fotbollsspelare gör nog sällan det förvisso, i så fall vore de kanske inte professionella fotbollsspelare. Han är en lagspelare men vill gärna själv vara i centrum för laget. Även om han helt säkert vill Tottenhams bästa är det heller inte alltid säkert att hans beslut är för Tottenhams bästa. Hans vilja att komma tillbaka så snart som möjligt från sin skada var kanske förhastad.
Oavsett vilket har Tottenham naturligtvis en väldigt tuff match framför sig ikväll på Etihad mot Man City, en match med ett i högsta grad osäkert utfall. Men Tottenham har ingen anledning att känna sig handikappade och uträknade på grund av Harry Kanes frånvaro, utan har goda skäl att tro att spelare som Heung-Min Son, Christian Eriksen, Moussa Sissoko med flera kan kliva fram i rampljuset igen.
Där finns även en hyfsat god tanke. Om Tottenham ska slå ut Man City ur Champions League så är det laget och lagspelet som måste göra det. De kan knappast förlita sig på stjärnor eller enskilda spelare, vilket mot Man City vore som att ge sig in i en pistolfajt med en ärtbössa. Tottenham saknar inte spelare av väldigt hög kvalitet, men vad som ligger bakom deras framgångar under Mauricio Pochettino är lagspelet.
Tottenham står hur som helst på tröskeln till sin största framgång i den moderna eran inom både engelsk och europeisk fotboll. Semifinal i Champions League har de aldrig förr varit i. Detsamma kan förmodligen sägas om Man City. De har förvisso spelat semifinal en gång förut men tar de sig dit den här gången gör de det utifrån en helt annan styrkeposition. Båda lagen har chans att skapa ett stycke historia.
Man City har sitt eget eldprov att ta sig igenom om de ska ta sig vidare till semifinal mot Ajax, av alla lag. Underläget med 0-1 garanterar det. Ska Man City stå som vinnare ikväll måste de uppvisa full koncentration under hela matchen, de måste visa på förmåga att hantera sina egna nerver, och de måste demonstrera nödvändig precision, samtliga är punkter där Man City har haft besvär förut i Champions League.
Vi har en mycket oviss kvartsfinal framför oss. Den andra kvartsfinalen känns betydligt mycket mer viss. Liverpool kommer spela semifinal mot Barcelona, om inte himlen först ramlar ned över deras huvuden.